Men fy vad tråkigt med alla jäkla reklambloggar!
varför är alla så otroligt lättköpta?


Åh, jag bara längtar efter att få besvara den här kommentaren. Jag riktigt längtar. Har väntat på att en sådan kommentar ska dyja och jag ser fram mot att få besvara när tid ges. Nu måste jag laga lunch.

Det börjar bli dags att ändra så att man inte kan lämna anonyma kommentarer känner jag.

Inleder dagen med ett mysigt julklappstips. Förra veckan gick startskottet för Minimango.se, ett nystartat företag som inriktar sig på barnprodukter från åldrarna 2-10 år. Varje vecka kommer en ny vara till deras webshop med en extra rabatterad vara. Jag har blivit tillfrågad att ingå i deras bloggpanel och med bloggens hjälp "pusha lite extra" för deras webshop. Det ska bli spännande att se vad de kommer att ta in för varor, jag har redan tipsat om Eloide Details åkpåsar som jag tror att många skulle vara intresserad av till ett rabatterat pris. Isåfall hoppas jag få första tjing på den leopardmönstrade!

Men nu till ett annat värmande tips. Veckans vara på MiniMango är dessa mjukdjur som man kan lägga in i micron  och värma. Mysigt att ta med i vagnen på vinterpromenaden eller gosa med i sängen innan läggdags. Finns i flera olika varianter att välja på!

Såhär står det att läsa om nallarna:

Våra nallar är perfekta att ha för dem som har lite svårt att sova, har magont eller kanske spända muskler eller leder. Naturligtvis passar de även perfekt för alla som bara vill ha en varm och gosig nalle att mys och värma sig med.

Alla produkter är av högsta kvalitet och är CE-märkta. Våra varma vänner fungerar även bra för barn under 2 år, men kontrollera alltid att nallen inte är för varm innan du ger den till ditt barn.

Uppvärmningstiden är 90 sekudner i max 800W och den håller sedan värmen i ca 1 ½ timme. Se bara till att nallen får rotera fritt i mikrovågsugnen så att den inte bränns om den skulle fastna i ett visst läge. Sedan är den uppvärmda nallen färdig att använda!

Fyllnigen består av en speciellt utvecklad (korn/vete)hirs-fyllning som är specialbehandlad och med en lätt doft av lavendel. Denna är idealistisk för att hålla värmen länge och sjävklart kan man värma nallarna om och om igen.

Man kan även använda nallarna som en lugnande kylpåse. Lägg nallen i en plastpåse och stoppa ner i frysen i någon timme.

Vi har Varma Vänner i 6 olika modeller (De är ca. 30cm stora)

Klicka HÄR för att ta del av erbjudandet och för att komma till företagets hemsida.

Kom och tänka på en bok du tipsat om för inte så länge sedan, Det var det fräckaste...
Lånade den på bibblan för da'n och tyckte det var lite roligt att du rekomenderar en bok vars budskap i princip är hämnd. En mullvad som går runt och frågar ut alla vem som gjorde det, för att sedan hämnas och bajsa tillbaka.
(Kom nu att tänka på "Vem var det som kastade"-klippet S)

---

Det var det fräckaste

Publicerat: 2011-11-15 Kl: 08:38:00 | I kategori: Babyshopping & sånt | 8 kommentarer

"Det var det fräckaste" Berghs förlag, en födelsedagspresent till Tuva som vi köpte på UnderbaraBarn mässan tidigare i år.

Jag har så många starka och betydelsefulla minnen från vår förra barngrupp. Ett av dem var en fredagseftermiddag och vi hade samlats till min "fredagssamling" och jag tog fram den här boken som vi tidigare i veckan lånat på biblioteket. Och sov vi skrattade. Tillsammans. Jag och barnen i samförstånd. Åt det tokiga, knasiga, nästan lite förbjudna. Det var sådär att man skrattar så mycket så man inte kan läsa, så man måste ta ett djupt andetag innan man läser vidare för man skrattar så mycket.

Det.är.så.obeskrivligt.att.hålla.samling.med.arton.barn.och.skratta.i.samförstånd.utan.kaos.

Det är när man är tillräckligt trygg i sin ledarroll och vågar släppa kontrollen som magi kan uppstå.

Ge tuva ett eget RUM!


Svar:
Men ..........- tror du inte vi hade kommit på den själva och valt det i första hand om den möjligheten hade funnits?!

Vi ha ju banne mig till och med sovit en dryg vecka på golvet i vardagsrummet i ett desperat försök att hon ska få bättre sömn genom att låta henne få ett rum helt för sig själv.

