Ja, jag vet att jag inte är någon roligare bloggare just nu. Som alltid har jag något att skylla på och idag blir det:

1.sömnbrist
2.tidsbrist
3.måsta ta igen förlorade pussar på Martin ;-)

Men nu är vi samlade igen och då är allt bra. Nu ska vi storhandla, vi hörs! :-)

Ibland vill livet sig väl. Hon hittades vid lunchtid och vid liv. Lilla tanten, jag känner henne inte personligen men när nåt sånt händer på en sån liten ort så är det omöjligt att inte bli berörd och engagerad. Hade sån olustig känsla i magen när helikoptern åkte fram och tillbaka och sökte längs vattnet. Men ibland så vill det sig väl, glöm aldrig det.

Det finns alltid hopp och det finns lyckliga slut!

Hemvärnet är inkallat och söker genom staden. Över oss surrar helikoptern som ständigt cirkulerar ovanför oss och utefter havsbandet.

Hon är ännu inte funnen.

Lördag. Utflykt till Nyköping och gå på konditori. Fick vänta och köa för att få ett ledigt bord. Inser vilken effekt det har att stå och vänta med ett skrikande barn på armen. Den provokativa sidan av mig nöjt. Det gjorde inte gästerna. Men nog fick vi vårt bord. Jag åt räkcrepes. Tuva åt avokado. Mamma åt räklandgång. Tack o hej.

Lördagsmorgon. Första natten i ensamhet avklarad. Låg under tjocka täcken med hund, katt och barn. Är alldeles lycklig över att Tuva ville sova bredvid mig från ett till strax före sex då vi klev upp. Det händer aldrig annars. Då gör det ingenting att det bara blev ca fem timmars sömn.

I detta nu sitter jag och Lykke och myser i soffan. Har reprisen av uppdrag granskning i bakgrunden och blir så ledsen att jag gråter när den enskilde individen kommer i kläm när arbetsförmedlingen skickat ut anställda (med funktionshinder) via lönebidrag till arbetsgivare utan kollektivavtal. Sen när det visar sig att försäkringen inte gäller eller att arbetsgivaren inte betalat in någon pension så tar ingen ansvar.

Fy sjutton. Arbetsgivare som får bidrag men utnyttjar arbetskraft och AMS som statlig institution som inte kontrollerar avtal och försäkringar att det i sin tur är som det ska.

Nu har Tuva klättrat upp på ryggdynan i soffan och står och bankar på fönstret, jag tror jag ska göra henne sällskap och banka lite. Det verkar kul. Vi hörs!