Jag skulle vilja skriva om exakt hur jobbigt det är och hur dålig jag känner mig på alla plan. Dålig vän, förälder, fru, dotter, kanske även kollega men jobbet är det som minst försummas. Jag formulerar rader och tänker "om de bara visste". Men vad skulle jag själv få ut av att dela med mig av mitt eget självömkande? Räcker det inte med att jag ställer dessa faktum inför mig själv och när jag tyckt tillräckligt synd om mig och konstaterat olika saker så går jag bara vidare. Varför känner jag att jag så gärna vill dela med mig?

På något sätt så tror jag gott om alla som läser och tror att alla älskar mig. Men jag måste förstå att att bloggläsare kanske inte är samma sak som vänner och därför kan jag heller inte vänta mig villkorslös kärlek tillbaka. Vänskap är visserligen inte villkorslös, absolut inte, den kräver sitt ansvar men ändå. Vännerna kanske tänker en sak men säger ändå den andra för att en ska må bättre.

Just nu är jag känslig som en porslinsvas. Eller det är jag visserligen alltid men nu hänger känslorna utanpå och jag klarar inte av mer än enbart pepp och kärlek. Jag blev för sjutton ledsen av de som inte höll med mig i inlägget där jag skrev att jag inte förstod varför en del kan lägga till med "inte min smak" efter de sagt att något hos en är fint.

Så därför kan jag inte skriva om hur dålig mamma jag är, som gråter inför mitt barn och skriker och svär. Som ligger efter med precis allt. Som gömmer det flottiga håret i sjalar och hatar sig själv för sin självömkan när han ändå har det så mycket värre. Han som jag älskar men nästan aldrig hinner prata med. Om inkassobrev för att vi bor på 20kvm och allt är ett kaos så jag missar att betala en räkning på tvåhundrakronor. Och alla vänner som jag bara känner att jag försummar. Allt jag hade velat göra och trott skulle vara annorlunda. Jag trodde att jag skulle har mer av allt, allt som innan men ändå mer och då främst bygga. Jag önskar jag hade byggt mer.

Nu ska jag sluta.
Döm mig inte.

Det blir nog ingen bloggning på ett tag. Huset tar över precis allt just nu. Jobb och hus. Lägger upp lite gullipluttinuttiga och bekräftelsesökande bilder på instagram istället. Längtar efter en vanlig jävla vardag tillsammans och en brakfest på det.

Igår hade vi en fartfylld dag i Nacka Forum dit jag åkte för att köpa lite saker till företaget. Tuvas faster följde med som sällskap och det är skönt att vara två numera eftersom Tuva är helt vild i affärer och vi får jaga henne stup i kvarten.

Idag är jag ledig som vanligt från mitt riktiga jobb, men istället har jag annat jobb idag. Sminkjobb. Så himla roligt!

Nu har vi haft FF i över en vecka. Mamma har varit bortrest och vi har passat på att leva mer och städa mindre. Skönt. Saknar dock att ha någon som kan ta Tuva en liten stund när man ska handla. Sen saknar jag mamma också, såklart. För några nätter sedan kom vi på värsta grejen. Vi lägger alltid Tuva i spjälsängen i mammas rum och bär sedan över henne till oss. Men i torsdags ville hon sova i min mammas säng så vi lämnade henne där och vi tänkte att det aldrig skulle gå men jo, ungen somnade! Så jag sov där med henne och hon sov hela natten. Likaså natten därpå men inatt vaknade hon vid tre och ville över till sin egen säng. Men sen sov hon resten av natten. Vi har kommit på något!

Martin börjar dock bli lite kinkig och saknar mig och skyller på att han sover sämre utan mig. Men sorry älskling, att äntligen få sova med sitt barn går liksom före (Tuva vill annars aldrig sova med oss och jag typ sörjer det).


(Tråkigt inlägg, skriver det främst för oss)

"Bygga mamma, mamma sitta här". Säger hon och tar mig bestämt i handen och drar mig in i rummet och slår med handen i golvet där jag ska sitta. Det allra bästa jag som förälder kan ge mitt barn är min odelade uppmärksamhet och tid. Jag minns det själv från när jag var liten, det fanns inget roligare än när mamma och pappa lekte med mig. Minns ännu den gången pappa lovade mig att vi dagen efter skulle gå tillsammans och leka i en jättestor lekpark i den staden vi då semestrade i. Det blev inget av det dagen efter och jag kan ännu minnas den besvikelsen. Inte över att missat den stora lekparken utan för den stunden med pappa.