Miljö: Utanför vår bastubod

Pall: Loppis

"Fårskinn" : Ikea

Gris: Nyligen loppisfyndat 20 kr

Städar, mailar, piffar, leker, härjar och dricker vin. Happy friday folks!

Berätta för mig vad ni gör? Dricker? Äter? Lyssnar på?

Ingen som har en bra spellista? Vi är så trötta på alla våra. Kom igen! En bra låt åtminstone. Lovar att ge tillbaka några i gengäld! :)

Snyggt läsarhem i Allt i Hemmet

Ytterligare ett inspirerande läsarhem ur Livet på landet

Återvunnen inslagning. Idé från Allt i hemmet.

Vilka färgteman kör ni?

Eller kör ni all in utan eftertanke?

UPDATERING: Se HÄR hur min gran blev och vad jag tyckte...

;-P

Nu får det vara nog. I natt slutar vi med flaskorna. Vi räknar med att inte få sova på minst en månad. Alla i vår närhet med den minsta komp, flex eller ledig tid. Vi behöver er nu. Minsta lilla barnvakt och vi är evigt tacksamma. Det är allt vi önskar i jul och alla andra kommande jular. Puss hjärta och hundvalpsögon från två väldigt trötta föräldrar.

• en fullpackad resväska modell XXL (och ja, den var proppfull trots min lilla weekend till norge, gissa med vad).
• sjuttioelva små shoppingpåsar från gårdagens IKEA samt Skärholmen shopping
• små små brödsmulor och mackbitar över hela golvet
• en obäddad säng
• en till obäddad säng som även ska packas ihop (modell: resesäng)
• kläder som ligger utspridda över golvet i storlek 74 och 38. . .
• ungefär 145 leksaker på diverse olika platser ska tillbaka till sin leksakslåda (då är inte den utvälda duplolådan inräknad i de 145 leksakerna).
• majskroksrester på de mest udda ställena
• badrumskaos efter en akutbajsduschning (det var inte jag som behöve akutbajsduschas)

Grattis Pernilla!

Du vann ett make up kit från Max Factors serie Ageless Elixir!

Postat av: Pernilla

14 nyanser finns den i!
Allt med makeup är svårt! Oavsett hurmycket tid jag har, hur bra produkter jag har (har fasen investerat i MUS-produkter för flera tusen!!) så blir jag sällan nöjd. Men, om jag ska välja något som är extra svårt så är det att få till ögonskuggan. Oftast fegar jag bara ur å lägger litegrann, men blir lika besviken varje gång jag ser bilder från kvällen och det inte ens syns att jag har något! Så, ögonskuggningstips tack! :)

...jag kollar igenom mina bilder på mobilen innan jag trycker på "radera samtliga".

Har visserligen överfört till datorn och externa men kommer sakna att inte alltid bära med mig. Speciellt när jag ska bort i helgen. Har 3000 bilder i mobilen som jag bläddrar bland nästan varje kväll innan jag ska sova. Då brukar T sova och jag brukar längta och sakna henne så mkt att jag går igenom mobilens bilder innan jag somnar. Buhuuuu....

Här kommer några favoriter:

Nu är det dags att ta farväl. Den orkar inte mer. Att han den kvar vore inte rättvist för vare sig den, mig eller mina nära (som är så less på att jag av misstag ringer upp, lägger på, inte kan svara osv). Pratar alltså om min lur som nu måste in på lagning och den är så pass trasig att jag tror att jag kommer få tillbaka en ny.

Våndas inför hur jag ska klara mig utan en smartphone. Jag kan inte ens gå på toa utan mobilen.

Tuvafisen i sin vinteroverall från Mini Rodini

Jag och Tuva vid Sergelstorg på min födelsedag

Här är Tuva för en vecka sedan när vi invigde hennes andra overall.

Det är julaftonsmorgon år 2003 och jag är 12 år gammal. Jag är som jag alltid är på julafton, glad och förväntansfull. Ligger vaken i sängen och vill bara kliva upp, fastän klockan är 06.00. Jag lyckas ligga kvar en stund till, men tillslut tar nyfikenheten övertaget och jag måste stiga upp och kika under granen, för där ligger min morgon-julklapp.

När hela min familj vaknat, mamma, pappa och bror, så äter vi frukost tillsammans. Ostmackor och gröt med kanel. Jag undrar när vår släkt ska komma, och om vi alla kan titta på Kalle Ankas jul tillsammans. Mamma och pappa utbyter en blick jag inte riktigt känner igen, jag kan se att någonting inte är riktigt som det brukar. De förklarar att hela släkten ska komma och se Kalle med oss, och äta julbord, men att min farmor kommer senare på kvällen.

