I söndags var vi på 1 -års kalas för den tre månader äldre Nova. Det känns nästan obegripligt hur fort tiden har gått sedan vi fick det där smset på en måndagsmorgon där vi fick veta att en liten Nova äntligen kommit till världen. Jag älskar presenter och att slå in paket. Vi köpte de populära byggklossarna från JabaDaBaDo på vår lokala barnbutik Busfröt. Sen blev det även en mössa, av märket "Nova Star". Så klart. Om ni tycker om presentpappret här ovan så kan jag berätta att de kommer från danska lågprisbutiken "Tiger" men som bland annat finns i Kalmar. Min favoritbutik. Presentsnöret har jag ingen aning om var de kommer ifrån, de betyder lite extra för mig för det är min mormor som köpt de och när mamma plcokade ur mormors lägenhet förra året efter att hon gått bort tog hon med dessa till mig. Men saker är till för att användas och för att göra andra glada. Därför fick snörena en alldeles utmärkt plats på Novas paket. Det är rätt typiskt mig att få en känslomässig anknytning till pryttlar av alla dess slag, t ex presentsnören.



Det blev en riktig nagelbitare hur vi skulle kunna ta oss till kalaset eller ej då vår bil började låta extremt konstigt och inte gick att köra mer än den korta biten hem i 10 km/h. På tisdag ska vi få lämna in den på verkstaden och vi är inte alls glada över detta. Stor suck. Men vi kom i alla fall iväg på kalaset. Mamma räddade oss som vanligt och ändrade sina planer för vår skull. Tuva var klädd i något som skulle karakteriseras som "typiskt tjejigt" och jag är väldigt kluven till att klä min dotter i mycket rosa och rysh pysh. Nova hade en stor häftig blomma på huvudet som helt plötsligt bara försvann. Jag hoppas ingen bebis åt upp den. Tuva satte genast fart mot Tuvas napp. Lika bra att de får byta baciller redan nu. Så resonerar vi. Jag tror Jenny och Daniel resonerar likadant. Eller, jag vet att de gör det. Skönt att vi båda är så förståndiga med våra barn. Kalaset var i vilket fall supermysigt. Jag hade dock svårt att äta sötsaker från alla hembakta gottegrejer då min mage gjorde sig påmind om all snaps och öl från kvällen innan. Men precis innan vi skulle åka, då kom suget och jag han klämma i mig fyra kakor och en bulle. Underbart.

Nu är jag taggad på Tuvas kalas. Alla berörda och som vill komma, det blir den 26 december. Annandagen, ja. Vi har diskuterat fram och tillbaka vilken dag under julhelgen som är minst sämst och kommit fram till annandagen. Eller nej. Jag rättar mig. Inte minst sämst. Mest bäst. Tuva ska inte läsa det här och känna att hon fyller år i en olämplig tid och att hennes familj och släkt tycker att det är jobbigt att komma och fira henne för att hon fyller i julhelgen. Aldrig. Jag ska göra allt i min makt för att hennes födelsedag ska kännas lika egen och unik som min egen alltid gjort. Hon ska ALDRIG få en födelsedagspresent på julafton eller tvärtom och hon ska ALDRIG få en födelsedagspresent inslaget i julpapper. ALDRIG. Eventuellt att vi kommer ta ner allt julpynt på annandagen om det känns nödvändigt att särskilja hennes födelsedag från julen.

I helgen upptäckte Tuva sand för första gången. Det var min mamma som satte ner henne i en sandlåda och lyckan var total.

Idag hade vi ett endaste viktigt mission: vi skulle gå till lekpark. Tänk så ljuvlig min tillvaro är. Att dagens enda måste är att gå till lekparken med sin nio månaders bebis som skänker en blandning av vansinne och lycka varje dag. Varje minut. Och så mycket kärlek som man får. Obeskrivligt. Men jag lider å Martins och Tuvas vägnar som inte kommer få uppleva det här tillsammans på samma sätt som jag och Tuva gör. Vi tog beslutet redan när Tuva låg i magen att det är jag som kommer ta hela föräldraledigheten eftersom han är mitt i sin utbildning och med tanke på vår boendesituation. Om han skulle avbrutit sin utbildning skulle ha fått vänta ytterligare ett år på att sedan få hoppa på och ta sin examen. Det funkade inte. Annars hade vi delat lika rakt av.