Jag vet inte varför jag just minns det så mycket eftersom det förekom fler tillfällen då vi faktiskt lekte tillsammans och gjorde roliga saker än när det slutade som den gången här ovan. Men jag märker redan nu hur nära inpå besvikelsen finns där hos Tuva om jag så bara sätter mig ner en stund och sedan snabbt reser mig upp. Det är nästan som att hon i stunden vi leker känner av att det inte är för evigt. Mamma är snart någon annanstans och måste göra något annat. Hon har rätt och jag hatar mig för det. Det finns ingenting jag mer måste eller borde än att bara sitta där på golvet och bygga en duplodjungel där djuren tillfångatagit människorna i burar men matar de med blommor. Ingen tvätt, bygge eller obetald räkning är egentligen viktigare än det.

På senaste tid har vi vid flera tillfällen fått höra kommentarer om vårt kommande hem som "fint, men inte min smak". Då har jag bara skrattat åt det men eftersom det nu har skett flera gånger så blir jag lite brydd. Det är som att folk tar sig rätten att lägga till den där "men inte min smak" just för att vi i andras ögon kanske har gjort färgstarka, annorlunda eller iögonfallande val utöver det vanliga. Och därför är det då okej att lägga in en liten värdering och recension i jämförelse av tycke och smak där recensenten klargör att den i vårt fall skulle gjort ett annat val.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket för jag tar inte åt mig för det är inte de som ska leva där utan vi men vad sjutton lite stör det mig ändå. Men varför stör det mig? Är det för att jag tar det som ett slags underkännande eller för att jag tycker det är ohyfsat eller kanske är det allra främst så att det är oroande att vi omger oss med människor med uppenbart dålig smak och bristande sinne för rent självklara estetiska fullträffar.


Ja, vi ska ha en lila badrumskommod. Deal with it.

Finns det någon som gjort en bihåleoperation som kan delge sina erfarenheter av detta? Jag har alltid haft besvär med mina bihålor och gått på diverse utredningar och mediciner. Står nu inför valet att genomgå en sk endoskopisk operation av näsan samt näsans bihålor.

Jag är trött på att i regel varje förkylning ska leda till att mina bihålor antingen täpps igen eller svullnar och därför dröjer det så tills jag blir frisk. Eller när jag väl får en riktigt bihåleinflamation så blir jag sängliggande till och med i veckor. Nu är jag egentligen helt frisk men efter en förkylning så har jag sång bihåletryck i huvudet att det känns som om hjärnan ska sprängas bara av att sänka sig, alltså inte som annars att hålla huvudet ner utan nu bara genom att sätta sig sakta på golvet så ökar trycket så det känns som ögonen ska ploppa ut. Trött på detta!

Så berätta nu fantastiska storys om bihåleoperationer som varit "det bästa nu gjort".

Idag har vi fått ett handfat. Det måste vi fira med ett tjoho.

Jag känner att det är dags att göra en liten lägesuppdatering eller en summering av den senaste tiden. Tid för bloggen finns helt enkelt inte men jag vill tro att det kommer att finnas längre fram.

Just nu är vi nog mitt i det som vi sen kommer att minnas som den tuffaste och mest kämpiga tiden på husbyggesresan. Nu när det är så nära men ändå inte. Just nu är det rätt svårt att leva i nuet för nu vill vi inget hellre än att komma lite längre fram så att vi sen kan få börja leva igen och som vi vill. Martin drar absolut det tyngsta lasset i arbetsbörda och det börjar bli mer av en börda. Men, vi är ändå så nära. Så vi ska klara det. Sen när vi väl flyttat in så måste vi bara sänka tempot och den inre stressen. Annars kommer det inte att gå.

Jag ser på min fantastiska underbara make och han ser så sliten ut. Så trött. Så genomtrött. Han är som en maskin som bara kör på men nu börjar maskinen hacka och skorra. Jag måste genom de sätt jag kan underlätta för honom och försöka ta på mig de andra bitarna i livet som ska gå ihop och lägga på mig. Det får vara så nu en tid.