Jag förstår inte riktigt, varför kommer farfar men inte farmor? Farfar är gammal och kan inte köra bil, farmor som är pigg som en nötkärna tar ju hand om farfar och de kommer alltid tillsammans. Mamma och pappa förklarar att farmor inte mått som hon brukar de senaste dagarna, och att hon varit på lite olika kontroller på sjukhuset. Det är därför hon blir sen, hon är fortfarande kvar där. Jag kommer ihåg att jag tyckte så himla synd om farmor som var tvungen att vara på sjukhuset på självaste julafton, så jag gick runt hela förmiddagen och hoppades att hon skulle få komma hem till oss så snart som möjligt. Så att allt blev som vanligt.

När vi satt vid julbordet så kunde jag inte riktigt njuta utav det, där var en tom stol framför mig där farmor borde sitta. Men hon är på sjukhuset. Även fast jag bara var tolv år så uppfattade jag den annorlunda stämningen runt bordet, vi alla var i någon slags väntan. Väntan på ett besked, jag förstod där och då att vi inte bara väntade på att farmor skulle komma hem. Vi väntade på vad hon skulle ha med sig…

Jag visste inte alls vad cancer var då. Jag kan inte ens minnas att vi pratat om det i skolan. Vad är cancer? Är det en konstig böld? Är det hosta? Betyder det att man är gammal?

Jag sitter mitt i en julklapps-hög när min farmor kommer ner för trappen till vardagsrummet. Det är flera saker jag lägger märke till på en gång. Hennes sätt att gå ner för trappen, hon håller ett stadigt grepp om räcket och lutar sig emot det, hennes hy är gulaktig och ögonen är matta. Jag ställer mig genast upp och går och kramar om henne och hjälper henne ner för trappen. Hon sätter sig med mig på trappsteget längst ner, och jag tar fram ett paket som är från henne och farfar till mig. Vi öppnar det tillsammans. Tid och rum är helt plötsligt väldigt stilla, hela min släkt sitter och betraktar mig och farmor där i högen av julklapps-papper.

Jag får en underbart mysig mjukishund, med virkade ögon och nos, jag får en känsla av att någonting är på väg att förändras, jag får helt plötsligt en massa tankar snurrande i mitt huvud, jag får en sista julafton med min farmor.

Dagarna och veckorna som följde minns jag som om att man spelar upp en gammal film, den är lite brusig, svartvit och dåligt filmad, ljudet är svårt att urskilja. Så kändes varje dag. Otydlig och svartvit tillvaro. Jag kan idag när jag tänker tillbaka bli lite arg och ledsen på mina föräldrar, för jag fick aldrig riktigt helt veta allt om farmors sjukdom eller vad som väntade. Jag fick läsa av stämningen. Vi var på sjukhuset var och varannan dag, farmor blev nämligen inlagd väldigt snart efter julen. Det var så jobbigt att se henne ha ont, men hon var alltid lika glad att se oss. Jag kramade hårt om min mjukishund, försökte liksom överföra kramen till henne. Det gjorde för ont för henne att kramas.

Jag var på skolan, det var tidig februari 2004. Min bästa klasskompis och jag sitter och ritar i klassrummet. Min lärare kommer in och säger att jag har ett telefonsamtal från min mamma. Hjärtat fryser. Jag vet innan jag ens hunnit tänka tanken. Jag hinner tänka tusen saker medan jag tar stegen bort till personalrummet. Inte nu, nej inte nu, inte såhär snabbt, vi hade massa saker att säga varandra, jag vill ju visa dig teckningarna jag gjort åt dig, jag vill ju spela fia med dig, vi ska plocka blåbär i skogen vid stugan som vi alltid gör, du skulle lära mig baka hastbullar och koka palt…

Min klasskompis mamma skjutsar hem mig. Jag möter mamma vid dörren. Vi kramas, hon säger ingenting, inte jag heller.

Allt jag vill säga vill jag säga till dig Ella, min fina gulliga farmor, som talade pitmåle och gräddade våfflor som en gudinna. Jag önskar så mycket att du var här och fått träffa min underbara fästman, som du hade tyckt om honom. Vi ska gifta oss i sommar, i kapellet vid forsen. Mamma och pappa har byggt sitt drömhus bredvid din och farfars lilla stuga vid sjön, min bror har träffat en fin tjej och är en hejare på konst och musik. Precis som farfar.

Du hade så mycket kvar i dig, som rycktes ifrån oss alltför snabbt.

LÄNK till Cecilias blogg.