En sak jag upprörs av är att vi endast har en enda bebisgunga i kommunen. Är inte det helt vansinne? Vi har så otroligt lite lekparker. Det försvinner fler än det kommer nya. Visst, kommune har byggt en tjusig sak nere i hamnen. Perfekt för turisterna men att de tar bort lekparker i de olika stadsdelarna stör mig enormt.

På allas statusuppdateringar idag kan man läsa om hur alla är "höstlyckliga" och "njuter av det underbara vädret" och vise versa. Här råder ingen höstlycka och enda gången jag var utanför dörren idag var när jag gick en vända till boden för att tvätta. I vanlig ordning vaknade Tuva strax efter sex imorse. Men hon vaknade även fem. Och fyra. Och tre. När vi kom hem vid ett satte hon igång med en dryg timmas skrikfest. Gode tid. Det är därför det är "Status: zombie" som råder idag. Men det finns ändå ett stort ljus i mörkret och det är min mor. Min underbara fina bästa mamma. Vad skulle vi göra utan henne som ställer upp i alla lägen fast hon har så himla mycket att göra och stå i så gör hon allt för att underlätta och hjälpa oss och ser det ändå som ett nöje i alla lägen för att få va med sitt barnbarn. Hon har nu haft Tuva i snart tre timmar så vi både har kunnat vila och städa. Hon ska även passa Tuva igen lite senare då Tuva ska få sova över där i natt eftersom vi ska på kräftskiva.

I detta nu är Martin och handlar och hämtar Tuva och jag passar på att sätta mig och blogga, kanske hinner jag få till några fler inlägg. Den här veckan har ni inte direkt varit bortskämda med den biten från mig. Men vi hade en urmysig gårdagskväll som jag så gärna vill berätta om. Hoppas ni mår bra!

---

Klicka på bilden för att komma till min tävling där du kan vinna produkter för 250 kronor hos Tösabiten!

Egentligen är jag av estetiska skäl motståndare till studsmattor på tomten. Men så blir man förälder och barnens lycka går helt plötsligt före allting. Som att vara antistudsmatta. Igår var vi hos min kuscin och både jag och Tuva studsade på studsmattan och det var underbart att höra Tuvas höga skratt när det studsade. Så jag får ge med mig på den punkten, klart att hon ska ha en studsmatta längre fram. Men då ska det vara en liknande min kusin hade som var en riktig trampolinmatta och inte något livsfarligt "Rusta skit". Det sker så mycket olyckor på dessa studsmattor och när det kommer till säkerhet vill vi bara ha det bästa.

...undra om studsmattan kan stå på mammas tomt?

Men tanke på att det är hon som myntat och präglar min antistudsmatta fobi med orden "det värsta man kan göra för en trädgård att att ställa in en sån där blå studsmatta" så tror jag inte hon är så sugen. Fast i och för sig, när det gäller Tuva så går hon nog med på det mesta. Annars så funderar jag på om man kunde ställa den i vassen. Det vore rätt festligt om man inte såg själva mattan utan bara de som hoppar på den.

Det där med att bli förälder... den konstanta oron. Att alltid ligga steget förre, scanna av alla faror som lurar och alltid finnas där innan det händer. Men så vet man att det är omöjligt, att det kommer komma åtskilliga ögonblick då man borde varit där, skulle ha anat. Man vill skydda mot allt.

Nu hann jag före. Såg att Tuva höll på och stoppade in nåt i munen i vanlig ordning, går dit för att kolla och att det hon plockar med och försöker få in i munnen är en geting!!! Tack livet för att vi fick slippa att erfara getingstick på Tuva, at least for now.

