Om någon undrar vad jag ska göra i helgen så ska jag på detta...

Det här så bli så obeskrivligt roligt. Det blir jag, Jenny (ni vet toastmaster Jenny) och Anna (ni vet Anna som överraskningsdansade i kyrkan).  Men, jag har ett problem. Vad i hela friden ska jag ha på mig?

Är så sur just nu. Hittade denna klänning som det fullkomligt står mitt namn på. Röd med vita prickar. Pangpris. Men storlek 18. Motsvarar storlek 46. Det går ju bara inte.

Jakten fortsätter!

(Någon annan som ska gå på detta?)

Igår stannade vi till hos överraskningarnas kvinna Jane för en sen frukost vid tre. Hennes första och vår andra, jag vet inte vad som är värst? :-P




Jane hade återigen en sån där helt överväldigande överraskning som jag säkert behöver minst en månad på mig innan jag kan berätta om den (som med inbjudan till deras bröllop). Helt oslagbart fantastiskt underbart i alla fall, och denna omtanke.... Finner inte ord. I alla fall inte nu.

Sen stannade vi till hos Martins storebror Henrik och hans sambo Anna där vi blev bjuden på en supergod middag med hela två desserter. Kokkospannacotta och äppelpaj med vaniljsås. Martins pappa var även med och gjorde oss sällskap.


Finn ett fel. Var är vinet? Igår var det min tur att köra. Henrik och Anna bor i Farsta vilket ligger ungefär en timmes resväg från oss. De senaste tillfällena har jag använ "graviditets/amnings argumentet" så Martin har fått köra ifatt sin "skuld" till mig. Var så otroligt trött bakom ratten när vi åkte hem på en nästan öde motorväg (efter Södertälje körde jag nästan inte om en enda bil).


Igår kom vi ihåg att ha med den där sablans barnstolen som vi alltid annars glömmer och då får man sitta med en djungelbebis som slänger sig som en vild banan i knät. Om ni undrar hur vi gör när vi är borta såhär med Tuva och åker hem sen på kvällen eller natten så har vi med hennes resesäng. I den lägger vi henne med pyjamas, som vanligt. Sen så kör vi fram bilen, varm, bär henne i pyjamas med täcke runt om och in i bilen. Hon brukar vakna till då och bli lite ledsen men somnar sen om i bilen och sen lägger vi över henne i sängen när vi kommer hem. Inga konstigheter. Varför begränsa sig för att man fått barn? Don´t get it!

Henrik och Anna har ett mysigt matrum. Tavlorna ni ser i bakgrunden har Anna gjort. Hon har konstnärliga ådror och är väldigt kreativ med vad än hon kommer sig för att skapa.

Det finns mycket att utbrista "oooooh" och "ahhhhh" och varför inte ett avundsjukt "åååååååh" hemma hos Henrik och Anna för där trängs designerväskor med cupcakesinstallationer och en gedigen samling gamla kameror med mycket annat. Här förundras Tuva över allt "blingbling" som hon ser på hyllan.

Här är min härliga svägerska Anna! Jag ölskar den här bilden på henne. Anna tycker om att både fota och bli fotad och är ofta snabb med att kika in i kameran och fyra av ett leende men här var hon inte beredd utan hade fokus på Martin och Tuva som skojade med henne. Det är då det blir som bäst! :-)


Precis innan vi åkte slänge jag ner lite smink och då främst glitter då Anna hade som önskemål att vi skulle schlagersminka oss. Bilden är tyvärr rätt missvisande med jag la en ordentlig sotig och inte minst glittrig ögonmejk.

Annas nya väska till samlingen. En Mulberry. "Åhhhhhh, ahhhhhh, ooooooh" :-)


Sen skulle Anna förbarma sig över min vinterbleka nuna. Det är sällan jag blir sminkad av andra, men det är så skönt att få bli ompysslad. Love it!

Rött, guld och glitter - varför inte? Stajlad för melodifestivalen i Annas fina nyårshatt från Amsterdam. Jag "älskarn"!


