Ligger som en skalbagge på rygg och kan inte ta mig någonstans så jag kan lika gärna göra några smått meningslösa blogginlägg...
Dessa godingar här nedan tycker jag ni brudar som inte har en bulle på jäsning ska införskaffa...




Alla klänningar kommer från H&M´s nyheter. Jag är mest förtjust i den i mitten. Helt underbar!

GEGGAMOJAS barnkläder faller mig helt i smak. Har än så länge bara köpt en mössa, men är övertygad om att det kommer bli många fler köp (om bara bebisen kommer ut som den ska och mår bra vill säga). Farligt att säga sådär. Anyway, bra kvalité och lite extra piffigt med ränder, färger och prickar - I LIKIE!

Just därför är jag med i en tävling hos en av mina favoritbloggare Fru Sofie, som jag följt i många herrans år. Är ni inte intresserade av tävlingen så tycker jag gott och väl att ni ska ta ett besök inne på hennes blogg, en härlig blogg av en tjej med hjärtat på det rätta stället!


Om jag skulle vinna så skulle jag använda presentkortet till kläder och filtar i collaget som jag gjorde överst i inlägget. Vill ni också tävla så gör ni det HÄR!

Först några ord om min nya favorit: Akupunktur.



Jag som alltid har haft svårt för all form av planerad och tilltänkt avslappning har verkligen träffat rätt med akupunktur. Stunden hos barnmorskan med nålarna i kroppen är veckans höjdpunkt. Känslan som infinner sig är så avslappnande och rofylld och för tankarna till hängmattan en varm sommardag lite smålullig på ett par glas mousserande vin. Än har inte någon direkt positiv effekt visat sig men både jag och barnmorskan håller oss optimistiska. Nästa vecka blir det intensivare tillfällen med akupunktur. Hon bokade även in en tid för ett läkarbesök med motiveringen: "Symfyseolys, behöver 100% ss". Och ni som känner mig vet att jag vill allt annat än "100% ss" (ss = sjukskrivning). 100% ss in my ass (bokstavligt talat, för jag har ju väldigt ont i baken).

Som läget är nu är det sämre, den kontinuerliga värken är värre och det känns tungt. Det hade varit en annan sak om det hade varit oförändrat, men nu är det till och med värre. Men, ni måste veta en sak, som är väldigt viktig och jag säger det ofta och jag tror att jag skrivit det förr:

Foglossningen med värken och besvären jag drabbats av är till visso en stor del av min vardag, men en liten del av mitt liv. Att ha ett växande liv i min mage, halva mig och halva min underbara Martin, (-den finaste människan på jorden) och glädjen inför det stora omvälvande med att få bli föräldrar är så mycket större än vad den här värken någonsin kommer bli.

Visst, det finns de stunder då jag gråter och beter mig illa för att jag är desperat och så trött på att ha ont och känna mig begränsad men de allra flesta stunder av dagen så möter man mig med ett stort leende på läpparna och samma gamla vanliga glada humör.

...och när det är som värst, försök då att ta fram ditt bästa vapen, humor och ironi, tänk på mig och gör som jag. Strunta i om tårarna rinner, ta i med full hals och:



/Från en symfyseolus till en annan. ;-)

Vilken tur att jag har en mor som tänker på mig och inte vill att ag ska förgås av leda under mina sjukskrivningsdagar. Här om veckan kom hon hem med tre pocket böcker till. I somras läste jag hur mycket som helst så jag har bränt av de senaste utgåvorna detta år. Längtar efter lite nyheter i pockethyllan. Är hemma idag, värk och elände. Senare idag blir det akupunktur hos barnmorskan. Har längtat efter detta hela veckan!

Ikväll har jag varit med om någonting fruktansvärt och oförlåtligt. För ovanlighetens skull så åkte vi hem tillsammans efter jobbet. I höjd med Södertälje fick jag ett akut behov av Mc Donalds. Övertalade mitt hjärta (som iof inte var direkt svår övertalig) att vi idag verkligen behövde något onyttigt och gott och väl kunde avstå från hans annars fina vardags husmanrätter. Sagt och gjort vi gjorde en stor och underbar beställning och hör och häpna, vi bad om att få "take away". För höjden av onyttighet och mysighet är att ta med sig synden i sitt hem och kalasa på det till en god film. Väl hemma. Allt är förberett, fixat, maten är här, livet är underbart i detta nu. Bara att hugga in.
Men vad händer när jag ska ta min andra specialbeställda cheeseburgare? Jo, nu ska ni få höra.
Då har den jävla (älsklingen) Martin råkat äta upp min ena specialbeställda cheeseburgare.

