.

Här har vi vaknat upp till en frostig och kall morgon och vi är i full färd med att verkställa våra nyårsplaner.

Vi ska fira med ett gäng kompisar och vi har delat ut uppgifter såsom lekar, tillagning av rätter, drinkar samt gett varandra hemliga utklädningsuppdrag. Jag är lite osäker på hur jag ska få till min då allt hänger på håret men det får la funka hur det än blir. Nu ska vi hem till svärfar för M vill leta igenom hans garderob för att hitta clothes till sin outfit. Spännande!

Hoppas alla får en fin dag och kväll.
Ta det lungt med raketerna och smällarna, överväg att hoppa över de helt! Det gör vi i år.

Hörs senare så ni får gissa vem jag klätt ut mig till ;-)

"Något av det finaste man kan ge en människa är av sin tid då det är det vi har minst av"

dessa ord tog jag med mig när jag 17.00 satte mig dan före julafton och började med Tuvas julklappar till far- och morföräldrar samt även farbröder och fastrar. 21.00 reste jag mig för en kisspaus och 23.30 var jag äntligen redo att börja bränna skivorna. Då hade jag ännu inte slagit in resten av julklapparna. Haha, det blev alltså inte mycket uppesittarkväll för vår del men presenten godtogs mycket väl så det var verkligen värt alla de timmar svärandes vid skärmen när jag skulle välja ut och kopiera bilder. Självklart krånglade det som alltid när man ska göra något under tidspress. Och att vara ute i god tid har aldrig varit min grej. På skivorna fick de bilder från Tuvas första år.

Tuva hade ytterligare en julklapp, en fotokalender. Måste vara typ populäraste julklappen från nyblivna familjer, en fotokalender. Men det är gulligt och personligt så absolut försvarbart.

Omöjligt. Helt omöjligt att sova. Far och dotter snusar i takt och jag ligger bredvid under täcket med krystvärkar. Typ. Eller kanske snarare fjärilar i magen. Är alldeles pirrig och tänker minut för minut vad som skedde för ett år sedan.

I detta nu pågick det ihärdigt pustande och frustande. 00:45 fick vi pussa vår lilla blåa för första gången. Livets största ögonblick. Helt klart.

Hej vänner! Kikar in på mobilen för en liten uppdatering. Sitter i fullproppad bil tillsammans med man och barn, Tuvas faster och farbror och en hel drös med shoppingkassar. Vi har varit en sväng i Sickla köpkvarter och som alltid tycker jag mellandagsrean är kass men ändå kan jag inte hålla mig undan.

Annars då? Julen och firandet går i ett, det ena firandet avlöser det andra och vi har inte haft en lugn stund sen förra veckan.

Imorgon går vi från julfirande till födelsedagsgirande då en viss liten tjej fyller ett!

Tänk idag för ett år sedan exakt nu vid fyra så fick vi beskedet om att få bli igångsatta. Fantastiskt! Vi trodde det skulle ta flera dygn men strax efter tolv hade vi vår Tuva i famnen.

...låg jag bitter på en bänk och planerade vad jag skulle äta för pizza till kvällen.

Men det blev ingen pizza. Det blev en Tuva!

Sitter uppkrupen i soffan under en filt, lugnet har sänkt sig och jag konstaterar över ett glas julmust att julen i år blev väldigt mysig och minnesvärd.

Tack alla inblandade som bidrog till att Tuvas första jul blev så mysig och minnesvärd!

Snälla, säg att det finns någon därute som inte sitter uppkrupen i soffan med sprakande brasa, varm glögg i ena handen och bingolotten i andra handen.

Som istället befinner sig i ett julinferno som kan sammanfattas med fyra bokstäver; kaos. Har precis börjat slå in julklappar och den där rätta känslan vill inte infinna sig. Allt blir fel. Menar inte att det ska bli så, men... Jag vill inte gå närmare in på saken, det blir för privat. Men. Jul... det är svårt.

Imorgon blir det bra, då ska vi vara tillsammans alla tre med våra familjer.

