Mint cream och vardagssnack

Nagellack från i färgen "Mint Cream", 15 kr hos Elf.

Egentligen så måste det här vara något av de alla gräsligaste av färger. En matt och grådassig variant av mintgrönt men jag vet inte, jag "gillart". Ni läsare verkar uppskatta när det dyker upp sminkinlägg med jämna mellanrum. Så passande då att jag fick erbjudande om att hålla i en Max Factor tävling. Martin är dock bitter "meh, du har ju fått mer kommentarer om tävlingen än när Tuva föddes". Tävlingsmänniskan i honom tänker på sånt. Nåväl, här blandar jag i dagarna friskt mellan att skriva om smink och cancer.

Idag har jag haft en vanlig föräldraledig dag men som ändå varit lite bättre. Tuva fortsätter (än så länge) att sova vidare efter det vanliga uppvaket vid halv sex och imorse fick hon och jag sova till 07.20 (!). Vilken skillnad det blir. Hon vaknar upp utvilad utan gråt (och jag med). Idag har jag städat, ätit lunch, tvättat, plockat undan krukor och andra saker i trädgården, gått en långpromenad och bara haft energi och varit mer "som vanligt". Börjar även få in bra sömnrutiner, en längre på förmiddagen och en kortare på eftermiddagen. Den på eftermiddagen är dock lite svår att få till men vi jobbar på saken.

Åh, nu hade jag tänkt att skoja till det om snygg-mannen min här men så läser jag inlägget om din pappa och blir alldelles tagen. Så fint, så starkt och så bra Sofie <3

Jag vet inte men jag kan förstå lite av hur du kände dig då. Själv var jag 10 år när min mamma blev svårt sjuk. Det var många kämpiga år och jag tvingades växa upp alltför snabbt kan jag ibland känns. Utan att klandra någon. Nu fick våran historia ett annorluna slut än erat. Min mamma lever idag. Och det är jag givetvis evigt tacksam för även om hon och vi har fått betala ett väldigt högt pris och inget någonsin kommer bli som innan hon blev sjuk. Jag ska berätta mer om detta nästa gång jag träffar dig.

Stora kramar till dig! Jag har sagt det förrut - du är en fantastisk person Sofie och jag är otroligt glad att jag fått lära känna dig som en vän.

Jag vet inte hur du kände dig men jag kan förstå det, ska det stå*

Ja vi har så mycket att prata om nästa gång vi ses! Önskar jag var rik alternativt kunde få lite bloggresor till Trosa då och då så vi kunde ses oftare ;) Men jag håller fortfarande tummarna på att Sofie ska sätta sig på tåget upp till Norrland i vinter :D

Förresten. Har Martve inte körkort eller vem ska du leka handledare åt? Haha :) Mattias bästa vän heter Martin och går under smeknamnet Martve här hemma så det föll dig som naturligt nu. Hoppas inte din Martve tar illa upp, hihi ;)

Lycka till i alla fall och i know the feeling! Körskoleläraren i Järpen (utanför Åre) var också en sådan där :P

Puss!