Året jag skulle fylla 18 så fick vi reda på att min mamma hade cancer. CANCER? Min mamma kunde
väl ändå inte ha cancer? Hon hade länge haft ont i magen och var mycket borta från jobbet. 
Jag  trodde hon var stressad, då hon haft panikångest ett par år innan och  jag var rädd att det 
var detta som var på väg att komma tillbaka. 

Gick rätt länge innan hon berättade för oss vad det var. Jag ringde min pappa och storasyster 
många gånger och var orolig. Jag  kände att det var något hon inte berätta för mig och min 
bror och jag  var bombsäker på att hon berättat för pappa/syster. Av dom fick jag bara  svaret 
att dom inte heller visste. Det visade sig att hon inte sagt  något, till nån. Jag frågade henne 
varför hon inte sa som det var redan då hon fått reda på det. Men hon ville ju såklart skydda oss. 

Hon började med behandling och opererades och allt var frid och fröjd ett tag. 
Julen 2006 så var hon inte sig själv. Klapparna var många, dyra och väl uttänkta.  
Jag åkte bort över nyår och klockan 22 på nyårsafton fick jag ett samtal att hon åkt in på sjukhuset.
Jag var måååånga mil ifrån vår stad och ingen i vårat sällskap var  nykter. Jag grät mig igenom 
tolvslaget och 1 januari kunde jag äntligen  åka och hälsa på henne. 2 veckor av ovisshet. 
Hög på morfin  pratade hon en massa goja och jag kände inte igen min mor längre. 
I 2  veckor grät jag mig till sömns. 

Livrädd att mista min mamma. Livrädd för  det som komma skall. Livrädd för att inte hinna 
säga hejdå. 9 januari fyllde min mamma år. Jag trodde aldrig hon skulle överleva sin födelsedag, 
sin sista födelsedag. Jag bad till gud, trots att jag ej är troende, varje kväll. Jag ville bara att 
hon skulle överleva denna dag. Det gick upp och ner dessa  dagar. Jag vågade inte åka hem 
och lägga mig utan bosatte mig på  sjukhuset. Jag klarade inte av att svara i telefon, 
svara på sms och stängde helt och hållet ute mina vänner och andra familjemedlemmar. 

Den 11 januari sa min mamma åt mig att jag måste åka hem och lägga mig,  så jag får sova 
tryggt i min pojkväns famn. Så jag får sova en hel natt  utan att vakna varje timme och vara rädd. 
Hon skickade även hem min syster som bodde 16 mil ifrån och hade sambo och son på hemmaplan, 
och  lillebror i magen. 

06.00 den 12 januari ringer min pappa. Med  gråt i halsen och berättar att mamma nu somnat in.
Hon hade somnat i  sömnen och hade inte ont. Han hörde hennes sista andetag och beskriver 
det som en lättande suck. 

Idag är jag så arg, så arg på mamma för att hon skickade hem mig. Men jag vet varför. 
Hon visste att jag var i trygga händer och hade det så bra som det gick att ha i denna sorg.  
Och när jag och min syster hade det bra, kunde hon somna gott. Under mitt 23 åriga liv har jag
mist två mammor. Den biologiska vid 12 års ålder och vid 18 års ålder min fostermamma.
 
Tusen tack för att du skrev ner din berättelse om din pappa, och jag beklagar sorgen. 
Din berättelse gjorde att jag kunde skriva ner detta, trots att många tårar rann ner för min kind. 
Det är första gången jag verkligen skriver ner hur det var.
 
Mvh Linnea
Vill bara understryka att min biologiska mamma inte dog i cancer, 
utan något ännu mer fruntansvärt, narkotika

Huset är alldeles tyst och stilla. Jag är ensam hemma vilket händer väldigt sällan numera. Det enda som hörs är surret från datorn och min egen andhämtning genom näsan. Jag öppnar ett tomt dokument i datorn och lägger fingrarna ovanpå tangenterna. Nu ska jag berätta min historia. Min historia om dagen då allt förändrades i ett enda litet ögonblick.

Det är fredag. Inte vilken fredag som helst det är en speciell fredag. Idag är allt lite extra bra. Vi har sista lektionen någonsin i bild och jag har i förväg fått veta att jag fått högsta betyg. Det är min bästa kompis födelsedag och vi har sjungit för henne i skolan. När jag kommer att komma hem från skolan så kommer pappa att ha kommit hem från sjukhuset.