Varför inte lämna två hem i kaos för att istället bege sig till nästa kaos? Mot Nyköping för kompletteringsjulhandling! :-)

Smakar pommes frites!

Ett inlägg om mina osammanhängande tankar i natten / tidig morgon.

Vad sysslar jag med egentligen? Varför ligger jag här och tänker på Norrland, piller, och min mammas och pappas förra grannar som flyttade 92? Jag borde sova. Somnade med öronproppar vid ett inatt. Har börjat testa öronproppar för att slippa störas så av snarkningarna och susningarna från mannen in till. Men jag vet inte. Det känns lite obehagligt med öronproppar. Som om man stänger inne sina drömmar. Stänger inne sina mardrömmar.

Har ni tänkt någon gång att om ni går in i ett rum med en äcklig doft och andas via munnen istället för näsan, för att slippa känna doften, så får man in den äckliga doften i sitt inre. Den blir liksom en del av dig. Den där äckliga nybajsade odören från en okänd människa på en offentlig toalett. I din mun, som du pratar, äter och kysser med. Jag är annars inte speciellt knösslig men äckliga dofter andas jag aldrig in med munnen. Jag håller andan och fungerar inte det så tar jag hellre obehaget att ta in odören via näsan.

Men jag är väldigt tacksam att jag lärde mig att svälja tabletter. Trodde nog aldrig att jag skulle komma över den rädslan dom jag nästan tror skulle kunna få den psykologiska termen "fobi". Så mycket oro inför dessa piller. Inför risken att behöva ta ett piller. Att bli sjuk och då behöva ta ett piller. Att bli sjuk och behöva ta ett piller som inte finns flytande. Vuxna kvinna. Att det tog sån tid för mig att övervinna kampen mot pillret. Eller för mig var det mer "kampen mot att sätta i halsen och kvävas till döds". Nej, jag vet att man inte kan kvävas till döds av en Alvedon som hamnat snett. Men som de flesta fobier är de irrationella tankar som spökar. Inte ens ett litet mini piller gick ner. Idag kan jag svälja i Ipren och Alvedon storlek. Jag har vid nåt tillfälle fått ner en Alvedon forte. Men omega3 kapslar och liknande... Jag får tillgodose mig vitaminer och mineraler på annat sätt.

Om det är något jag vill så är det att visa Martin Norrland. Norrland på sommaren. På mitt sätt. Det som jag är uppvuxen med. Tänk om det skulle bli vår bröllopsresa. När man passerar Polcirkeln utmed riksväg 17 så åker man genom ett mycket kargt bergslandskap landskap, små stenrösen på de mest ödsliga ställen och vindpinade ensamma björkar som kämpat för sin överlevnad. Lite här och var ligger snön kvar. Man måste ha en varm jacka fast det är juli. Farmor ringer och säger att det är värmebölja hemma och att hon vaknade alldeles svettig i sitt nattlinne. Själv kastar jag snöboll. När man fortsätter längs vägen finns här och var små hus. Mitt ute i ingenting. Utan vägar. Utan framkomlighet. Höjden av enslighet. Tänk vad det måste blåsa och vara kallt där om vintern. Tänk en liten säng med renfäll. En liten kamin som tappert kämpar för att hålla stugan varm. Fast genom golvtiljorna och väggarna blåser den hårda vinden rätt igenom.

Det är i den stugan som jag alltid återkommer till i dessa sömnlösa lägen. Det är i den jag vill lägga mig i sked med Martin. På renfäll under fåraskinn. Jag hör vinden. Jag hör hur brasan dör ut. Jag vet att jag skulle sova gott.

Tack för alla hälsningar! Både jag och M är så jäkla sjuka i flunsan. Över 39 graders feberfrossa. Dagen har varit rentav olidlig då vi inte kunnat få ngn barnvakt. Tuva är tack o lov pigg men det är svårt att ta hand om henne när man knappt klarar av sig själv. Imorgon hoppas vi att vi mår bättre o då ska vi få hjälp!

All heder åt ensamstående föräldrar!

Trotsar snöyran, lämnar en sjuk gubbe hemma och tar med mig barnet på utflykt!