Dags för nattning av Tuva och melodifestival för de vuxna. Melodifestivalen är inte min kopp te om jag säger så. Men jag älskar att umgås med familjen!


Överallt finns det små stilleben med vackra saker och minnen från olika resor, som här en staty från New York och snäckor från grekland...


Tavlan är helt fantastisk. Anna har gjort den själv. Jag tycker så himla mycket om den. Har alltid önskat mig en egen tavla av Anna och efter bröllopet är vi lyckliga av en helt egen Annadesignad tavla. Längtar så efter att få hänga upp den i nya huset. Men det där med bröllopspresenterna är ett helt annat inlägg...:D


Efter "den jäkla schlagern" spelade vi mitt favoritspel Rappakalja och åt kvällens andra efterrätt.


Rappakalja är ett genialiskt sällskapsspel där det inte finns någon prestige då ingen kan ha fel. Det finns inget spel som man skrattar så mycket när man spelar som det.

Avslutar mitt inlägg med en sista bild. Vid halv tolv var det dags att ta av sig hatten och tacka för oss. Supermysig kväll. :-)

Sorry, min narcissistiska sida råkade visst explodera ut i ett egobildcollage här ovan. Sorry. Men. Alltså. Nu ska vi snacka glasögon. Ser ni de jag har på bilden? Jag trivs i dem (vilket syns). Men Martin (ni vet han jag är gift och bor med) han är "tveksam". "Hm, jag är tveksam". De är liksom lite för mycket för hans smak. Lite för coola. När jag vill retas och mucka gräl hävdar jag att det har med hans ursprung att göra, att det liksom inte får vara för mycket. Ni inser själva hur bra vi kompletterar varandra. Även jag kan känna att brillorna är lite för stora, lite för markanta. Lite too much. Men alltså. Jag måste göra killen en tjänst. Det han inte är får jag vara desto mer.Som typ cool och kulturell. Ni vet vi snackar hockey tre dagar i veckan och match på söndagar, och hemmafriterade pommes med "kött och bea" på fredagar och innan han träffade mig hade han aldrig varit och sett teater (mer än det som skolan erbjöd). Därför måste jag ha dessa glasögon. Så att vi kompletterar varandra. Yin och yang och sånt shit.

Nu menar jag jag inte att min skyddade medelklass med plus i kanten uppväxt med inslag av finkultur skulle vara bättre än min makes. Inte någonstans. Inlägget är enbart skrivet för att gynna mina brillor. Inget annat. Han fyller själv i och berättar om sin barndom och skrattar och säger "aldrig att händel eller bach eller sånt klassisk skulle spelas hos oss det var bara sport sport sport".

Nej, nu mina vänner ska jag knipa för kvällen och gå ut i köket och pussas med mannen i mitt liv istället. Min mamma sa häromdagen "Sofie, är inte ditt liv helt underbart att leva just nu". Och jävlar i min låda. Jag har nog aldrig carpe diemat så mycket som nu. Det är så jäkla euforiskt fantastiskt att jag knappt vågar svara att "det är bra" när någon frågar hur läget är. Det är så jävla underbart att vara Sofie just nu. Punkt slut.



PS! Detta inlägg är INTE ett fredagsinlägg och det inte innehåller:

• en provocerande diss
• en klimaxlåt
• en tillägnelse
• typ tusen språkfel, ett har ni direkt här ovan.
• och en massa !!!!!!!!!!!!!!!

1. Idag dissar jag Coca Cola människor. Jag fattar inte. Vuxna människor som dricker läsk till frukost, lunch, middag och allra värst: fredagsmys. Pepsi och OLW. Jag fattar det inte. Jag älskade också Pepsi och OLW och sova över i sovsäck i tält och prata om kärlek och mens. Men då var jag tretton.
2. Okej, egentligen kräver den här låten ett eget inlägg men nu får den komma som en liten smygis. Här har ni en av mina topp 20 bästa låtar. Jag dör på så bra den är. LÄNK.
3. CARROMELLER alltid.  Mina fredagsinlägg kommer alltid att vara tillägnade denna dam då det är hon som efterfrågat dessa så ihärdigt. Men även SurCissi.
4. (Språkpoliser, ni har kommit till ett mecka!)
5. Ha en fortsatt superbra kväll!!!!!!!!

