Jag avskyr när det blir såna här dagar. När allt bara blir fel. Det börjar dåligt och sen går det inte att vända. Numer förekommer dessa dagar allt mer sällan. Men det kanske det är därför det blev så sänkande just idag. Istället för att ta upp fiskubullarna som monstret kastat på golvet tar jag en paus för att avreagera mig här. I detta nu befinner sig monstret i sin säng, gör ett nytt försök att få henne att sova men hör hur hon ännu leker. Nåväl, en tunf i någorlunda stillhet för mig. Men det är sunt med mindre bra dagar också, när man har sovit gott så länge och haft lätta och roliga dagar under en längre tid är det lätt att man tar det för givet. Alltså om imorgon blir en bättre dag så ska ja vara lite extra tacksam.


Måste boosta inlägget med lite glada och härliga bilder känner jag. Bilderna ovan är tagna för några dagar sedan. Tuva har på sig en tröja som antingen min mamma eller mormor stickade till mig som liten. På bilden ser ni även hennes leksak "Silon" som jag törs påstå är en av hennes favoritsaker. Man trycker genom plastbollar och så blinkar och låter den. Mycket underhållande om man frågar Tuva trettonmånader.

Annars är livet som föräldraledig som underbarast nu. Jag och Tuva har så ofattbart roligt på dagarna. Anledningen till att det blir mindre bloggning beror på att vi leker så mycket mer och på ett annat sätt nu än förr. Det är så roligt och leken har verkligen utvecklats under den senaste tiden. Vi bygger, vi river, vi läser, vi känner, vi klossar, vi kramar, vi bankar, vi bollar, vi kör, vi dansar, vi jagar. Allt sker under längre stunder och en stor del i utvecklingen är att vi kan kommunicera på ett annat sätt än tidigare. Vi har båda våra egna språk som vi möter med främst vårt kroppspråk och uttryck. Jag blir glad av att tänka och skriva om detta, det får mig att le inombords, att längta efter mitt monster (som ännu inte somnat) och för en stund glömma de vita klibbiga fiskbullarna som ligger nedslängda i protest på golvet.