Jag tror att alla i min närhet skulle beskriva mig som en känslomänniska. Har alltid varit. Kommer så alltid att vara. Men sedan jag fick barn och blev förälder har det skruvats upp ytterligare en aning. Jag känner med och blir berörd av så mycket mer. Dubbelt så lycklig, ännu fler tårar men också så mycket mer arg. På senaste tiden har jag känt mig så arg.

Det är sunda och befogade känslor. Jag blir så mycket mer upprörd och arg över orättvisor och saker som är fel i så mycket större utsträckning än vad jag blev förr. Men jag är inte van att hantera detta och gå omkring med den arga känslan i bröstet. Ta till exempel förrförra veckan då rättegången hölls i Grekland mot den svenska kvinnan vars misshandels och våldtäktsåtal lagts ner av den Grekiska myndigheten trots solklar bevisning men istället blev hon åtalad för förtal. Jag var så arg att jag var bitsk en hel dag. Men det här är som sagt en befogad ilska som är viktig och extremt försvarbar. Jag är inte teflon.

Men vi kan även ta här om dagen då jag en förmiddag var så vansinnigt irriterad på alla människor som tycker att det är äckligt att låta sina hundar sova i sängen. Det går så långt att jag formulerar nedlåtande tankar om dessa människor om vilka program på tv de tycker är underhållande att se, hur de klär sig, hur de använder smileys efter varje mening i deras sms och hur de värderar vad som är viktigt i livet. Jag snöar verkligen in totalt på det som upprör mig just nu och jag skruvar upp min irritation ända upp till taknock. Denna typ av irritation är inte lika bra som tydliga orättvisor och förtryck som i mitt föregående exempel.

Jag är som person en väldigt förlåtande och överseende människa. Jag anser mig vara det. Jag går sällan omkring och stör mig på andra utan hissar våra olikheter och val så länge de inte är direkt kränkande. Jag brukar försöka hålla mina fördomar på köksbordsnivå. Ibland kanske jag råkar twittra något nedlåtande om män med tribe tatueringar. Men det är oftast inte mer än så. Jag har blivit mer helylle och till och med börjat sluta racka ner på Linda Bengtzing (men så har hon faktiskt skärpt till sig och upphört ”tala ut” i kvällspressen). Visserligen kan mammabloggarna, eller förlåt, jag menar ”mamabloggarna” få sig en känga då och då. Men det är ett så underhållande släkte att provocera då många av dessa på något underligt sätt finner ett nöje i att hänga hos mig. Måste vara min charmiga dotters förtjänst, den bittra argbiggan bakom bloggen kan väl ingen mäkta med. Om det inte skulle ansett att det skulle förstört trovärdigheten i min text så skulle det varit en smiley men flörtande öga här. Ni får föreställa er en istället.

Jag känner att jag är på väg att hamna lite ”of topic” nu men det jag vill få fram är min frågeställning; blir man mer känslosam av att bli förälder. Blir man därför mer empatisk och därför också arg när man blir berörd av orättvisor och det som upprör? På samma sätt som jag tror de flesta föräldrar kan skriva under med att det är så mycket svårare att se en film eller läsa en bok där barn far illa nu när man är förälder än innan. Hjärtat går sönder. På samma sätt blir man arg när det finns något att bli arg över. Och det gör det ju. Så mycket. Frågan är bara om man mäktar med att bli arg över allt och hur man hanterar ilskan så man inte blir så fasansfullt bitter.

Jag vill på inget sätt hissa mig själv som någon som alltid vet bäst och är bäst. Jag är alldeles för komplex för det. Jag är personen som borde ha ”Mrs Dubbelmoral” tatuerat i svanken, ”lever aldrig som hon lär” i passet och ”röstar rött men är smygborgerlig” på brevlådan. Det sista skyller jag på min fina medelklassuppväxt i den mörkblå finorten. Men var lugn, i takt med ilskan som väller upp inom mig ska nog mina blå färgstänk så sakteligen blekas bort även de.