Igår blev vi riktigt uppvaktade. Kändes som bröllopet igen med överraskningslekar och tävlingar och bortskämda med massa godsaker i mat och dryckesväg. Jenny och Daniel de kan dom. Vi fick göra en tävling, dansa till nåt tv-spel till Nintendo Wii. Vi båda tycker att det är urtrist med tvspel och när man ska hålla i en konsoll och svinga runt med den men igår var det riktigt roligt, skrattade, slogs, svettades och det bästa av allt - jag vann! Sen fick vi även bygga pussel, lägga klossar i klosslåda, bygga torn och med alla grenar sammanlagt så blev resultatet att jag gick som segrande ur tävlingen för det nygifta paret. Eftersom min tävlingsinriktade make tar förluster väldigt hårt så kändes min vinst sjukt bra.

Här dansar vi loss till tv-spelet som jag inte minns vad det hette men det var så himla roligt så jag borde ta reda på det för har man ett Wii så rekommenderar jag verkligen detta. Och då är jag annars "tv-spels motståndare" ;-)

Vi sov över i deras källare och det är så mycket skönare än att slita upp Tuva och åka hem mitt i natten, även om det också fungerar men för allas del så är det skönt att få sova över. Lillskiten sov oavbrutet från halv nio till tio i sju så numera är vi så bortskämda med härlig nattsömn.

Nu vankas te och smörgås i soffan. Ha en mysig söndag!

Fredag. Annorlunda vecka. Har åkt E4 måndag, tisdag, onsdag, torsdag, idag hoppas jag att jag slipper och istället bara behöver hålla mig på hemmaplan. Helgen ser ut på följande sätt att kvällen är medvetet oplanerad, har lovat M detta då han kände för att "bara vara hemma och laga mat". Imorgon ska vi däremot bli bröllopsuppvaktade! Ni vet våran månadsgrej som vår toastare ordnade åt oss, att vi skulle bli uppvaktade en gång i månaden i ett år? Nu har det tyvärr inte blivit så de två senaste månaderna men imorgon är det i alla fall dags och då är det "bjud brudparet på en middag" som står på uppvakningsschemat hos ingen mindre än vår toastmadame Jenny och hennes familj. Vi längtar! Sen ska vi försöka jobba så mycket vi kan hemma i trädgården och rensa bort buskar och träd och göra plats för grävmaskiner som ska vända ut och in på hela tomten.

Vår förra helg var väldigt mysig. På fredagen var vi hembjudna till våra nyfunna vänner Jane och Robin (ni vet som fotograferade på vårt bröllop). Vilken middag de bjöd på! Först en lyxig grön ärtsoppa med whiskeyflamerade tigerräkor, den var himmelskt god och jag glömde tyvärr receptet där och har inte lyckats hitta det på nätet men ursprungligen kommer det från Allt Om Mat. Till huvudrätt en redig torskrygg, sagolikt gott. Och än är det inte slut för till dessert blev det Janes mammas äppelpaj. Att Jane och Robin är grymma i köket råder inga som helst tvivel om efter den där kvällen...


Jag vill också prova att flambera någongång men jag vet inte riktigt om jag törs, i så fall måste vi nog göra det utomhus. Helt i snö och med uppbackning av brandförsvaret tätt intill. Robin är bland annat brandman så det kändes mycket tryggt i fredags.