Jag kliver av cykeln precis vid grinden. Jag har bråttom för jag vet att pappa äntligen är hemma så jag bryr mig inte om att ta med mig cykeln in på tomten genom grinden. Jag har med mig min stora pappersmapp med alla teckningar jag ritat och målat på bilden och jag är förväntansfull och längtar att få visa upp dem för pappa. Jag rundar hörnet med den stora enrisbusken intill vår ytterdörr. I handen har jag min stora pappersmapp med bilder. Utanpå har jag ritat två människor där syftet är att man inte ska kunna tyda vilket kön de tillhör. Istället för hår har de färggranna pucklar som får de att likna en alldeles egen art, som en blandning mellan människor och kanske dinosaurier. I bakgrunden är det ett stort hjärta och under har jag skrivit med snirklig stil ”all you need is love”. Just ”love” är skrivet med versaler.

Jag är femton år och går min sista månad i nian. Jag är femton år och jag har precis haft min första fylla men aldrig haft en riktig pojkvän. Jag är femton år och tycker att de äldre killarna med svart hår och snedlugg är gudar. Jag är femton år och jag tycker att bland det roligaste jag vet är att leka tjuv och polis med mina vänner, men det säger jag inte högt. Jag är femton år och det finns inte en enda lärare på min skola som jag känner förtroende för. Jag är femton år och tycker att jag är ful och konstig. Jag är femton år och ska snart gå på min första bal och jag vet att jag inte kommer bli vald till balens drottning. Jag är femton år och kan inte bestämma mig för om jag ska bli skådespelare, musikalartist, författare eller kanske allt på en och samma gång. Jag är femton år och jag har precis börjat förstå att jag själv inte är jordens medelpunkt och det skrämmer mig. Jag är femton år och det finns inte i min värld ett ord som heter cancer.

Med pappersmappen i min hand kliver jag de två stegen uppför trappan till vår ytterdörr. På altanen intill dörren kan man se in genom köksfönstret. Hjärtat slår en glädjevolt när jag ser att pappa sitter vid köksbordet. Jag lägger handen på dörrhandtaget och har ingen aning om att den stunden, men handen ovanpå dörrhandtaget kommer bli avgörande för resten av mitt liv. Att jag varje gång som jag tänker tillbaka på pappas sjukdom kommer att återgå till minnet av den stunden då jag med ena handen på dörrhandtaget och den andra om min bildmapp är på väg in genom dörren. Så liten, sårbar, ovetande och lycklig. Jag har ingen aning om att när jag går in genom den dörren och stänger den efter mig så kommer jag lämna bakom mig min trygga skyddade barndom.

Jag kommer inte att visa mina bilder och berätta mitt betyg. Jag kommer att sitta i pappas knä och han kommer att krama mig hårt på ett sätt som han aldrig kramat mig förut. Han kommer att gråta mot min axel och jag kommer att se något hos min pappa jag aldrig tidigare i mitt femtonåriga liv sett eller känt. Rädsla.

Jag är femton år när jag får veta att min pappa har cancer. Jag är femton år och går min sista månad i nian. Jag är femton år och jag har precis haft min första fylla men aldrig haft en riktig pojkvän. Jag är femton år och tycker att de äldre killarna med svart hår och snedlugg är gudar. Jag är femton år och jag tycker att bland det roligaste jag vet är att leka tjuv och polis med mina vänner, men det säger jag inte högt. Jag är femton år och det finns inte en enda lärare på min skola som jag känner förtroende för. Jag är femton år och tycker att jag är ful och konstig. Jag är femton år och ska snart gå på min första bal och jag vet att jag inte kommer bli vald till balens drottning. Jag är femton år och kan inte bestämma mig för om jag ska bli skådespelare, musikalartist, författare eller kanske allt på en och samma gång. Jag är femton år och jag har precis börjat förstå att jag själv inte är jordens medelpunkt och det skrämmer mig. Jag är femton år och det finns inte i min värld att min pappa ska få cancer.

Jag vill tillägna mina Fars Dag hälsningar till alla vars pappor ryckts bort alldeles för tidigt från livet. Jag vill tillägna mitt inlägg till alla som har en liknande historia som min. I år är det tio år sedan min pappa gick bort. Tio dagar efter min sexton årsdag. Det är tio år sedan och det får ta hur många tårar som det krävs  men det är dags att jag skriver min historia. Det är över tio år sedan jag kllev in genom dörren den där dagen i maj, då vi fick veta att min pappa hade cancer. Det är tio år sedan och jag sätter mig nu ner för att skriva min historia. Det här är dessvärre bara början.

(Jag i ny födelsedagströja och nytt halsband)

På min födelsedag i måndags fick jag en drink i handen så fort jag kom innan för dörren. Efter att Tuva hade somnat så satte vi oss till bords och åt lite småplock som min kära make hade förberett och lyssnade på musik och drack vin. I dessa lugna stunder är vi som bäst, när vi får tid till att bara vara och sitta och analysera och drömma tillsammans.