När du planerar ett bröllop är hjälp det allra mest uppskattade du kan få. Ingen som inte planerat ett bröllop förstår hur mycket jobb det ligger bakom. Vi fick otroligt mycket hjälp av våra nära som vi är in i döden tacksamma för. Det är så svårt det där, när man får något vill man ge något tillbaka. Men man kan ju inte ge till alla... Fast man vill...

Vi gav tackpresenter till vår toastmaster Jenny, bestman Oskar, frisör Sandra och solist Linda. Sen ska vi även ge något som tack till våra två barnvakter men vi har ju varken skickat ut tackkort eller så än. Vi är sämst.

Det är så svårt det där med vad och vilka man ska ge. Ska man ge en upplevelse? Bara för en eller för ett par? Jag tycker om att ge saker som är beständiga. Och något som man aldrig skulle unna sig själv. Därför ville jag ge smycken till Jenny och Sandra.

Jenny fick ett halsband från Efva Attlings Röda korset kollektion med ett par änglavingar. Hon var verkligen en ängel under vårt bröllop. (Såhär ser halsbandet ut)

Sandra fick ett tufft armband från Marc Jacobs. Såå snyggt!

Oskar gav vi en upplevelse från "Box experience", en fartfyldd ribbåtsutflykt!

Linda fick ett brett armband från Snö of Sweden.

Här är Sandras armband:

UPPDATERING: TrosaJennie: Armbandet köpte jag på NK! :) Kram!

En regnig dag som denna ligger Tintin gärna inne och sover bort hela dagen. Kan man få bli en katt? Bara för en dag?

Godförmiddag. Idag blev det en knasig dag. Egentligen skulle Martin vara ledig men eftersom min mamma också skulle vara det och vi planerade en utflykt till Nyköping sa jag att M likagärna kunde jobba. Men så blev mamma dundersjuk (smittad av Tuva). Så nu är jag alltså ensam idag och dessutom hundvakt. Typiskt! Nu har jag varit hemma hela veckan och bara träffat en människa utanför familjen. Men hon (svägerskan Michelle) ingår i familjen så hon räknas knappt. Jag får lappsjuka!

Jag börjar ge upp hoppet om vintern, eller i alla fall om en vit jul. De pratar om snöblandat på söndag men det känns bara som på sommaren när kvällstidningarna utlovar med stora rubriker "NU KOMMER HÖGTRYCKET". Vi har alltså hört det förut. Men man ska aldrig säga aldrig, för tre år sedan kom snön dagen före julafton upplyste Carro mig om. Så vi kan sluta hoppas på julaftonsmorgon.

Jag har förresten ingen koll på veckodagar och veckor för jag höll på att föreslå våra vänner att ses nästa lördag. Haha. Men de hade tydligen andra planer då. Igår skulle jag be M att hämta klädnyporna men sa: "Kan du hämta nyckelpigorna". Och folk snackar om amningshjärna... här finns det inget att skylla på längre!

Hoppas alla får en fin fredag trots snöbrist på de flesta ställen!

Martina: Var det korrekt tyska på rubriken, jag känner mig osäker på stavningen av "vän". ;)

Äh, det gick inte. Att bara köra på vitt, zink och silver var inget för oss. Så fort jag hade pyntat klart tittade Martin sig omkring och sa besviket "men...är det här allt". Vi bestämde efter någon dag att vi skulle pynta om vi lucia. Eller. Jag rättar mig. Vi skulle inte pynta om. Vi skulle addera mer. Pynta mer. Så nu ikväll har vi städat och pyntat om vartannat. Nu är det lite mer rött, inte så mycket. Men det är lite mer av allt. Imorgon när jag kan fota i dagsljus får ni se mer. Så länge får ni en försmak från en hylla i köket som sammanfattar min julpyntsstil väldigt bra.  








Bricka: Lagerhaus. Tändstickask: pimpad by me. Rutig tygpåse Madame Stoltz, Gammaldags glögg: www.wappersta.se, Prickig burk: fått i present av min mamma från någon resa som hon gjort.

Vet ni vad vi mer har nu?

Tre granar på våra 37 kvadratmeter. High ten på den!