Jag kommer aldrig att förlåta honom.
Men jag kommer kanske med tiden att kunna leva med det. . .

Blev en beställning på denna här om dagen. Hoppas den är lika fin som på bilden. Lite annorlunda och söt.
Nu har vi två åkpåsar... ;-)

Spännande, har fått SMS om att jag har ett paket att hämta hos vårt DHL ombud. Spännande, spännande... Vad kan det vara? ;-)

Hoppar över soffmyset framför tvn. Känns viktigare att få vila. Hoppas att jag i natt kan få bättre ro och mindre värk och hitta en bekväm ställning som fungerar. Försökte ett tag med att stå på alla fyra, just då var det det bästa alternativet. Tidigare ikväll fick jag anledning att skratta så tårarna rann, skrattade så mycket att fogarna höll på att hoppa "ur led", det riktigt smärtade och sa ifrån. Men det var det värt. Det är alltid värt att få skratta. Lilla bullen, vi längtar efter dig så.


PS! Idag hade min kollega med sig krycka till mig. Jag spelade fotboll med barnen.
Jag stod i mål på min krycka. Man måste alltid göra det bästa av situationen... ;-)

Och nu syftar jag inte på något babytalk utan betydligt viktigare grejer såsom hur man lyckas övervintra sina pelargonior. I år, är året som jag ska lyckas (eller nästa år blir det väl, but you get the point). Hitintills har det gått föga bra. Har fått upp blommorna ur sina krukor men sen blev det inte mer än så. Se bild nedan. Så nu står de såhär ända sen i söndags... suck.. bara jag åtminstonde kan komma ihåg att vattna på dem...

...för att jag alltid levererar den bästa musiken.. ;-)

Blev så inspirerad av min nya favoritlåt (även känd från Lindex reklamen) att jag fick motivation till att fixa
en ny header. Önskar så att jag hade kunskap och förstånd att fixa tillbaka menyraden och allt annat som
blitt galet, men si det går icket... Man får inse sina begränsningar... ;-)






SPOTIFYLÄNK till den underbara låten.

Vardagsglädje är att komma hem efter en lång dag och ha vackra blommor som breder ut sig i vardagsrummet.
Jag köper sällan hem snittblommor och buketter men vilken tur att vi har så underbara vänner som skänker oss
så fina gåvor. Liljor och (lyx)ost, det är vänskap det. ;-)

Jag har haft en jobbig gårkväll, natt och dag. Värken är värre och det gör mig rätt less. Men nu ska jag försöka vila till min nya favoritlåt.

Later!

(klicka för förstoring)

 

Jag tappar orden.

Är så överväldigad av lycka.

Äntligen är hon (för en gångs skull gissade jag faktiskt rätt) är hon här.

Efter 30 timmars förlossning har en liten stjärna äntligen fått se dagens ljus.

Jag antar att ni förstår att det inte är vi som fött barn. (Skadar dock aldrig att vara övertydlig).

Grattis bästa fina Jenny & Daniel!

Sitter här på sängen och "sjukskriver" på bloggen. Idag är det vilodag nummer ett på veckan. Började morgonen på bästa sjukskrivningssätt genom att vakna 06.00, dra mig i sängen, göra frukost och sen gå och lägga mig igen och somna om till klockan nästan var elva (!!!). När hände det senast? Men det är bra, då går dagen fortare.
Fick först en idé om att åka till badhuset och simma lite (typ 25 m och sen hänga i varmpoolen). Är nog bra för fogarna. Men, björnen i mig har redan gått i ide vad gäller mina spiror. Foglossning tillåter inte benrakning så jag avstår, bara en massa extra meck. Dessutom har jag fortfarande mobilvaka och måste vakta mobilen...

Men tanken var god!

Igår gjorde jag inte många tum, vilade upp kroppen men var även ute och fixade lite höst fint i trädgården.
Fotade resultatet här nedan.

Har ni höstpiffat i trädgården?