I måndags firade vi mer än bara min födelsedag. Vi firade att skrivit kontrakt på att han fått jobb direkt efter att han gjort klart sina studier i vår. Vi är otroligt glada över detta att han redan har fått ett arbete efter att han pluggat klart. Och ja, det är på den plats som han har praktiserat och jobbat extra på.
Hans nya titel kommer att bli "projektledare". Vi är så glada så!

Helloo!
Skymtar ett par underbara små Tuva fötter i en fin ram i bakgrunden! Kan du inte berätta hur du gjorde o visa en närmare bild på fossingarna i gips? Har en liten hemma o det vore roligt att föreviga fossingarna, som ni gjort :))

Jag brukar få uppskattande kommentarer när jag ger ifrån mig ett vintips lite då och då. Nu var det väldigt länge sedan så jag tänkte slänga in ett vitt tips på ett vin vi drack för några helger sedan.

Couvent des Jacobins är dess namn.

Vita viner är inte min starka sida men det viktigaste är att det är riktigt torrt. Det här vinet kostar strax överr hundralappen och är enligt min mening lite dyrare (vi brukar köpa viner mellan 70 - 90 kr) så den här flaskan var en present som vi fått för länge sedan och som satt fint med musslorna vi åt.

Nu har jag en timma avsatt till bloggen, mail och annat fix. Passa på nu om ni har någon direkt fråga. Annars så får ni hålla utkik längre fram då det kommer upp massa inlägg. Har flera på utkast som ännu inte publicerats som jag känner att jag "vill bli av med" så jag levererar de med jämna mellanrum. Brukar annars spara på de beroende på hur mycket kommentarer jag får. Ju fler kommentarer - ju fler inlägg. Haha. Töntig AB.

Attans! Jag sim skulle rama in den så fint... Började att knapra lite försynt på kanten. 2 minuter senare... Ja se själva!

Lite detaljbilder från hemmet.

Godmorgon. Jag visste så fort jag skrev mina självbelåtna rader igår om Tuvas insomning att jag skulle få äta upp vart enda litet ord om att nattningarna går så bra. Varför lär man sig aldrig. Jag tror hon vaknade runt tolv gånger i natt. Kan mycket väl vara fler gånger. Men nu är det med kvällen inräknad. Vi brukar annars inte räkna med kvällens uppvakningar in i nattsömnen. Det blir för deprimerande. Ett hysteriskt skrikpass mellan tre och fyra lyckades hon även klämma in. När hon och vi äntligen somnat av total utmattning (i vår säng) vaknade vi upp av pip och morr. Musjakt. Jippie. Är det inte karlar som snarkar, bebisar som skriker så är det katten som jagar möss. Är dock väldigt tacksam att vi har henne när mössen letar sig in såhär på höstkanten.

Annars är det action och kaos hemma som alltid. Ljuva härliga kaosfyllda vardag, vad mer bjuder du på idag?

Okej, jag kanske är lite partisk - men hur söt får man bli?

Idag var det lite kyligare ute och Tuva fick inviga sin andra overall. En rutig från Polarn och Pyret. Varm och go med fleecefoder, vattentät, vindtät, andas. Bra sken skit. Den får bli "slit o släng overallen".

Har ni börjat med vinteroverall till era babies? :-)

En dag i förra veckan satte jag på Tuva en klänning och en julmössa och försökte ta lite fina foton på henne. Allting talade för att det skulle gå åt skogen. Och det gjorde det. De enda gånger Tuva kan sitta till är när hon ska bajsa. Vilket hon inte gjorde nu. Men jag försökte i alla fall. Hon har så mycket fina klänningar som hon främst fått i present som jag vill att hon ska hinna använda lite mer innan hon växer ur. Men är de för långa så fastnar de under knäna när hon ska krypa. Annars går det mest åt mjukisbyxor och jeans här hemma. Efter en användning åker de i tvätten så tvättmaskinen går varm om dagarna.

Annars då? Det händer mycket i Tuvas utveckling just nu, hon har börjat vinka och klappa händerna. Hela hon känns mycket "större", mer medveten. Lättare. Och alltid så glad. Det är så himla roligt att vara Tuvas mamma. Visst, hon är enormt krävande. Säkert mycket mer än andra barn men man får tillbaka något enormt. Mamma är övertygad om att hon smakar på ord som "mamma" och "titta" men med tanke på hennes hörselnedsättning så vågar jag inte ta ut något i förskott eftersom jag är inställd på att hon kommer ha en försenad språkutveckling. Det är först nu som vi börjar märka att det inte står helt rätt till med hörseln.

Inatt vaknade Tuva 711 gånger och som alltid vaknade hon strax före att Martins klocka skulle ringa (05.20) men så fick Martin henne att somna om en kort stund men så vaknade hon upp när han gick (06.20). Jag hörde hur hon började skrika och gnälla, var då så trött att jag inte sprang upp på en gång utan lyssnade till hennes protester som kom lite då och då och helt plötsligt så övergick det till gnälloch sen knäpptyst. Hon somnade alltså om helst själv och vaknade inte förrän 08.20. Helt otroligt. Helt underbart otroligt. Tack för den.

Kan även berätta att vi över en veckas tid har provat att låta Tuva få sovrummet helt för sig själv ihopp om att hon skulle få en bättre nattsömn av att sova i ett eget rum och utan att bli störd av oss. De ska ju helst sova i eget rum men eftersom vi bor i en skokartong så finns inte den möjligheten. Så vi har i över en veckas tid sovit på en madrass på vardagsrumsgolvet (vad gör man inte). Men vi kan nu konstatera att det inte har hjälpt ett jota utan det är bara helt hemskt att behöva springa emellan ett annat rum sex gånger per natt. Däremot ahr det varit mysigt på morgonen att kunna ligga på madrassen och kika på nyhetsmorgon och Tuva har haft leksaker på madrassen och kunnat pysslat med de. Annars är det brutal uppstigning efter halv sju som gäller.

Längd och vikt har jag ingen aning om då vi inte varit på BVC sen i augusti. Men det känns som om det där sköter sig självt nu. I början var man så himla noga med att ofta väga och mäta men nu känner man sig mer trygg. Men vi ska i alla fall dit om några veckor så då får vi se.

Arrangerad bild från i onsdags då jag fixade mig fin för min onsdagsdate. Pärlörhängen, rött läppstift, hårspray (som passande matchade färgerna i bilden), mycket mascara och min nya parfym som jag fått av min Sandra efter att jag beklagat (?) mig över att inte ha någon parfym. Ja, jag har så galet fina vänner. ♥

I helgen kommer en ny tävling med en lite glamourösare vinst. Håll utkik!

Inga konserveringsmedel - bara lite cancer. Tack Semper!

En torsdag för 9496 dagar sedan såg jag dagens ljus för första gången.

Idag firar jag min tjugosjätte födelsedag och jag har redan fått paket och frukost på sängen.

Jag är 26 år och fortfarande barnsligt förtjust i mina födelsedagar, tack vare att jag har så fin familj och vänner som fortfarande uppmärksammar mig så mycket.

Kramar till er

PS! Kika in senare ikväll för dagen till ära har jag en tävling med ett glammigt pris som jag tror ni kan uppskatta!

Annars kan ni fortfarande tävla om ett produktkit från Renässans!

Ikväll sparar jag inte på krutet (/glittret).

Torsdag är en bra dag. I detta nu färdas vi mot en större stad med en större affär. Vi ska handla mat till min lilla fest på lördag. Jag har inte skrivit någon inköpslista och det bekymrar mig. Det är som upplagt för kaos till på lördag. Nej, nu får ursäkta men jag är för trött för det här. God natt.

Fick hem två produkter att "Buzza" från Natusans Bedtime serie. Den ena är en tvål som man använder för att rengöra bebisens hud och hår samt en baby olja som man smörjer bebisen med efter badet. Allt för att skapa bra kvällsrutiner och ta hand om bebisens känsliga hud. Produkterna innehåller en svag doft av lavendel som ska verka lugnande och ha positiv effekt på nattsömnen. Men för att få "maximal effekt" ska man göra detta som en rutin varje kväll. Vi har lite svårt att få till det med kvällsbadning varje kväll. Vi brukar inte bada henne varje dag utan har medvetet valt att inte göra det sedan hon var liten. Men ni som följer bloggen vet hur desperat jag är efter nattsöm så här är alla trick välkomna.

Men om man bara ser till den rengörande och återfuktanden effekten så fungerar produkterna klanderfritt. Tuva gillade skummet från Bed Time badtvålen. Men om hon sov bättre så är svaret nej.

Ska ge er ett litet extra tips angående babyolja. Om man har slut på rakgel så brukar jag istället använda babyolja att smörja in benen med i duschen. Sen har jag för vana att alltid smörja in mig i babyolja efter rakning.

Den här julkulan kan mycket väl vara det vackraste min dotter någonsin sett.

Världens sötaste julgranskula som finns på Åhlens. Fick den i present och den fick pryda vårt bord hela kvällen. SJÄLVKLART drack vi "er" öl M & S! ;-)

Tänk vad gott lite vin med en vän kan göra. Tre timmar pratade vi bort i rasande fart, jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att spendera den första onsdagen i november. Crème caramel och en flaska vitt (ja, jag kan dricka annat än rödvin). Jag blev generad då jag fick en present som hennes son valt ut. Mitt i prick. Sen bar det av hemåt med buss. Jag var ett med bussen och som jag sov.

Idag ska jag skriva en stor inköpslista eftersom jag styrt upp ett litet födelsedagsmys med mina tjejer på lördag. Tanken är att jag ska laga maten och det kan gå precis hur som helst. En god vän till oss tror inte maten kommer bli klar före tolv. Det ligger mycket i hans baktal men jag ska försöka göra något lätt och som får sköta sig själv.

Bilder från gårdagen kommer. Så länge håll till godo med en på mig! Uppdatering: Blir tyvärr inte mer än den här ovan då alla mina blev så dålig skärpa på pga dåligt ljus. Men kolla in Carolina som har skrivit lite om gårkvällen. :)

På bussen. Läppstiftet satt på hela kvällen utan att kladda på tänderna.

HÄR kan du läsa om läppstiftet. :)

Nu ger jag mig av mot Nyköping för att träffa min vän Carolina (www.ljuvligacarolina.blogg.se). Det här kvällen kunde inte komma mer lämpligt.

Ge mig credd för att jag är djärv och kör på Yves Rochers knallröda läppstift.

Endast 39 kronor.

Beställ HÄR.

Har inte testat det själv men ska fungera på samma sätt som Simple Smile

som jag testat och resencerat HÄR. Men jag tar inte ansvar för om det är bra eller dåligt

för tänderna. Haha. Men man kan ju ta hem och testa i alla fall en omgång blekning.

Igår var jag inte på topp. Det var en sån där dag som kändes väldigt mycket "november". Egentligen gillar jag november men igår kändes allt grått, blött och ....vardag. Tvingade ut mig och Tuva på promenad. Mina ben kändes tunga som betong. Jag svor så mycket åt leran att kommungubbarna kanske hörde. Vägarna hos oss har varit uppgrävda så länge. Jag har varit tålmodig så länge.

Gick förbi min vän brevlådan i hopp om överraskning som skulle kunna få mig på bättre humör. Men i den fanns bara ett reklamblad från H&M. Styrde kosan vidare mot staden. Kom överens om att möta upp Tuvas faster. Fyller på mitt energiförråd med två bananer utanför Konsum som jag får dela med Tuva. Tar en ny paus i Nilssonsparken och serverar Tuva lunch ur Bambinoburken som faktiskt håller vad den lovar. Korven och makaronerna är varma. Michelle möter upp och Tuva skiner genast upp. Hon tycker mycket om sin faster.

Vi går till öppna förskolan men är ensamma där. Nåväl. Bekommer inte Tuva de minsta när det finns ett stort rum fyllt med leksaker. Går vidare och bäddar ner en trött Tuva i vagnen. Vinkar Hejdå till Michelle som ska på brandutbildning. Tar en sväng in på bokhandeln. Vilken tidning ska jag välja? Priset vinner och jag tar en Amelia. Amelia får bli mitt sällskap inne på Masipangården. Beställer en varm baugette med soltorkade tomater, mozzarella och pesto men får in en med kyckling som inte alls är lika god. Det är en ny personal som arbetar och jag säger att det inte gör någonting. Men smörgåsen är inte lika god och jag ursäktar mig och ber att få den smörgås jag faktiskt beställde. Självklart får jag det och den är mycket godare. Tuva sover tätt intill i vagnen, jag sitter tätt intill min Amelia och läser om hur våra smartphones tar över våra liv och blir i detta påmind om att checka in på Marsipangården. Samtidigt måste jag kolla Twitter, bloggen och Facebook. Förstår inte alls vad artikeln handlar om. Sen vaknar Tuva alldeles för tidigt. Måste muta henne med banan men den har jag ätit upp. Får gå till Konsum. Igen. Under vår fruktstund kommer Martin och tillsammans går vi alla tre och lånar böcker på biblioteket.

En vanlig dag i småstaden.

Håll utkik, senare ikväll dyker det upp en ultraglammig tävling som innebär att jag fått måla Martin med rött läppstift. Detta vill ni inte missa. ;-)

Man hälsar på den man möter. Det gjorde inte hon. Då tänker vi "ingen äkta Trosabo" och så tittar vi lite nedlåtande på personen. Jag sträcker mig så långt att jag även fotar personen.

Ni i småstäder, är ni likadana?