Annars så försöker vi att göra bra saker för oss den tid som finns. Vi är så glada över att haft två hotellnätter i Stockholm under våren då vi fick komma bort och ha lite roligt. Förra fredagen gick vi spontant ut på Stadshotellet och åt middag och det är sånt vi behöver. Eller bara få vara vi alla tre. Att sitta fram i skåpbilen alla tre och åka till affären. Man får se de små sakerna.

Jag har avstyrt alla våra tidigare umgåsplaner för i maj för hur underbart det än är och även om vi inte gör någon nytta på kvällen så blir det ändå en stressfaktor. Men i lördags hade jag besök av min Katrineholmsvän Anna och vi gjorde roligheter i Nyköping och upplevde en riktig 17-års kväll. Men annars så ska vi bara gå in i det sista på huset inför inflytt och göra istället göra spontana saker om de dyker upp. Vi är kanske inte riktigt oss själva heller så inte roliga att umgås med. Känns ibland som våra vänner, familj, barn, relation allt försummas pga det förbaskade huset. Vilken tur då som igår, när vi fick upp tapeter och vi ser och förstår hur nära det är och hur fantastiskt det kommer bli (bortsett från att tapeterna hade fabrikationsfel och måste åtgärdas men det orkar vi inte tänka på nu).

Det blir bra. Så in i vassen bra. Vi ska orka.

Vilken ljuvlig morgon! Vi har vaknat före barnet och det är något som händer ungefär två gånger per år. Så idag är en stor dag!

Minns förr när vi hade haft en bra natt hur vi skulle på och analysera gårdagens förehavanden för att hitta den hemliga ingrediensen till lyckad nattsömn. Hade hon ätit mycket och nyligen? Hade hon sovit tidigt på dagen? Hade hon varit ute mycket? Osv. Nu vet vi att det inte finns någonting vi kan göra för att styra eller påverka för en bättre sömn. Det är bara att räkna med att få gå upp några gånger på natten och sedan upp på morgonen vid sex. Så får allt annat bli bonus!

Idag är det dessutom sol och ledigt. Det enda som drar ner mitt annars så goda humör är min näsa som är tvärtjock och jag kan inte hitta min nässpray. Det betyder ofta panik hos oss och slutar med att någon (Martin) tvingas åka och köpa. Tanken är redan tänkt men så har inte affärerna öppnat... ;-)

Nu har jag otur med Valborg i år igen och avstyrde de roliga planerna tidigare idag. Vi skulle ha firat hos våra vänner med flera andra familjer men efter att varit utomhus nästan hela dagen och redigt förkyld på det så valde vi den tråkiga linjen och blir hemma. Valborgselden här hos oss är 100 m från där min mamma bor så vi kan titta på den från fönstret.

Mitt bästa Valborgsminne är nog mösspåtagningen i gymnasiet. Jag hade fått en superfin tunika som jag hade sett på modesidorna i Elle. Studentmössan hade jag valt några storlekar för liten så den istället skulle sitta lite coolt på sniskan. Hade pyntat den med en tygblomma eftersom jag har något stört behov av att alltid sticka ut (vägrade såklart vit studentklänning sen). I alla fall så har jag för mig att vi började morgonen med att dricka billigt mousserande (har för mig att vi drack i skolan och det kändes busigt). Sen åkte vi ångbåt till en restaurang där vi och våra lärare åt middag för våra tidigare intjänade klasskassepengar. Minns att jag var lite sur för jag ville hellre åka på kryssning och jag tror vi hade haft gräl i klassen om detta innan. Vin till maten ihop med lärarna, det kändes riktigt högtidligt. Sen är det ett minnesglapp fram till kvällen då vi hade förfest hos en klasskompis bror och sedan gick ut och "schalalala'ade" oss. Marenplan. Storgatan. Södertälje. Fina minnen.
Utgång på kvällen med ett nummer till någon jag blev lite småkär i och livet och hela världen kändes som den var min.

Har ni några Valborgsminnen att dela med er av eller vad ska ni göra?

Nu har jag två trädgårdstomtar i min ägo och därmed förklarar jag min trädgårdstomtesamlinng som startad. Jag blir helt till mig av min färggranna lilla nisse. Frågan är om den verkligen ska få stå utomhus eller om den inteär mer värdig en plats inne i värmen. Igår kom jag hem sent från musikalen vid tolv och var tvungen att ta fram och visa den för en inte så pigg Martin. Han kanske inte blev lika överväldigad som jag men han får jobba på det där med anknytningen. Han och tomten.