PS! Tack vad glad jag blir att ni slinker in med lite kommentarer. Det värmer! /Bekräftelsebruden ;)

Jag har ungefär 800 olika läsare om dagen. Idag har jag fått fem kommentarer.

Jag vet att det tar tid och att många läser från mobilen, men om och när ni väl ids så ska ni veta att det glädjer mig enormt att få respons på det jag skriver och att ni finns där. Inget krav. Ingen press. Bara en liten önskan...

Är det något ni hellre lsäer mer av eller mindre? är det nåt som är annorlunda? Tell me!

Kikar i arkivet och finner denna härliga bild. Sommar. Sol. Barfotaväder. Känns obeskrivligt långt bort.

Hej alla änglar! Ville bara tala om att häromdagen skickade Ella iväg hennes första försändelse med änglar så nu kommer de, undan för undan! Ni får gärna maila eller blogga mig en bild på när ni fått er ängel som jag kan visa på bloggen sen. Hjälp gärna till att sprida Ellas Änglar, kopiera gärna bilden till era egna bloggar, facebook feeds eller twitter!

Kram Sofie

Inte nog med att hon är sjuk och livet är allmänt eländigt utan som lök på laxen råka ut för sitt första blodbad.

Ramla. Vass kant. Jack i tungan. Blodbad och panikskrik.

Det gör så ont i en när man ser såret på tungan och hur det måste värka och svida. Och dessa skuldbeläggande blickar...

Olyckor händer alltid och där vi sätter hörnskydd går en annan och sliter bort. Likaså med plastskydden i eluttagen. Jag ska vaddera in hela huset. Och. Stänga av strömmen. OCH. Sluta leva.

Efter att gett mig ut på en fullständig vansinnes promenad ihopp om att få fart på förlossningen (min mamma fick hämta upp mig i en snödriva) blev jag dunderföryld under de sista veckorna av graviditeten. Invalid av foglossning, stor som ett hus och som lök på laxen helt nedslagen av havandeskapsförgiftning den sista veckan. Yeah man! God jul.

Det nygifta paret, vi kan kalla de herr och maka
tyvärr alltid ryker samman när de tar sig tid att baka
Drömmen vore en smidig assistent för att slippa denna fejd
Därför vi oss högst av allt önskar oss en rosa Kichten Aid

Vi är med i Fru Sofies supertävling om att vinna en önskelista värd 5000 kronor på Blocketshopping.se.

Ja, jag vet att jag inte är någon fena på att rimma men man var tvungen att komma med en motivering så det här blev vårt bidrag..

Håll tummarna för oss, en Kitchen Aid känns som en ouppnåelig drömpryl just nu.

Eloide Details åkpåse 399:- finns att köpa HÄR!

Dagens lilla konsumtionstips får bli en kraftigt nedsatt åkpåse från Eloide Details som säljs för 399 kr istället för 999 kr. Jag hade hoppats på att de skulle ha den leopardmönstrade "Cheetah" åkpåsen på rea men tyvärr inte. Det fanns visserligen lite andra modeller och produkter men inte den som jag är intresserad av. Men den här åkpåsen i modellen "Folklore Rose" tycker jag är riktigt fin och ser varm och praktiskt ut till de små!

Min tipsalänk till Campadre.

Jag har egentligen aldrig förstått mig på det där med julstrumpor. Visst kommer det från USA ursprungligen med julstrumpor? Vi har aldrig använt det i min familj utan det har alltid legat en liten julklapp under granen som smygit sig dit under natten och väntar på en när man kliver upp. Jag är nog mer inne på den banan eftersom jag själv minns förväntan och hur man gick och sneglade mot granen på kvällen före julafton för att se om julklappen "dykt upp". Och när man sen sprang ner på morgonen och det var mörkt ute och granen lyste ensam och majestätisk och där under så låg det en ensam liten julklapp i färgglatt julpapper till bara mig. Lycka!

Men... så ramlade jag över denna charmiga julstrumpa i Köpenhamn och en sån "bara måste Tuva ha". Så nu hänger den där i fotändan av hennes spälsäng och vem vet... Kanske det trillar ner någon klapp under natten till julafton, vem vet... ;-)

Hur gör ni?