Sen på lördagen så var vi återigen bortbjudna på middag och då till ett nyinflyttat par som jag lärt känna via babysången. Fast vi hade bara träffats två gånger tidigare. Men även det var en hellyckad rolig kväll med god mat och goda drinkar. Jag blir alltid så imponerad av människor som kan blanda drinkar, det är en hel djungel för mig och jag har aldrig gjort ett sockerlag i hela mitt liv. Men jag är tacksam att bjuda... ;-)

Tuva lämnade vi kvar hos mamma så hon fick sova där och sen gick vi hem sent på kvällen (eller närmare bestämt natten) och gick och la oss hos henne så vi "bytte" med mamma. Men numera sover hon så fantatastiskt så hon vaknade ingen gång alls sen på natten. Däremot vaknade hon tidigt men det är en annan historia och fyra timmars sömn får man ta när man haft roligt!

Igår var vi nöjda med vår "gå bort present". Idag är det dock risk för den mindre påhittiga standardgåvan "vinflaska och tulpanbukett". Ikväll är vi bortbjudna till en familj där bara jag har träffat mamman och sonen två gånger tidigare. Vi träffades en gång på babysången i höstas och efter det har vi setts på en fika på stan. Så det ska bli både spännande och roligt att gå dit ikväll. Både M och jag älskar att lära känna nya människor så vi ser fram mot kvällen.

 

"Mc Lovin korkskruv" var alltså gårdagens gå bort present. Idag blir det nog inte nåt lika fyndigt men det kanske är för väl det för man kanske inte ska ge något såhär till någon man precis träffat. Alla vet ju att vi är knäppisar men vi behöver ju inte avslöja oss på en gång ... ;-)

 

Inte varje dag man får festa med James Bond, Lady Gaga, Fantomen på operan, Sickan, Dita Von Teese, Pongo (Andreas karaktär uppfattade jag inte riktigt). Från början hade vi inte några planer till nyår men så blev vi inbjudna till Casa Sjöstugan och vilken fest det blev!


Jag älskar när självutlösaren utlöser innan alla är redo.


Alla blev tilldelade varsin person via lotteri som man skulle skicka en karaktär till som denne skulle klä ut sig till. M var till en början inte helt nöjd med sin karaktär; Charles Ingvar Jönsson. Haha!


Min uppgift blev Marilyn Monroe. Jag gick in för uppgiften helhjärtat, hade först ingen aning om vad jag skulle ha på mig men så hittade jag min rosa sidenklänning som jag använt en gång tidigare på ett bröllop. Perfekt! Håret tog över två timmar att pyssla med men till slut fick jag till det och blev riktigt nöjd. Jag är annars inget bra på det där med frisyrer och hår då jag har noll tålamod så detta var en riktig bedrift!


Fantomen och Pongo sitter och myser. Vem är sötast? Pongo helt klart ;)




...och här sitter Mr Bond på specialuppdrag och läser hemliga stadshemligheter för sin son...


Jag sitter och tittar på Emil i Lönnerberga med en trött Andreas. Vi var de enda med barnvakt och det var så lyxigt när vi bara kunde sätta oss till bordet och det inte var vårt barn som knorrade i babywatchern när vi skulle äta. Däremot fick vi det där samtalet som alla fasar för när man har barnvakt... När mamma ringer och hon inte borde ringa elelr om hon ringer så vet man att det har hänt nåt och jag svarar på direkten "Hallå har hänt nåt" och hon svarar "Ja, men det är ingen fara Sofie". Mitt hjärta frös till is och halsen snörptes åt så jag fick svårt att andas först innan jag förstod att det ändå hade gått bra. Vår busunge hade klättrat i en byrå och fått den över sig så hon blev alldeles blåslagen i ansiktet. Otäckt. Stackars Tuva och mamma, men det gick bra. Några blåmärken bara.

Snygg nyårsdukning med våra karaktärer som bordsplacering.

Vi hade lottat om vilka par som hade ansvar för förrätt, varmrätt och dessert (samt dryck till rätterna).
Värdparet fick förrätten.


James Bond med sin Lady Gaga över bordet.


Lady Gaga serverar förrätten...

Ungsgratinerad hummer med parmesansticks och örtmajonäs. Så gott!!!

Jag hade fantomen vid min sida som dagen till ära renrakat sig och sparat passande polisonger...