"Världen" var kanske lite att ta i, lite väl sturskt. Det hade räckt med ett rätt och slätt "godmorgon", men så är jag "jag" och måste alltid ta i så rutorna spricker och fejan blir röd. Nån måtta får deta vara, jag tar mig inte på så stort allvar att jag tror att hela "världen" är min åhörare.  Nåväl, har vi rätt ut den biten nu så jag kan fortsätta mitt inlägg? Bra.

En liten rapportering från sjukstugan där både mor och barn är dåliga. Den förstnämda mår snäppet sämre än den andre, men nummer två ser ändå till att det blir ett himla sjå och uppståndelse kring denne. Okej, sätt inte latten i halsen nu du mammabloggare, (/mamabloggare) jag försöker inte att tävla om vem det är mest synd om med min dotter. Jag vet att jag redan är chanslös. Hon tar till såna fulknep som att gallskrika rätt ut. Det kallas fusk och jag tävlar inte med fuskare.

Hur mår ni idag? Har ni sovit gott? Eller ännu viktigare - vad tycker ni om mitt sexiga morgonrufs? Blir ni inte lite sugna? Jag vet att ni vill.

Jag vet inte om ni har sett det men jag har gjort en ny kategori som heter "Föräldraliv & allt vad det innebär".



Bebisar i all ära men för min egen del är jag föga road av att läsa om andras. Istället finner jag det betydligt nöjsammare att ta del av föräldrareflektioner och med allt vad det innebär än om andra bebisars utvecklingssteg, bajsblöjor och favorit barnmatsburkar.

Sorry, men så är det.

Jag älskar bebisar men älskar min mest och bryr mig inte om tjottan eller dattan vänt sig hit eller dit. Däremot finner jag det avslappnande och roande att läsa om andras tankar på föräldraliv och roliga vardagsanekdoter.

Fast jag själv kommer att fortsätta att skriva om både föräldraliv och om vilka barnmatsburkar Tuva tycker bäst om samt skryta över alla hennes framsteg och "baksteg". Haha. Men det skriver jag i första hand för att vi själva ska kunna gå tillbaka se och minnas.

Jaha och nu är mjölken slut. It´s a end of an era! Jag hade det på känn redan för ett par månader sedan att trycket minskade och sedan dess har det sinat. Jag hade någonstans trott att jag skulle amma forever, det kändes så i början men så blev det icket och man ska icke grämma sig över spilld/sinad(?) mjölk. Eller jag kan ju ändå inte göra någonting åt det, vi kämpade till sista droppen och det känns ändå bra eftersom Tuva äter både välling, gröt och mat med god aptit. Även om jag kommer sakna närheten och myset. Hon har inte visat att det är något hon saknar då man har märkt otillfredställelsen hos det livliga flickebarnet och på sista tiden har amningen mer varit i "snuttis funktion" mer än föda. T ex på nätterna då det varit ett sätt för henne att få göra en påhälsning i våran säng: "snutt snutt snutt - oj hon somnade". Vem flyttar över henne då? Smart tjej.

-Men vad söt den är. Hur gammal är den?
-Ett halvår.
-Vilken söt pojke. För visst är det en pojke.
-Nej, "den" är en flicka.
-Nää? (Tanten tittar på ifrågasättande på mig som om jag inte vore helt säker) Men hon har inga flätor?

Vilken 6-månaders bebis har flätor? Jag har googlat. Jag fann inte en enda.

Med grunderna:

1. Igår åt vi middag alla tre tillsammans vid matbordet. Tilläggas bör att alla tre åt hemlagade ajvarjärpar med broccoli och potatispuré.

2. Sen duschade och badade hela familjen.

3. Tuva somnade om med sin mamma på morgonen efter till 09.50.

När det är så där för bra för att vara sant blir jag alltid lite nervös och går och väntar på vad livet ska ställa till för jäkelskap. Det kändes riktigt skönt i den nästan skrämmande familje idyllen när Tuva imorse kräktes över mitt alldeles nybytta rena örngott. Bra, en bebisspya. Allt i sin ordning.

Imorse var jag sådär komatrött att man skulle göra vad som helst för att få sova. Här är mina samtliga försök tills jag gav upp.