Julstrumpa/julklapp under granen? Båda? Inte alls? Tell me!

Det här är min favoritbild på min svägerska Michelle. Det är jag som har tagit den på bron ut till oss. Men av helt outgrundlig anledning så tycker hon själv inte om den här bilden på sig själv. Hon är så vansinnigt vacker i mina ögon.

Allt kan pyntas! Till och med städartiklar kan piffas till med snygga julinspirerade ettiketter och årstidsanpassade dofter. Konsumera mera! Heja heja! I love it! Julgalen som jag blev jag såklart väldans glad över min nya rengöringsspay för allrengöring frå Maison Belle som jag fick av Carolina i lördags. Här ska städas!

Julduken kommer från Jysk och den överraskade självaste Martin mig med att ha lagt på soffbordet när jag kom hem igår. Några timmar senare spillde han (/Tuva) ner duken med glögg. Den lilla söta plåtburken fick jag av Anna förra julen med godis i. :-)

Och här har ni den galna städtanten...! ;-)

Det här är inte en leksak.
Det är ett vapen.
/Hälsningar en med fläskläpp

Ingen blogg idag. Är teaterhög efter att sett HAIR på Stadsteatern igen. Nu försöker jag varva ner med rödvin och den stora frågan återstår: hur ska jag motivera ett tredjebesök?

Nu smiter vi från kalaset och drar oss söderut till en annan bloggare och dennes familj! Ska bli så kul!!! :-)))


Ha en mysig kväll alla!

...eller så låter vi det bara passera obemärkt förbi utan en massa stå hej...=)

Maila litendelavmig@hotmail.com för att beställa. 60kr.

Läs mer om halsbandet HÄR.

Och med starta helgen menar du att dricka alkohol?
Bra val!

Anonym: Jaaaaa som Fan! Och röka lite braja och dela på en lina med Tuva! Jajamen!!!

Jo men varför inte? :-)

Jenny Nyström eller vitt och zink style i all ära men blir man inte bara för lycklig av kitchigt julpynt?

Veckans vara hos Mini Mango är en "Barbalampa" eller rättare sagt en "Barbapappa Lumilove". Såhär står det att läsa om lampan på hemsidan: Barbapapa Lumilove är barnens nya nattlampa.Den kan lätt bäras med, den kan sova bredvid barnet i sängen på natten och den laddas enkelt genom att den ställs på sin gröna laddningsplatta. Barbapapa Lumilove är en trygg och säker lampa för alla stora och små barn och det som gör den så speciell är att den lyser upp så fort den tas från laddningsplattan utan att man behöver tända den.

Hur fungerar den?
Det finns inga sladdar eller batterier att byta. Ett litet batteri laddas upp när du ställer Barbapapa på den lilla runda plattan. Inga glödlampor att byta: lågenergi LED-lampan har en livstid på upp till 11 år.

Kan jag bära den med mig?
Självklart! Den är liten och lätt, perfekt att bära med sig vart man vill. Perfekt storlek och form för barn (0+).

Hur tänder jag lampan?
Den tänder sig själv när du tar upp den från plattan. Du kan till och med ha den med dig i sängen när det är sovdags. (Blir inte varm). Är intuitiv: lyser upp så fort den tas av sin platta.

Hur länge lyser den?
Den lyser hela dagen eller tillräckligt länge för en extra lång sovstund. Lyser i 12 timmar.

Vi använder en nattlampa till Tuva då vi märker att hon blir trygg av att ha en ljuskälla i rummet. Skulle absolut kunna tänka mig en liten lumilove på fönsterbrädet. :-) Finns att köpa HÄR!

Frukoststund.

Snygga teförpackningar.

Godmorgon. Jag som aldrig kan vara tyst och som alltid skriver ner mina vänners facebook feed har helt plötsligt drabbats av motsvarigheten till tunghäfta, skrivhäfta? Just det, skrivkramp kallas det. Ni ser, jag hittar inte orden. Det blir bara fel. Däremot är jag mer produktiv på twitter, hyllar åtkomsten och enkelheten. Så snabbt, smidigt och enkelt och ett "nytt" (för mig) spännande socialt medie.