...vilket hans svarta svan inte var helt nöjd över "de där åker bort direkt efter nyår". Jag erbjöd mig att ta rakhyveln vid tolvslaget men det blev inget napp på den.. Men visst är Maria bra lik sin karaktär? :)

Jag hade så vansinnigt roligt åt min kära make igår. Alla var snygga moviestars eller popstjärnor och liknande och så han... Sickan... haha!

Vi åkte på varmrätten och vi körde min favoriträtt cour de filet provencale. Råstekt potatis, oxfilé, massa vitlöks och persiljesmör och ett riktigt kraftigt rödvin till. Love it!

Alla till bords!


James Bond som från början fått uppdraget "Clark Kent" av mig men som inte kunde få fram en supermannen dräkt (vadå har inte alla en i garderoben) och fick den lätta suepragent karaktären istället.

Kvällen gick väldigt fort och efter min lek "gissa vem som gjort det här" som alla innan fått smsa in (bra tips på jätterolig lek) så blev klockan tolv och vi gick ut för att skåla in det nya året.




Det var riktigt kallt ute och alla skickade upp varsin thailändsk ljuslykta. Så häftigt och stämningsfullt!


Så himla fina, mycket bättre än alla dessa fyverkerier och smällare.

Sen gick vi in för att ta den tredje "pardrinken". Varje par fick i uppdrag att göra varsin drink under kvällens gång. Vi är fantasilösa AB och körde vodka lime (som jag förövrigt älskar) med vrålmycket lime och på värdparets sprit haha. De andra gjorde superavancerade mangodaiquiri och chilli och ananas drinkar.

Efter ett roligt moviemusicquizz så började alla gäspa och det var dags att gå och lägga sig.

Vi fick lyxen att sova i ett helt eget hus för bara oss själva. De andra sov alla tillsammans på övervåningen med alla barn men vi fick sova i lugn och ro ända till nio på morgonen... Sån lyx!

Det här är min favoritbild på min svägerska Michelle. Det är jag som har tagit den på bron ut till oss. Men av helt outgrundlig anledning så tycker hon själv inte om den här bilden på sig själv. Hon är så vansinnigt vacker i mina ögon.

Hon är så duktig, min elev. Tar in det jag säger, begrundar, ifrågasätter, testar sig fram, reflekterar och sen bara det sitter där. Det är riktigt roligt att vara handledare åt Michelle för hon vill så gärna och är så hängiven och målmedveten. På bara dessa tre gånger har hon utvecklats enormt och blir bara allt säkrare och säkrare med bilen. Från att stått på en tom parkering och gasat på bromsen ("men varför åker vi ingenstans") till att vara ute och ratta bland rondeller, rådjur, gator och torg. Jag är övertygad om att det här kommer gå bra. Men det är stor uppgift jag åtagit mig, mycket större än jag först anade mig när jag tackade ja. Dels ansvar och dels tiden som man ska få till för att hitta tillfällen att köra på.

Men det här ska vi greja tillsammans och målsättningen är att hon ska ha sitt körkort innan sommaren!

PS! Poliskontrollen var borta när vi var ute och körde så hon slapp den erfarenheten för den här gången... ;-)

Igår besökte vi en vän som jag lärt känna genom bloggen, Ljuvliga Carolina och hennes familj. De bor bara en dryg halvtimma bort från oss och igår fick vi äntligen hälsa på i deras smakfullt inredda och mysiga hus. Barnen hann vara upp en bra stund innan det var dags för läggning. Tuvas läggning ska vi inte ens tala om, den gick käpprätt åt skogen! Följ med på ett litet bildregn!



Mellan Tuva och Elsa är det bara fjorton dagars skillnad.


Det är så ironiskt att jag igår skriver ett inlägg om vår übersociala dotter och så just
igår så var hon inte alls i sitt rätta jag som vi känner igen henne. Lite mer avhållssam än
hon brukar. Man skulle kunna beskriva henne som lugn !?!

