Påskmorgon med äggletning. Jag hittade ett gammalt påskägg i fint mönster på vår second hand affär som vi fyllde med små saker till Tuva. Inget märkvärdigt i sig utan det märkvärdiga är just att leta ägg och äta godsaker klockan åtta på morgonen. Naturgodis och pixibok, inget riktigt godis det försöker vi vänta med iaf tills Tuva är stor nog att resonera med. Det är hon inte idag och den konflikten vid varje handling tänker vi inte ta ännu. Ni förstår Tuva är en riktig slänga sig på golvet och skrika över hela ICA typ.

Nåväl. Nu är hon nöjd över sitt "godis" och ute i trädet hade vi slagit in och hängt ett paket. Ett lektält som egentligen var köpt till födelsedagen men som vi glömt att ge. Så nu sitter hon i tältet och äter ur sitt påskägg och verkar tillsynes väldigt nöjd med livet.

Det är vi med för vi har blivit spontanbjudna på påskmiddag hos vänner denna afton. Bortsett från att jag vaknat upp förkyld och Tuva vaknade för dagen och skrek "äta jättehungrig" kl: 05:30 så är det en himla bra dag känner jag.

Alltså vår tvååring har målat sin första tavla som bara förtydligade ännu starkare vilket konstnärligt underbarn hon verkligen är! Nu har jag bara två funderingar:

1. Hur mycket pengar kan vi tjäna på detta?

2. Mycket svart. Mycket mörker. Väldigt "Norén". Bör vi bli oroliga? Har vår tvååring mycket ångest?

Jag är på övervåningen. Barnet är själv nere på nedervåningen. Detta kan aldrig sluta bra. Sist slutade det med akuten. Och då var vi bara i två olika rum.

Sexton minusgrader visade termometern imorse när jag och Tuva något försenade stuvade in oss i bilen. Färden till förskolan tar två minuter det hade redan börjat ljusna fast klockan bara vara halv åtta. Vi klädde av oss, eller jag klädde av Tuva och behöll min jacka och mössa på för att tydliggöra att hon ska stanna, jag ska gå. Hon var ivrig och ville till bygghörnan innan jag fått på mockasinerna och hörapparaterna. Sen gick vi tillsammans in på avdelningen, där väntade hennes två pedagoger och en fem andra barn. Hon sökte sig mot mig och tog min hand. Jag frågade vilken av pedagogerna hon ville gå till och hon gick till den som var närmast och först hann sträcka ut sina armar. Jag berättade att jag skulle gå. Glömde bort att förtydliga med tecken men jag tror mina ivriga vinkningar ändå gick fram.

Hon tittade först på mig, hon förstod att jag skulle gå men ändå inte. Men hon satt där i knät och pedagogerna förstärkte, lättsamt och utan krusiduller. Hejdå, vi ses sen. Och så gick jag.

Nej, jag pussade faktiskt inte. Inte idag, inte när hon redan hade krupit upp i pedagogens famn och släppt min hand. Det fick räcka med att vinka. Jag får ta igen de pussarna i eftermiddag.

Jag klädde på mig och åkte. En timma senare ringde jag. Det hade gått så bra, så. Direkt efter jag åkt hade de lekt med djur, sen frukost och i stunden jag ringde var hon i färd med att mecka med en bultbräda. Martin ringde sedan efter lunch, då sov hon på sin madrass och hade somnat efter bara tio minuter. Fiskpuddingen tyckte hon inte var någon höjdare men så är hon inte så mycket för potatis heller.

Om två timmar ska jag hämta henne. Då har hon gått sin första hela riktiga förskoledag.


Vår fantastiska underbara unge.

Bilderna nedan togs för ganska exakt två år sedan, då nästan en månad gammal.

Alla barn sover, utom en som är fullt sysselsatt med att bädda om sin mamma med filt och kudde.

Förskolestarten gick som väntat alldeles förträffligt. Nu väntar tre dagars heldagsinvänjningar då jag ska vara med och nästa vecka kör vi utefter hennes schema men jag finns hemma på stand by.

Tuva kommer tillsammans med några andra barn att vara de äldre barnen på hennes avdelning som är förskolans småbarnsavdelning. Hon har även resurs pga hennes hörselnedsättning och förskolan använder redan tecken som stöd i sin kommunikation. Hon kommer att gå fyra dagar i veckan mellan halv åtta och tre med undantag på fredagar då hon slutar en timma tidigare.

Vi hade aldrig klarat att få ihop tiderna om det inte vore för min fantastiska mamma som väljer att gå tidigare i pension så hon kommer att hämta Tuva tre dagar av fyra. Annars hade vi aldrig fått ihop det. Jag kommer att arbeta 75% och Martin har fått skjuta fram sina arbetstider för att Tuva inte ska få för långa dagar på förskolan. Barn med hörselnedsättning och som använder ett hörhjälpmedel som i Tuvas fall hörapparater blir mer ansträngda och trötta så därför är rådet starkt att om möjligt undvika heltidsdagar. Vi hoppas att detta ska funka och gör det inte det, ja då får vi anpassa oss på nytt.

Det som blir tufft är det satans förbenade huset. Hur vi ska få ork och tid till det men samtidigt för varandra och familjen. Det är vi själva som gett oss in i det här och jag tycker inte att vi har rätt att beklaga oss, men fan...
Det är tufft. Jävligt tufft.

Idag är det dags för kalas här hemma hos mamma. Jag hade först någon idé om korvgrillning och pulkarace ute vid huset men Martin avstyrde ganska snabbt dessa tankar. Det blir nog bättre såhär, med tårta och bullar och fiskdamm hos mamma. Vi har även möblerat om så att om vi blir sugna kan vi ta en sång och dansstund också fast det kommer betydligt fler vuxna än barn. Men vem sa att inte vuxna går igång på lite "honky tonk"?

Nu ska vi sätta fart här som alltid gissar jag på stresskaos, för så blir det alltid när vi är i farten och den där bullbakningen igår sinkade tidsschemat rätt rejält. Men nu är frysen full av bullar och jag trivs med stress och fläng för det ordnar alltid upp sig i slutändan!

Förra året hade vi kalaset i januari, minns att det var svinkallt ute och jag åkte runt och satte upp ballonger utefter bron. Då körde vi öppet hus och gästerna avlöste varandra på rullande band, i år kör vi en fast tid istället.

Junibacken med Tuva, så lyckat och uppskattat. I detta nu sitter hon i sin plastlåda och läser Junibacken broshyren. Upp och ner. Väldigt uppskattat för både henne och oss.

Jag började grina i sagotåget. Så jävla fint.

Lista:

- Promenad genom hamnen och stan
- Systembolaget l
- Fika på Marsipangården
- Promenaden hem då jag pratade med bl.a. mammas granne och en man som frågade efter vägen till busstorget

Under dessa stunder har jag alltså sett ut såhär: