Egentligen var det inte alls meningen att vi skulle flytta. Vi hade precis boat in oss i vår mysiga lägenhet som låg på väster i Örebro. Vi hade inte ens bott där i fyra månader innan vår galna idé bosatte sig i vår hjärna för att stanna. Vi har alltid haft som plan att någongång flytta tillbaka till vår uppväxt ort för att rota sig, men det låg då i tankarna mycket längre fram i tiden. Min dröm har då alltid varit den lilla ön med allt fler året runt bostäder med broförbindelse intill hamnen. Då vill man självklart bo med anslutning till vattnet men med de summor som en villa med sjötomt går på så låg den möjligheten långt bort.

Mitt under ett telefonsamtal med min mamma nämner hon att hon under sin hundpromenad sett en "till salu" skylt i anslutning till ett litet gult hus utefter den lilla kanalen men som man nog aldrig tänkt på. "Tänk, det skulle ni kunna bygga vidare på eller bygga nytt". Hon försökte förklara för mig vilket litet hus hon menade men jag kunde bara få en ungefärlig bild på var det låg, annars var det ett hus man aldrig tidigare tänkt på.

När vi var i staden nästa gång tog vi på skoj tog en promenad till den lilla stugan, på skoj och nyfikenhet. Efteråt har jag sagt många gånger att jag hade en känsla där när vi gick längs den lilla grusvägen med ekarna på vardera sida att jag kände att "här kommer jag att bo". Jag visste inte ens hur huset såg ut och i mina tankar hade jag nog skapat mig en betydligare mer upptjusad bild än hur det verkligen såg ut. Huset hade en senapsgul färg och med röda knutar, senap och ketchup var min första tanke. Det var mycket mindre än jag föreställt mig, men vilket läge! En liten kanal som mynnar ut i havet precis nedanför tomten och egen båtplats och möjlighet till att bygga en egen brygga, med uteplats? Drömmarna började redan rota sig och när en tanke har smygit sig in och när jag väl vill ha något, då ser jag till att jag får det.
För att göra en mycket långt historia kort, efter mycket om och men och även budgivningar på andra kringliggande fritidhus (som vi tack och lov förlorade) så fick vi vårt lilla hus. Vi var väl medvetna om den detaljplan som skulle skrivas om som vilade över ön, att inga hus fick byggas större än sin nuvarande storlek fram till detaljplanen var klar. Och att det låg en strid med överklagande som då låg i länsrätten mot komunens nya detaljplan som sedan gick ända till regeringsrätten överklaget fick avslag förra våren 2010. Vi visste även att huset var i såpass skick att det inte lönade sig att bygga vidare på det utan att det var riva och bygga nytt som det var tal om. Det var inte huset vi ville åt, det var tomten. Dessutom hade vi som var unga (och utan familj och höga anspråk) möjlighet att bo i huset i ett par år tills detaljplanen skulle gå igenom så att vi skulle få bygglov.
Det var flera köpare som hade varit påväg att köpa huset/tomten för mer än dubbelt så mycket som vi fick det för men som i skrivande stund ändrade sig pga läget med detaljplanen. Det är därför vi hade sån tur. Vi visste att den skulle gå igenom och vi hade tålamodet.

Efter att ha bott mindre än ett halvår i Örebrolägenheten sålde vi den och vi var oroliga att vi skulle förlora på affären men vi gick faktiskt förvånandsvärt bra med vinst! Vi fick nyckeln till stugan i juni 2008 och hade vår första fest där veckan efter till den obligatoriska partydagen "marknaden". Det var sol och killarna satt nere vid vattnet och drack öl, det kändes så rätt! För att tjäna in pengar hyrde vi ut huset (vi fick huset med möbler, husgeråd, verktyg, -allt), vi var bortresta i hela sex veckor, i Kroatien och Grekland. En underbar sommar. Så man kan säga att vi inte flyttade in förrän i augusti 2008.

Invändigt såg huset ut som en enda stor bastu eller fjällstuga, det var mörk furu från golv till tak. Väldigt mycket möbler som andades 50- och 70-tal, också de självklart i furu. Jag vill inte på något sätt klanka ner på inredningen för de tidigare ägarna (vars far hade byggt huset för hand) var så rara och gulliga. Men låt mig säga att det gav ett väldigt "murrigt" och instängt intryck. Eftersom det skulle rivas ville vi bara fixa det temporärt och så billigt som möjligt. Det blev vit färg från golv till tak. Vi målade rätt över parketten och det blev ljust och fräsht. Köket hade vi tänkt att behålla såsom det var, men ugnen gick inte ens upp i 200 grader och vi som älskar att laga mat och ändå skulle bo här i några år, vi valde att göra en enkel renovering och köpa nya vitvaror. Vi har nog inte lagt mer än sjutusen på köket (inklusive vitvaror) och även om vi inte får igen pengarna sen så är den en investering i livskvalité. Någon måtta får det vara vi som bor utan diskmaskin och riktig wc, då hade vi heller ingen dusch eller tvättmaskin...

Redskapsboden byggde Martin om till en bastubod med dusch, tvättmaskin, tvättställ och då självklart en bastu. Det tog sin lilla tid men resultatet blev väldigt bra. Är så imponerad över honom som inte har någon utbildning eller tidgare erfaranhet utan som bara vågar och kör! Tänk att vi i ett och ett halv år fick tvätta och duscha hemma hos min mamma... Att man orkade! Men man vänjer sig så snabbt och allt går. Jag lovar. Vi hade det väldigt bekvämt innan i vår lägenhet men fina vitvaror och andra bekvämligheter såsom en spoltoa (!) haha, men det går snabbt att vänja sig av vid dessa moderniteter ;-) Det jag saknar mest är en inte en toalett utan en diskmaskin, hör och häpna.

Här har vi nu bott i snart tre år, vi har överlevt två av de kallaste vintrarna på över hundra år, fastän vårt hus inte är rakt igenom vinterbonat. Vi har även klarat det med en bebis som föddes just under den kallaste tiden. Våra framtidsplaner ser ut som så att innan 2012 är slut så ska det första spad/grävmaskintaget vara i backen för början till vårt nya hus. Den förra ägaren vars pappa hade byggt huset och hon hade spenderat alla sina somrar i huset, hon sa "jag skulle bli så glad om jag åker förbi här någon dag i framtiden och så står det ett nytt stort och vackert hus där". Det känns så bra i mitt hjärta att hon sa så, jag önskar att hon fick veta att vi bott i hennes pappas livsverk så här länge och att vi använder hennes lilla gräddkanna och att skylten med Prästgatan även kommer få flytta in nya huset. Att hennes pappas livsverk och att hennes smultronställe för alltid kommer ha en stor plats i våra hjärtan med. Att det inte bara var "riva skiten och bygga nytt".

Men nu börjar golvfärgen att släppa, vattenpumpen krånglar, färgen lossnar från fasaden, huset börjar sjunga på sista refrängen. Men en vinter till får senap och kethup huset hänga med sen blir det mot nya drömmar...!