/gjort allt tråkigt, tagit undan utemöbler, överblommade sommarblommor etc...?
(det hoppade jag, piffade bara, därför enbart detaljbilder) ;-)

Snyggjeansen. Du har dem, din sambo har dem, din mamma har dem, din svärfar har dem.
De där jeansen som klämmer åt på de "rätta ställena" oavsett om du är kvinna eller man (bortsett från att de "rätta ställena" ter sig geografiskt på just olika platser hurvida du är kvinna eller man). Anyway. Dessa införskaffade jag i våras (se bild nedan) och jag kände mig mycket nöjd. Nu när man börjar närma sig 70 strecket på vågen (kanske jag redan är där) kan man börja tänka;

-kommer jag någonsin att komma i dessa snyggingar igen?

Obligatorisk följdfråga:

Om så vore - kommer jag då någonsin att komma ur dom igen?

;-D



OBS! Detta inlägg är skrivet med en stor dos humor, a lot´s of självdistans,
och som alltid -med glimten i ögat.

Jisses, vad jag skrattade igår. Nästan så man undrar om det verkligen var noll procent alkohol i bubblet jag drack för jag skrattade mest hela tiden. Men det berodde såklart på det härliga sällskapet vi hade hos oss. Paret med samma initialer som oss själva, Marcus och Sandra och deras lilla solstråle Andreas var på kvällsbesök hos oss igår och förgyllde vår kväll. Martin som hade fått det fulla ansvaret för middagen hade svänt ihop en rätt som bara tog fyra timmar att tillaga. Vi skrattade gott åt att det var nog rekord för en "spagetti och köttfärssås", men lite mer cred än så får man nog ge både honom och rätten. Recetet kom från Martins lillebror "superkocken" som hade bjudit oss på detta tidigare i veckan. Vid det tillfället åt så mycket att jag fick magknip senare under kvällen. Det fanns tydligen inte tillräckligt mycket plats både bebis, inre organ, tarmar och denna ofantliga mängd mat jag åt under kvällen. Anyway, Martin gav sig på succéreceptet och han lyckades riktigt bra må jag säga. Min glass på vitchoklad och dumle däremot blev mer en besvikelse. Som tur är Marcus och Sandra vana vid mina fadäser i köket, det blir succé eller pannkaka vid vartannat tillfälle. Näst senaste gången må jag säga att jag lyckades, men gången dessförinnan då jag fyrdubblade mängden smör i rabarberpajen blev det mer ett platt fall. Nu ska jag försöka runda av det här inlägget med att kort säga, en underbar kväll och jag blir bara mer och mer tagen av denna fantastiska lilla krabat som nu fått ta del i vårt umgänge (vilket han gör ypperligt och exemplariskt). Jag är så kär i denna fantastiska lilla unge som charmar och trollbinder en med sina tindrande ögon och genomhärliga leende.

Jag har länge varit förtjust i Gerberas vackra porslin "som för tankarna till Provence". Något som står högt på min önskelista är den lila ungsfastaformen i collaget här ovan. Tänk vad härligt att servera en rykande varm gratäng ur denna...

På hemsidan kan du kika på allt fint.



Det finns tolv olika färgval att välja mellan och keramiken tillverkas för hand i Portugal.


Fotona är från ett besök i de mysiga inredningsbutikerna i Nykvarn, Mångfaldens Hus.

This is hopeless. Det finns för mycket gulligt, tufft, sött, praktiskt, saker som väcker "måste ha begär" i babydjungeln. Det är bara att erkänna att jag har åkt dit ordentligt i konusmeringsfällan.
Men håll med om att dessa bodys var gudomligt charmiga... ;-)


Finns att köpa på www.bluebox.se

från Shirtstore.