Just nu sover Tuva och jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska:

1. Gå och starta igång en tvättmaskin
2. Försöka städa utan att väcka henne
3. Pyssla med kalasinbjudningar
4. Blogga, maila och hänga kvar på nätet
5. Slänga mig på sängen och läsa min bok

Vi har fått en knegare i huset . . . ;-)

(Btw så snvände jag den här hjälpen med hörselkåporna första natten vi skulle vänja av Tuva med nappflaskan. kan rekommenderas).

Fick en fråga för ett tag sedan som jag glömt att besvara och jag lämnar både frågan och svaret öppet då jag fått denna fråga många gånger men innan aldrig besvarat.

Nu har jag en mobil igen! Känns helt magiskt! Nu måste jag ringa, maila, facebooka, Twittra, smsa, Whats appa ALLA!

• Slängde tågbiljetter så M fick åka och rota bland öbornas hushållssopor.
• Glömde min väska på Villa Expo mässan i Botkyrka
• Svarade "ja" på en fråga som skulle vara ett nej så M fick åka 8 mil i onödan och vänta på att hämta upp en människa (min mamma) på en tågstation där hon inte alls befann sig. ("Ska jag hämta henne i Södertälje?" "-Ja").

På två månader har jag haft sönder en laptop, en i-phone och en systemkamera. What else? Vad ska ske här näst? Kom an bara jag orkar snart inte bry mig mer. Ja, jag lider svår materiell och ekonomisk sorg men hur mycket saker än går sönder så kommer ni fan inte åt min inre lycka som är överväldigande och euforisk.

Men visst, jag är jävligt förbannad och lite (rätt så mycket) ledsen.

Kameran är liksom den bästa prylen jag har. Hade. Fuck...

1. Sova, det absolut värsta straff som finns och måste bekämpas med alla medel.

2. Att ligga på skötbordet. Har ni metat någon gång? Ni vet när man ska sätta masken på kroken och den vrider och vänder sig åt alla håll och kanter och kämpar för sitt liv innan den går sitt öde till mötes på kroken. Bra, nu vet ni hur det är att byta blöja på Tuva.

3. Bli påklädd overallen. Återigen, en uppgift som kräver att man är någorlunda stilla för att den ska gå snabbt, smidigt och smärtfritt. Kämpa emot! Kämpa emot! Kämpa emot!

Misstolka inte detta som om jag menar att detta skulle vara något jag beklagar mig över. Oh no. Jag är min dotters största beundrare och jag kanske är lite partisk men jag anar redan nu vilken storslagen personlighet som denna person besitter. Vi kommer inte få det lätt, men fan så roligt vi kommer ha och så mycket kärlek vi kommer få. Tuva, den bästa av alla. Bredvid henne är jag bara en urtvättad blek möbel and I love it!

You drive me crazy men jag är ditt största fan.

Klantarslet.

Okej, vi är kvar på tåget och jag har coolat ner mig och laddat om. Tack vare världens bästa som säger "men herregud strunta i väskan, släpp det helt och nu ska ni ha kul så ordnar vi en ny i framtiden när ni är rika". Mammor är bäst.

Men är det inte typiskt hur man alltid tappar det man innan fått in. Ett steg fram och två tillbaka.

Iaf går det superbra med Tuva, i detta nu sover hon i liggdelen till vagnen på sätet intill mig. :-)

Varför blir det såhär? Vi har sparat varenda litet Korvöre för den här lilla resan. Arbetat extra helger. Redan ansträngd budget men nu skulle vi äntligen kunna unna oss litet utan att titta för mkt på prislapparna. Och så tappar vi sönder en lånad Samsonite resväska för 2000.

Om vi bara kan avboka hotellet så kliver vi av på nästa stopp och vänder hemåt. I-landsbekymmer men jag blir så ledsen.

• Vit hyacint
• Vit minivåreld
• vit mossa
• en liten Bengt & Lotta ängel
• jord
• ...och en pottliknande "kruka"