Jag försökte faktisk få ner tomten i sängen men M satte tvärstopp för det. Så idag funderar jag på om jag istället inte borde byta plats på trädgårdstomten och Martin. Jag behåller tomten inne så får Martin flytta i trädgården. Det motiverar ännu fler köp av tomtar, så inte Martin känner sig ensam. Bra deal. Så gör vi.

Eller egentligen är vi nog rätt långt bortom soffbeställningsläge men man kan ju få drömma? När vi väl flyttar in på nedervåningen så kommer den i princip att vara klar. Vi kommer att bo i vardagsrumsdelen på en uppblåsbar madrass och utöver det har vi knappt några mer möbler. Vill egentligen inte ställa in något i huset som inte känns hundra men hellre det än onödiga spontanköp på Ikea. Det måste få ta tid.

Köpte två stolar på loppis förra veckan så en madrass och två stolar är vi nu uppe i. Matbordet tänker vi tillverka själva och stolarna får vi samla på oss när vi har råd. Jösses alltså vilket nytt kaos det kommer att bli. Var ska vi förvara våra kläder? Klädställningar och kassar? Var och hur ska Tuva sova och hur ska vi kunna mörklägga? Mörkläggning får vi skippa så T kommer dra upp oss klockan fyra under hela sommaren. Och än har hon inte tröttnat på spjälsängen...

Nu är vi uppe i: två stolar, en madrass, en spjälsäng. Just det tv. Det får vi nog klara oss utan. Och ännu värre, vi har ingen dator.

Jösses, det här med inflytt. Jag tror vi måste göra en plan.

Soffor brukar det vara flera månaders leverans på så vi har börjat titta på vilja olika soffor och modeller vi vill ha. Jag har lovat Martin att aldrig mer ha en vit soffa så nu är vi inne på en i färg. Gärna lila. Är fortfarande helt såld på howardmodellen på soffor. Var har ni köpt era soffor och är ni nöjda? Har ni något tips?

Sofforna nedan kommer från Mio och Rum21.

Eftersom jag inte har något hem att göra småpyssel i (än) får jag ge mig an livsnödvändiga saker som alltid är med mig. Först ut är laddaren till mobilen. Nästa grej jag ska washitejpa blir Tuva och Martin. Prickigt blir nog bra.

Jag kan inte prata så jag får konversera såhär istället: snälla älskling kan du komma med te och två Alvedon åt mig?

Halsen, det började igår men jag ignorerade det och nu har jag vaknat upp med halsen from hell. Eller halvhell för jag vet att det kan bli värre. Nåväl, det är nästa två månader sen jag var sjuk så det kanske är dags nu.


Men vet ni vad vi gjorde igår? Mamma puttade ut oss på Stadshotellet så vi gick dit och åt middag. Helt spontant och såklart väldigt härligt. Min svägerska som jobbar där plockade fram ett underbart tungt och mastigt rödvin (se bild för tips). Sen satt vi och gäspade ikapp när klockan närmade sig halv elva så efter att fått krama om svåger och svägerska som vi i år träffat alldeles för lite så promenerade vi hem.

Jag hade converse och skinnjacka med en ny långkjol med slits och det kändes att nu är våren här på riktigt när jag knappt frös i mina tunna kläder. Just nu kör vi intensivt med huset (eller det har vi gjort i ett år nu). Nästa vecka ska M vara ledig torsdag och fredag och då ska vi brassa som bara den! Nästa vecka står tapetsering på schemat och det känns helt sjukt! Fatta! Det yttersta skiktet!!!

Nu ska jag smsa och fråga vad som hände med mitt te...

Det är som ni nog förstår mycket nu. Företagslanseringen har tagit mycket tankar och tid denna vecka samtidigt som Tuva haft någon form av ögoninflamation och så bygger vi ett hus.

