Jag visste det egentligen ännu tidigare. Det var någonting som inte stämde. Något i nyanserna som var annorlunda. Det kändes i hennes kram. Jag vet att jag snuddade vid det vid första tillfället men omständigheterna och dagen gjorde att jag inte var fullt så uppmärksam som annars. Who can blame me? Det var ju ändå min möhippa. Men även under bröllopet. Det var något där...

Tanken rotade sig. Kunde det vara så? Jag behövde mer kött på benen och gick igenom bilder. Mycket riktigt en bild med en ölburk i handen. Hon som avskyr kolsyra och enbart dricker öl om vi är på festival och det verkligen inte finns någonting annat. Då nöden inte har någon lag. Scrollar vidare till ouzoshoten innan zorbadansen på bröllopet. Alla står med armen i vinkeln och huvudena upp i himlen och halsar. Hon står framåtböjd och snuttar. Och inte minst den där kluriga formuleringen i gästboken "när vi nu på alla sätt och vis försöker bli som er". Kontaktar kusin Malin som satt jämte henne under sittningarna. Hennes svar får det att slå kullerbyttor runt om i hela magen. Jag visste det, det är sant. "Hon drack ingen alkohol under hela kvällen".

Hon har försökt att lura mig och det är nästan jag gick på den. Bra försök, men efter alla våra år tillsammans vill jag nog ändå påstå att jag känner dig rätt bra. Även om vi nu är vuxna och inte helt desamma vi var som barn men så kan jag ändå se i dina ögon när något är förändrat.

För det är det. Om bara några månader ska min barndomsbästis bli mamma. Hon har en så stor plats i mitt liv och är nog den person jag allra mest drömmer om på nätterna. Vi har delat barndomen tillsammans ända sedan vi var två. Minnena är oändliga.