...och i nästa sekund blev hon mördad.

Skulle man kunna tro. Men så var inte fallet utan skuggan kom från Martin som tog fotona på mig i lördags. Skuggor är för övrigt väldigt otäckt. När jag skulle gå hem över vår becksvarta bro och becksvarta grusväg efter restaurangen i torsdags föreslog mamma att jag skulle ta med en ficklampa. "Aldrig i livet" svarar jag. Ficklampor ger kusligt ljus och skänker mystiska skuggor och skrämmer upp mig ännu mer än bara mörkret. Som ni nog redan förstår är jag hiskeligt mörkrädd. Men påtal om mörker så gillar jag att klä mig i svart. (Snygg övergång va). Svart blir aldrig fel. I lördags hade jag tjugo minuter att sminka till mig och byta kläder. Valet föll på en gammal Monki klänning som liksom "aldrig blir fel". En gammal raritet från julen 2007 som än idag hänger med och är en sån "jag vet inte vad jag ska ha på mig så jag kör på ett säkert kort och tar MONKI klänningen).

Har du ett säkert kort i garderoben? Alla borde ha minst ett sådant för att minimera risken för "jagharingentingatttapåmigsåjagstannarhemmapanik". Jag tror alla vet vad jag pratar om. Nu kanse det flyttat in ännu ett säkert kort då jag fick en svart klänning från VILA av mamma i lördags. Martin sa när jag höll fram den "oh, det där är ett sånt därnt fodral va". Haha. Sött.