Elsa var inte det minsta blyg utan hon och jag "bondade" direkt. (Kan ha bero på att jag hade
10 cm långa örhängen samt armband och halsband som var väldigt intressant att pilla på).



Sötfisarna. I bakgrunden ser ni Elsas storebror Edvin. Vi hade med oss lite småpresenter varav en var en "Minifjärt" en liten pruttkudde i size extra small som man var tvungen att blåsa upp för egen maskin. Haha. Den var väldigt uppskattad av Edvin men jag undrar om den var lika uppskattad av mor och far. Typiskt oss att komma och spä på intresset och fascitnationen för "kiss och bajs". ;-)

Vill ni veta hur Elsa sover? Elsa sover genom att man lägger henne i sängen vid sju. Går därifrån och sen vaknar hon igen halv nio på morgonen. ...!!!

Edvin och Tuva var vakna lite längre och pyjamasmyste i soffan!

OH NO! Tuva har fått sikte på ljusbordet...!


Tuva, Edvin och Tuva har något på gång.


Somliga samlar på servetter, tändsticksaskar och Green Gate muggar (jag). Carolina samlar på
glasögon!!!!


Glömde att räkna hur många de var men säkert femton stycken!



Jag var såklart tvungen att prova ALLA. Det här är Carolinas senaste tillskott som jag tyckte
var supersnygga! Borde leta upp mina egna brillor, men de är tyvärr inte så moderna längre.
Har ett par genomskinliga och ett par lite mer färgstarka - rosa och oranga!! :-)


Tyvärr fick jag inga bilder på Carolina och Andreas, vill ni se hur de ser ut så får ni surfa in och spana runt på Carolinas blogg. I vilket fall hade vi en supermysig kväll. Carolina hade bakat foccachia och gjort supergod färskost, killarna drack öl och jag och Carolina drack fanta. Igår var det min lott att vara chaufför. Den får jag ha tillgodo till nästa gång! ;-)

Jo men varför inte? :-)

Kikar in för att önska alla som tittar in här en mysig helg. Jag tycker det är helt galet att så många redan julbakat redan innan det är första advent. Och jag trodde att jag var en julgalning? ;-) Vad har jag mer att säga? Jo, jag kan stolt säga att jag inte sett ett enda Idol avsnitt. Valde att i år ta avstånd från spektaklet och vi har båda hållt oss undan förnedringsprogrammet. Sen vill jag även berätta att vi kväll äter något så svennigt att jag kan inte ens blogga om det. Det är nästan pinsamt. Ni får gissa ;-)

Nu ska jag gå och pussa på min familj. Sen kommer en liten fredags playlist som jag lägger upp i det här inlägget. En liten fredagsgåva fån mig till er.

Födelsedagsfest 2011. Sminkning som skulle passa i ett sambatåg. Silverglitter och mixing liquid, perfekt fäste. Grytor på spisen som stått och puttrat i över fyra timmar. Otursföld eftermiddag med det ena avhoppet efter det andra. Hjärnskakningar och maginfluensa. Stackare. Bröllopsskor på fötterna. Sandras übercoola lösögonfransar med strass. Glitter eyeliners, prickar, spets  och silverpaljetter. Sliskig fördrink. Pyntat hem med mammas gardiner som jag klippt sönder. Ljusslingor, serpentiner, leopard och rosa. Försöker få lite bodouirkänsla. Marränger. Bolognese till middag. Rödvin. Ja må hon leva sånger för mig. Presenter fast jag undanbett. Bubbel, godis, körkortsbok (!), megamarräng, retrotelefon, oranga liljor samt gåva till barncancerfonden. Det enda jag önskade mig. Edith Piaf på repeat. ...och sen fortsatte kvällen och slutade inte förrän 03.30(!!!)

(Och jag gick sedan upp 07.45 utan att somna om, är ganska trött nu ja. Men det var det självklart värt).

Såhär såg jag ut för ett år sedan när det vankades födelsedagsmiddag hos mamma. Då som nu står samma rätt på menyn cour de filet provencale (ett önskemål från mig, typ det bästa jag vet) men nu får jag dricka rödvin till. Det var ganska bittert förra året så ikväll tänker jag ta igen det.