• la Tuva ute i babygymmet och somnade om tills hon tröttnade på att ligga där
• placerade en snckandes Tuva i vaggan och la två kuddar över huvudet på mig
• gav henne ett morgonmål som jag somnade ifrån flera gånger
• skruvade upp en speldosa för att hon skulle ligga tyst och nöjd och lyssna på den, och ja, jag sov

...sen kände jag doften av poop och då var det bara att skaka liv i kroppen och borsta gruset ut ögonen och: CARPE DIEM MTF!

Men det svåraste är just den där stunden när man är så trött att man somnar om för minsta lilla och om det kom en gubbe som sa "Hej, får jag köpa din dotter" så skulle man i sitt zombietöcken nästan kunna sälja henne där och då. Och det vore ju skrämmande. För hon skulle nog gå alldeles för billigt. ;-)

Hur tar man av en bajsig up & go blöja utan att få bajs på bebisens ben, fötter händer, skötbordet, hennes nya kläder som råkade befinna sig tätt in till, mina egna händer, armar och tröja.

IT`S POOP ALL OVER THE WORLD!!!!

Jävla Martin som köpte fel blöjor.

Uppdatering: jaha IQ badboll på mig alltså :D tack tack för informationen =)
/bajs Sofie

"Men VAR ÄR min andra toffel!!" gick jag omkring i gräset och letade efter min andra flip flop. Den ena satt på foten och den andra ...jaa.. vad säger man?



....jag hade den alltså i handen hela tiden fast jag gick omkring och letade efter den...

"Titta i vagnen, Tuva har något till dig" sa Martin efter att han kommit tillbaka efter en promenad med Tuva. Under filten i vagnen låg ett sommarmönstrat paket och innehållet fick mig att börja skratta högt för det var så "mitt i prick" och så gulligt. "Den är från Tuva" sa han "hon tycker du ska ha den att vattna med eller ha fina blommor i". Så himla gulligt, en vit barnvattenkanna med röda jordgubbar på. Så vansinnigt rart, jag älskar hans tanke bakom presenten. Kände nästan en föraning om när Tuva kommer vara lite större...


Den här pocketen fick min mamma i av mig. Såhär står det att läsa om boken:

I Min mormors historia skriver tolv kända svenska kvinnliga författare ur fyra generationer personligt om sitt förhållande till sin mormor. Det är tolv inkännande och avslöjande berättelser om mormödrar som har gjort avtryck och som nu träder in i litteraturhistorien.
Kvinnornas livshistorier handlar om passion och förbjuden kärlek, överhet och underklass, drömmar och vardagsliv, ordens makt och ordlöshetens förbannelse, tillhörighet och utanförskap, längtan och sorg, sjukdom och ond bråd död. Men också om stark livskraft, lysande kreativitet, medmänsklighet, värme och uppfriskande influenser från andra kulturer.
Boken är ett stycke levande svensk nutidshistoria som sätter vår egen tid i skarp relief mot en nyligen gången tid. Den påminner om att det inte var länge sedan kvinnors rättigheter var oerhört begränsade. Relationen mormor-mamma-dotter/dotterdotter är ett genomgående tema. Och sällan har begreppet "kvinnors frigörelse" fått en sådan stark innebörd. Samtidigt är boken en hyllning till alla mormödrar - både till dem som följde den utstakade vägen och till dem som gick sin egen väg. Läs och bli berörd!

Jag, Tuva och mamma har haft en sjukt underbar dag som jag gärna vill visa bilder från och skriva om men först måste jag få ett slut på nattningen from hell...

*gung gung gung för sexhundrasjuttionioendemiljontegången*

Åh, nej nu började hon skrika också...

Jag och Tuva bland provhytterna på Åhlens city idag.

Här kommer min första bloggtävling - glöm inte att gilla på facebook. Äh, jag bara skoja.

Vilken hand tror ni tillhör småbarnsmorsan och vilken hand tillhör den glamourösa butikschefen?

Nu har Tuva exakt tre minuter på sig att somna innan hennes mammas favoritprogram börjar (Fyra Bröllop). Okej!!