Idag ringde jag min chef och berättade att vi ändrat oss angående Tuvas förskolestart och därmed att jag inte kommer komma tillbaka till arbetet efter sommaren. Det här är ett beslut som vi tagit helt utifrån vår familjesituation och med främsta fokus på Tuva. Vi sitter i en mycket ansträngd sits rent ekonomiskt men på något sätt får det helt enkelt gå. Känns så otroligt skönt att ha stödet från sin arbetsgivare som jag förstår att ur hennes perspektiv sett självklart vill ha tillbaka mig så snart som möjligt men som ändå kan stå bakom och bekräfta att även hon tycker att vi gör ett klokt beslut.

Det här känns bra.

PS! Tack för alla fina kommentarer angående Tuvas hörapparater. Vi båda har läst och uppskattat allt ni skrivit.

7 januari 2011 fick vi veta att allt inte var som det skulle med Tuvas hörsel. Imorgon 8:e maj ska Tuva äntligen få sina hörapparater. Vet inte hur mycket jag i fortsättningen tänker skriva om Tuvas hörselnedsättning, men ni som undrar och närstående får istället höra av sig. Vi har äntligen fått veta så mycket mer, inte varför mer hur och var och fått svar på en hel del frågor inför framtiden osv. Äntligen. Nu är vi inskrivna på Habiliteringen som det kallas där vi önskade att få komma. Vägen dit har inte varit helt lätt, har fått kämpa mot byråkrati men nu är vi äntligen där och det blir allra bäst för Tuva. Imorgon väntar tre besök, logoped, specialpedagog och audionom. Blir mycket såna besök framöver. Allt för vårt lilla hjärta.

Hjärtat idag.

Länkar:

När vi fick reda på hörselnedsättningen, (LÄNK) tankar efteråt (LÄNK 1) (LÄNK 2) (LÄNK 3)besök på höresel (LÄNK1) har skrivit mer om hörselnedsättningen men det var det här jag hittade ni. Brukar ofta få frågor så därför sammanställde jag det lite.

I januari 2012 fick vi veta den hörselnedsättningen som vi innan trott varit mild eller hoppats på obefintlig var dessvärre åt andra hållet. Då skrev jag det här inlägget:

Det har fastställts och konstaterats
att Tuva älskar salami. Oavsett styrka och smak.
Cognacsmedwurst och älgkorv går också bra.
Tuva blir alltid glad när hon ser katten och pratar med
katten på ett språk som bara hon och katten förstår.
Hon har nyligen lärt sig att klappa.
Att sova är fortfarande helt överskattat och det gör hon så lite
som det bara är möjligt för att orka leva rövare till 110 %.
Tuva pussas, men bara när hon själv vill.
Andra barn är bland det roligaste som finns.
Hon har på senare tid kunnat visa en sida av sig
som man skulle kunna definera som blyghet.
Lite sund återhållsamhet säger snarare hennes föräldrar då blyghet
inte är något ord som är synonymt med Tuva.
När Tuva är riktigt nöjd eller glad ger hon ifrån sig monsterliknande ljud.
Vi brukar därför kalla henne för "monstret".
Det gör vi även av flera orsaker då hon kvalar in på titeln "monster" på fler än ett plan.
Tuva klättrar mycket och är väldigt snabb. Att lära sig gå är hon dock helt ointresserad av.
En del skulle beskriva Tuva som väldigt aktiv.
Vi ser Tuva som en av de största livsnjutare av dem alla.
Btw hon har ett funktionshinder.
Hon har en måttlig hörselnedsättning och ska få hörapparater så snart som möjligt.



Omkring 200 barn i Sverige föds varje år med en hörselnedsättning.
Varje år föds omkring 133 miljonor barn.
Tänk, av alla dessa ungar fick vi den bästa.
Det finns bara en Tuva.

Sitter och tittar på när min bebis äter frukostgröten med sked. När började bebisen äta själv och när blev bebisen ett barn!?

Jag och Tuva leker kurragömma. Hon förlorar.

Vi är förunnade med att ha Skansen på en kvarts avstånd. Alltså vänner med en gård. Hästar, kor, hundar, får och påfåglar. Sandra och Marcus driver ekologiskt lantbruk på föräldragården en bit utanför Trosa där de också har gårdsbutik med försäljning av b.l.a deras egenproducerade kött. Det är också där Sandras Hårstuga ligger och där jag fixar mitt hår. Igår klippte Sandra mig och undertiden var barnen ute och lekte på gården. Det är så lustigt för även om Sandra har försökt att inreda sin salong med viss lantlig touch så känns hennes salong så lyxig att man lätt glömmer bort att utanför ligger en gård. Den skulle lika gärna kunna vara belägen mitt i stadsmyllret. Men det vore inte lika mysigt.

Igår fick Tuva träffa häst och ko för första gången. Kon var favoriten, hon gick bara rätt fram och började "klappa"(/banka) den på mulen. Marcus sa att hon tog tag i kon näsborre. Stackars ko. Hästen fick hon rida på men det var lite läskigt tror Martin (jag var inte med då).

Vi är så glada över att ha den här möjligheten att få visa Tuva djur och visa förståelse, empati och respekt för djuren. Hemma har vi katt och nu bor vi med både hund och katt så djur blir så naturligt för henne.

Varm mysig dag, fika utmed ladgårdsväggen. Andreas fick försenad tvåårspresent (Didrikssons Pippifleece, föräldrarna avböjde leksaker)haha.

Nu ska jag kila ner och äta frukost. Idag går vi båda till babysången sen packar vi in oss i bilen och åker till Eskilstuna för ett möte med specialpedagogen. Kanske tar en tur på stan, vi får se.

Jag tänker på vårt hus vi ska bygga. Eftersom vi har förmånen att få rita allt själva så har vi gjort alla val utifrån oss och det som vi tycker är viktigt och det speglar hur vi prioriterar och trivs att leva.

Det folk har åsikter om är:

1. Våra spröjsade allmoge fönster men in och utvöndigt korsspröjs som inte hår att ta bort.

2. Våra vita trägolv.

Då börjar vi med både ett och två som båda handlar om... Städning!
"Tänk vad jobbigt att putsa de där fönstrena". Eller "tänk vad snabbt ett vitt golv blir smutsigt". Ja? So what!

Att planera ett hus för städningens skull tycker jag låter vansinnigt. Psykopatiskt. Jag tänker - vad väljer man att se? Smutsiga fönster eller utsikten utanför? Hellre vita men smutsiga golv än (ve och fasa) rena klinkergolv. Sen är det väl självklart att det aldrig kommer vara OFRÄSCHT hos oss men ändå är städning inte viktigt. Det viktiga för oss är att få vara tillsammans. Och människor som säger att de mår bra av att ha det rent omkring sig. De skrämmer mig. Skulle vilja skriva psykopatvarning här med men då min fantastiskt otroliga och ändå väldigt bra mamma är en sådan så tar jag tillbaka. Jag mår bra av få vara tillsammans med människor jag tycker om OCH vackra, finurliga, charmiga, betydelsefulla, utvalda saker omkring mig. Inte att det är städat! Det är bara nödvändigt ont. Baaaaaaah!!!!

Jag har kommit fram till att saftsoppa är rätt gott ändå.

* Jag satte mig upp. Men det var jobbigt. Så jag la mig igen.

*M skulle köpa nyponsoppa till mig men råkade köpa saftsoppa. Saftsoppa!

* Antal gånger jag rest mig upp idag: 2.

* Fick vid femte tillfället i natt fick jag flashbacks till förlossningen och liksom övergav kroppen och lät den härja fritt själv.

Ovanstående punkter beskriver min dag. Igår kom maginfluensan (?) på besök. Idag är det därför väldigt synd om mig.

...men då skulle ni sett den andra ungen. ;-)

http://litendelavmig.blogg.se/images/2012/pic_199840109.jpg">http://litendelavmig.blogg.se/images/2012/pic_199840109.jpg">http://litendelavmig.blogg.se/images/2012/pic_199840109.jpg%3C/a%3E">http://litendelavmig.blogg.se/images/2012/pic_199840109.jpg" class="image">

http://litendelavmig.blogg.se/images/2012/pic_199840162.jpg">http://litendelavmig.blogg.se/images/2012/pic_199840162.jpg" class="image">

När man bara släpper allt och det enda man vill veta är, var är Sofia.

Nu snackar vi äggmålning...

Glädjen man känner inombords när någon annan visar intresse och vill vara en del av min dotters liv, den är enorm. Speciellt när man får ett meddelande med en fråga om denne får vara barnvakt åt Tuva en stund. Jag blir så glad!

Idag har Tuva varit med sin faster Michelle och de var på besök hos en annan snart ettåring och de hade så himla roligt med varandra. Tuva blev tom bjuden på ettåringens kalas så vi har en fin kalasinbjudan som vi fick med hem. Och det roliga är att Michelle frågade om hon själv fick ta Tuva och gå på det kalaset. Mitt hjärta svämmar över .... :-)

Ikväll ska jag på middag med Michelle till hennes kompis, känner inte henne men det ska bli spännande och roligt! :-)
Så Michelle skapar nya kontakter åt både barn och moder.. Haha.

Jag är världens mest otacksamma att bjuda på frukostbuffé. Som i helgen med en fantastiskt fin och ekologisk frukostbuffé. Vad åt jag? Två salamismörgåsar och ett ägg.

Vad åt Tuva? Se bild.

Vi har det verkligen lätt med ett barn som äter ALLT!!! Vi får se hur länge det håller i sig men än så länge har vi haft ett riktigt flyt med maten. :-)

Det bästa med att handla är att få åka kundkorg :-)