Världens sötaste julgranskula som finns på Åhlens. Fick den i present och den fick pryda vårt bord hela kvällen. SJÄLVKLART drack vi "er" öl M & S! ;-)

 

Tänk vad gott lite vin med en vän kan göra. Tre timmar pratade vi bort i rasande fart, jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera den första onsdagen i november. Crème caramel och en flaska vitt (ja, jag kan dricka annat än rödvin). Jag blev generad då jag fick en present som hennes son valt ut. Mitt i prick. Sen bar det av hemåt med buss. Jag var ett med bussen och som jag sov.

Idag ska jag skriva en stor inköpslista eftersom jag styrt upp ett litet födelsedagsmys med mina tjejer på lördag. Tanken är att jag ska laga maten och det kan gå precis hur som helst. En god vän till oss tror inte maten kommer bli klar före tolv. Det ligger mycket i hans baktal men jag ska försöka göra något lätt och som får sköta sig själv.

Bilder från gårdagen kommer. Så länge håll till godo med en på mig! Uppdatering: Blir tyvärr inte mer än den här ovan då alla mina blev så dålig skärpa på pga dåligt ljus. Men kolla in Carolina som har skrivit lite om gårkvällen. :)

På bussen. Läppstiftet satt på hela kvällen utan att kladda på tänderna.

HÄR kan du läsa om läppstiftet. :)

---

Lyckliga och stora stunder måste smältas. Men någon måtta får det vara. Nu är det ett år sedan min 25 -års fest och på något sätt lyckades jag även där att slå knut på mig själv och göra det enormt känslomässigt och har därför inte skrivit om den förrän nu. Ett år senare. Så ska det inte bli med bröllopet. Min intention är att hela bröllopsberättelsen ska komma på min födelsedag som en liten present till er. Ni hör själva hur mycket jag blåser upp allt som handlar om mig.

Min 25 - års fest hölls en vecka efter att jag fyllt år. Vi hade hyrt lokalen som ligger ett stenkast från där vi bor. Temat var "rött och svart" och innan hade jag grinat över att jag inte fick ta klippa sönder mammas lakan att ha som dukar. "DET GÅR JU INTE ATT HA EN FEST OM INTE ALLA DUKAR ÄR SVARTA" grinade jag hysteriskt. Stackars Martin och mamma. De har det inte lätt och jag kan inte heller skylla på graviditetshormoner för sådär är jag jämt. DR fucking AMAQUEEN. Nåväl. Det löste sig med dukar. Jag hittade mina gamla svarta siden lakan (Hej tysk porrfilm?) och klippte sönder. Med tanke på förutsättningarna: extremt kort om tid, extremt intetsägande lokal, extrem foglossning. (Extremt var ordet). Så fick vi till det. Nästan alla mina nära och kära kom. Släkt, vänner och familj. En medveten handling att blanda båda familjerna, vännerna och släkten för att de skulle fått nosat lite på varandra inför bröllopet. Men det visste inte de om.

Rostbiff, potatisgratäng, bearnaise och rödvinssky stod på menyn. Bästa, bästa Robert var såklart involverad. Jag säger bara en sak, om du inte gifter dig med en kock - se då fan till att hans bror är det! :-) Sen var det självklart egotema på festen och jag stornjöt av att vara i fokus och ha tävlingar som "SofieQuizz" och "Sofiekunskap/tipspromenad". Ska se om jag inte kan leta fram frågorna och publicera.

Jag var crazy som i åttonde månaden, stor som ett hus, bar en slimmad paljettklänning. Klart man ska få glänsa på sin egen fest. Min förebild för kvällen var barbamamma och om jag får skryta så var jag jäkligt lik. Fick massvis med fina presenter och blommor. Jag har nog aldrig haft så roligt nykter som på min egen 25-års fest.

Det är det här vad jag kallar en lyckad helg. Först inleds helgen med middag, gemenskap och sällskapsspel hos nära vänner. God mat och ljuvlig hemlagad Ben and Jerry glass till dessert. Spelet "Retro" där 99% av frågorna passar bättre för en person född på t ex 40- talet då spelet handlar om frågor från 50, 60, 70, 80 och 90talet. Den resterande procenten är frågor som är så lätta att en tioåring kan svaret och de frågorna får alltid Martin (som fick vara i eget lag eftersom han är så tävlingsinriktad att ingen vill spela med honom). Som tur var vann han inte. I så fall skulle han blivit odräglig.

Anywho och anyway. Gårdagen va inte sämre den. Kusin var här med hennes familj som består av maken och dottern Hedda som är ett år äldre än Tuva. De båda sysslingarna är skrämmande lika till sin personlighet och delar samma inställning om sömn, att det är totalt överskattat och onödigt. H är världens härligaste och delar ut kramar och pussar, är framåt och tar för sig. Sjunger och steppar. I love it. Jag är nöjd över hur vi fick ihop maten, inget stordåd men eftersom jag nästan till hundra procent stod för all matlagning (M gjorde aioli och friterade potatisen) så är jag nöjd med att maten kom ut innan tolv och jag tror att alla blev mätta och belåtna. Det är ändå lustigt hur "förrätten" som inte var en riktig förrätt utan mer ett tilltugg (varma nachos med salsa och ost med varsin kall corona) kan ta så lång tid att få fram. Men det är jag i ett nötskal, jag kan inte stå i köket och bara fixa det lite snabbt det jag ska göra utan jag avbryter hela tiden det jag gör för att gå ut i vardagsrummet och lägga mig i samtalet. Till varmrätten (Moules Marinera) så hängde alla i köket och det var väl för väl det för då kunde jag laga mat och prata samtidigt. Jag längtar enormt, djupt och innerligt efter vårt kommande öppna kök med köksö och två matlagningsstationer. Som dessert körde vi en valnötsspäckadbrietårta som var ungsgratinerad med päron, fikon och honung. Riktigt gott. Har inte testat det innan men jag kanske kan erkänna att den var lite för länge inne i ugnen eftersom tårtan "flöt ut" och tappade sin runda form.

Nu släpper vi maten. Jag vill istället lyfta fram hur härliga avslappnade människor Malin och Gunnar är. Man behöver aldrig ursäkta sig man känner sig trygg med att man duger och det är en väldigt skön egenskap när man får människor att känna sig avslappnade i deras närvaro. Som vår bostadssituation ser ut är det mycket som ligger under "duglighetsnivån" och ofta när vi har människor hos oss går vi omkring och klankar ner och ursäktar det ena och det andra. Det är befriande att känna att man inte behöver det. Det kan även bero på att G och M är de enda vi känner som bor "sämre" eller "sämre" är fel uttryckt då de har en shysst lägenhet i centrala Stockholm men de lever en mindre misär då deras kök är fuktskadat och totalt utblåst och har så varit sen måndagen efter vårt bröllop i början i augusti. Allt är vårt bröllops fel. Istället för att ha "barnen i Afrika" som jämförelse exempel när man tycker att livet är svårt har vi nu "men tänk på Malin och Gunnar" som lever utan ett kök. Arma människor. Okej, innan ni brusar upp er i kommentarsfältet så måste jag självklart framhävda att jag inte drar någon som helst liknelse mellan att leva med ett trasigt kök eller fattigdom och svält i tredje världen. "Men tänk på Malin och Gunnar" blir ändå ett mer konkret exempel eftersom de är lättare att relatera till eftersom de är i vår närhet. Skönt med människor som inte har så höga anspråk, vi har ingen toa, det har inget kök. What the heck. "Make it work" som programledaren i dokusåpan "Runway" säger. Make it work. Nu är jag så trött att ögonen går i kors. Vi somnade vid två och Tuva vaknade halv fem. Men det är värt det hundra gånger om. Jag kan inte ge upp mitt liv bara för att jag har en dotter med taskiga sömnvanor.