Idag har tiden bara rusat iväg. Vaknade strax före klockan sex, låg vaken ett bra tag och var nära på att stiga upp men så vaknade jag stället upp strax före klockan åtta och hade tydligen fått sova en extra stund. Så börjar en bra lördagmorgon. Idag har jag gjort en helt ny upptäckt, Barnbasar. Inomhus loppis där föräldrar säljer begagnade barnkläder och prylar till helt otroliga priser. Köpte en Polarn och pyret fleeceoverall i nyskick, endast tvättad vid ett tillfälle och enbart använd fåtal gånger för hundra kronor. Och det var det dyraste plagget jag köpte. Detta måste göras om och jag kan varmt rekomendera detta. Kan även rekomendera att ha med sig en vän, en "mamma-vän" som redan har barn och kan säga: "Sofie, den där måste du köpa". Det hade jag idag och det resulterade i en fin hoppgunga för tjugofem spänn! Sandra fyndade en marinblå baby GAP jacka inhandlad i New York för 75 riksdaler. Bara en sån sak! Efter detta så har jag ätit lunch med mamma som kom över en snabb sväng. Tvättat och gjort en egen glass som nu står i frysen. Om mindre än en timma kommer Sandra, Marcus och prins Anderas till oss. Vilken perfekt lördag!

Någon som har ett bra tips på återförsäljare eller webshop på fina väggdekaler eller väggord som skulle passa till ovanstående projekt. Inte för "puttinuttigt" typ "Sov du lilla videung", eller något annat för sockersött. Det känns inte riktigt "vi"... :)

Nu ska jag göra mig ordning för att åka på Barnbasar!

PS! Ugglan kommer från www.barnlycka.se.

Underbara barn och Hem 2010 på Stockholmsmässan på samma gång!

Fredagsuppdatering direkt från köket. I skrivande stund river köksassistenten för kvällen en palsternacka, kökschefen her self står bredvid och författar ihop detta mästerliga inlägg. Köksassistenten även kallad min jävla älskling frågade mig tidigare idag "när ska du skriva något roligt på bloggen igen och inte en massa värk och klagan". Lite friskt vågat av en assistent att sticka upp så mot självaste chefen eller vad säger ni?

Efterfrågan på att bli rolig på bloggen igen. Ska försöka mitt bästa. Skulle egentligen vilja skriva något här om min halsbränna men med tanke på de klagomål jag fått in från min underordnade så avstår jag från det. I alla fall för tillfället. ;-)

Finally back to work, allting gick hyfsat bra fram till lunch. Låt mig säga som så att det var min egen chef som "skickade hem mig" efter att sett hur jag med nöd och näppe fått på mig skorna med en femårings hjälp. Jag är så glad och tacksam över att jag har så förstående kollegor och arbetsgivare. Om jag orkade borde jag egentligen baka en fredagskaka. Men det är inget jag kommer att hinna med ikväll då vi faktiskt är bjudna på middag hos Martins bror. Mycket trevligt inslag i foglossningsvardagen! Maten ska tydligen ta fyra timmar på sig att lagas och brorsan är kock på en ett välkänt hotell här i staden så jag har höga förväntningar...

Nu har jag vilat i några tmmar så nu ska jag försäka samla ihop min kropp och göra mig redo för långkok!

Blandat loppisplotter i min sk glamourhörna i garderoben.

Jag tänker inte klaga över att jag har ont. Jag kan leva med värken men jag kan inte leva med att känna dåligt samvete till mig själv och min kropp om jag gjort något annat en enda dag eller stund än att vila. Det kan inte vara meningen att jag enbart ska ägna mig åt att vila så att jag kan jobba, och jobba och sen vila efter att ha jobbat ändå fram till slutet av året. Måste hitta ett sätt att komma överns om en bra inställning med mig själv inför detta. Är lite "down" i humöret ikväll. Därför går jag till sängs redan nu. Man får ha låga dagar också, för egentligen är jag jätteglad.



Om ni som jag känner er lite låga och nere så vill jag tipsa om att kanelbullar är som Dr Phil för själen.
(Dr Phil var en sjukt dålig liknelse, Dr Phil är skräckinjagande och läskig). Säg istället; morgondimma över havet, första klunken rödvin på fredagar eller Mozart.

Kände mig lite fin idag iklädd ovan sedda outfit, men nu när jag ser bilden så stör jag mig enormt på att klänningen liksom hänger ut över magen. Men det där med mamma kläder, för det första tycker jag att utbudet är väldigt klent. För det andra när man väl hittar något så är det sånna överpriser att man istället avstår från ett köp då plagget ändå i sig ändå inte är "något speciellt" och man skulle aldrig betala så mycket för en tråkig topp annars. Känner ni igen er i mitt resonemang?

Därför har jag hitintills inte köpt mer än två mammaplagg, ett par jeans och ett par tights. Och lite vanliga toppar som ändå bör passa och ge plats åt magen. Har dock planerat att köpa fler nederdelar, t ex treggings, tights och strumpbyxor.