Huset ja, just nu målar vi väggar och skruvar ihop badrumsmöbler. Så det börjar verkligen arta sig. En massa val har vi att ta såsom tapeter, köks och tvättställsblandare, tvättstugeinredning, handdukstork, handfat m.m. Alla tapeter är dock beställda utom den vi ska ha på två väggar i vardagsrummet. Vi velar mellan två fantastiska, vilken är mest fantastisk för oss? Gjorde misstaget att lägga ut bilder på dessa på instagram och genast började folk att rösta på vilken de tyckte bäst om. Det säger ju inget om vilken vi skulle bli gladast av så lite onödigt av mig att lägga ut de bilderna. Vill absolut inte bli färgad av någon annans åsikter.

Annars? Jobb varvat med vab, husbygge och företagsfix. Idag slutade jag tidigare för att besöka audionomen för hörseltest utan hörapparater. Det gick sådär. Första örat gick okej sen försvann koncentrationen så audionomen fick höja jättemycket för att få respons. Så dagens audiogram blev nog rätt missvisande. Men så kan det gå och jag förstår henne att det måste vara påfrestande att bara sitta still och lägga klossar när man hör.

Nu är vi påväg hem och solen skiner och vi har haft en fantastisk dag rent vädermässigt med uppåt sexton grader. Äntligen riktig vår! Dessutom första dagen för barnen utan galonbyxor, stort!

Hoppas det är lika fint imorgon, jag känner att rosésuget pockar på...

I förrgår kväll lanserade jag mitt nya företag här på bloggen och via andra forum på sociala medier. Ni skulle sett mig i måndags kväll, Martin hade somnat redan vid åtta så jag hade ingen att dela det med utan satt alldeles prillig och hoppade på stolen för varje person som gillade min sida eller på andra sätt uppmuntrade. Jag känner mig verkligen så glad över all denna uppmuntran och vänliga hälsningar som jag fått av vänner, bekanta, er bloggläsare och nytillkomna. Vill verkligen rikta ett stort tack och fortsätt gärna att gilla, dela och sprida. Har förstått vilket fantastiskt medel Facebook är i marknadsföringssyfte och det är så häftigt tycker jag.

Hemsidan har jag fått hjälp med av bästa Jane som igår ägnade sig hela kvällen åt att hjälpa mig och ge min hem sida "nya kläder". Utan henne hade detta inte varit möjligt. Så spana gärna in hemsidan på nytt där det snart kommer att komma upp portfoliobilder m.m.

Igår firade vi lite och Martin hade köpt macarons dagen till ära!

Åh nej. En vakennatt. Om fem timmar ska jag upp och att jag inte sover är helt befängt. Men det ville sig inte. Istället ligger jag och lyssnar på vinden utanför som river och sliter i markisen utanför fönstret. Tänk att man kan vara så nära någon men ändå känna sig så långt borta.

Det räcker med bara några dagar utan att vi fått möjlighet att prata eller vara tillsammans och det brakar loss. När man har en timmas vaken tid tillsammans och den enbart går ut på att lösa vardagslogistik.

Nu måste jag försöka sova men jag ska läsa dessa rader om några år, för att påminna mig om hur det var, lagom till Martin får för sig att bygga ett garage. Sorry älskling men det här gör jag aldrig om.

Skulle gå in och klaga av mig i bloggen igen (var annars ska jag klaga) men så ser jag era fina kommentarer och börjar grina av den anledningen istället. Tack. Ni är fina.

Jag längtar så efter en vanlig vardag tillsammans. Att bara få vara ihop utan dålig samvete och stresskänslor åt det ena eller andra hållet. Buhuhu. Jag är trött, har inte duschat eller ätit middag och imorgon jobbar jag 12h och i helgen går en hel dag bort på roligheter fast vi borde bygga. Och vi är osams om något jag helt glömt bort. Buhuhu. För att göra en lista kort.

Nya tag imorgon. Eller på fredag. Eller iaf efter helgen.

Gårdagens inlägg var ganska missvisande mot hur det egentligen är just nu. Sanningen, vi är så slutkörda. Eller med mig är det egentligen inte någon fara med utan maskinen, Martin, som sliter mest, han börjar tappa sina krafter. Vi intalar oss som mantra att det inte är långt kvar tills vi kan flytta in och att det vänder då men samtidigt när vi nu närmar oss då blir alla motgångar så påtagliga inför försening av inflytt.

Men vi kämpar på. Men.
Det är jobbigt helt enkelt.

Jag lever, mår bra men tempot är högt och jag försöker att hinns med att leverera på andra plan än på bloggen. Sorry for that.