Gravid + kläder - hur får ni det att gå ihop?

Rolig graviditetsuträknare från Familjeliv.se som faktiskt stämt till punkt och pricka.
Länk till den HÄR (och andra roliga verktyg).


Idag har jag gått 26 fulla veckor och har 97 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. De första månaderna under graviditeten kändes som en evighet som aldrig ville ta slut. Är fortfarande så pass långt kvar att mållinjen känns långt bort men när jag tänker på att det faktiskt bara är tre månader kvar tills vi är framme i December så inser jag att snart, snart så är vi ändå där!

Här kommer två magbilder på mig när jag struttar runt i bh i skogen, en helt vanlig söndag hos oss... ;-)
Ställde mig först frågan om det kändes olustigt eller "fel" att publicera en bild på mig i bara underkläderna, men efter en kort stunds diskussion med mig själv kom jag fram till att "nej, det gör det inte".
Jag kan stå för min kropp.


Kan av denna bild konstatera att min midja fortfarande är kvar och att än så länge har naveln inte börjat "pluppa ut", *peppar peppar*. Sen kan man även (speciellt om man är man) utifrån dessa bilder konstatera en annan märkbar förändring. . . ;-)

Nu ska jag duscha och sen ska jag i väg på akupunktur. Hoppas jag inte får lika ont idag efteråt som i måndags. Men lite nålar i rumpan har väl ingen dött av? Jag är positiv till alternativ läkemedelskonst och tror verkligen på att få en förmildrande effekt på foglossningen. Inte minst är det väldigt avslappnande vilket är bra för kroppen, och så får man träna på att andas, djupa andetag, in genom näsan... ut genom munnen... Jag fick beröm för min andning, bara en sån sak! Har dessutom hört att det är viktigt att andas under en förlossning för det ska tydligen göra ganska ont...? Erfarenheter på det? ;-)

PS! I natt har jag sovit mellan 21:40 (dessförinnnan sov jag drygt 2h mellan 17-19) till på morgonen kl. 06:00. Under dessa timmar hände något stortslaget - jag var bara uppe på toaletten vid ett tillfälle!
HURRA! HURRA! HURRA! När hände det senast? April? Mars?

(Question: Har jag någonsin inte varit gravid?)
Börjar mer och mer bli en del av min identitet (?).

Idag var jag tillbaka på mitt efterlängtade arbete, och vilken dag sen! All den vila och avkoppling och nedvarvning i värk och uppladdning som jag samlat på mig under mina lediga dagar var som bortblåst redan efter lunch. Har sovit bort flera timmar under sena eftermiddagen, vilket kändes välbehövligt. Nu har vi precis satt i oss ett gäng fattiga riddare och nu ska jag ptergå till Idol nu efter pausen! Vi hörs!


Söta sockor från Ida T. Eftersom vi väntar en liten julbebis så passar det lämpligt med ett par pepparkakstassar inte sant?

...ladda upp lite bilder från gårdagens fotostund i skogen men det tar dessvärre en evighet att ladda upp foton så vi får börja med enbart ett foto:

Jag kan inte skriva något trivialt om hur jag spenderat min dag eller dylikt för ens jag kommenterat och redogjort för min ståndpunkt efter det som skedde under valet igår. Det är sorglig dag att vakna upp till. En sorglig dag för Sverige på flera sätt men främst att vi fått ett främlingsfientligt parti in i vår riksdag. Det är en katastrof, vi tar flera steg tillbaka.

Dagen min kan beskrivas i punktform.

• Går upp strax efter 06.00, äter frukost framför tvn och zappar mellan nyhetskanelerna och diskussionerna efter valet.
• Åker till sjukgymnasten, har trevligt samtal med Jenny på den stor BF dagen.
• Får åtta nålar i ryggslutet, blir ordentligt avslappnad av akupunkturen.
• Åker hem igen, har igen ett trevligt samtal med BF Jenny, no baby so far men vi utvärderar tillsammans valet och akupunkturen.
• Lagar lunch till mig, det blev risgrynsgröt.Samt slänger in en stor vit tvätt i maskinen.
• Lägger mig för att vila efter lunchen, fortfarande dåsig efter akupunkturen.
• Somnar, och sover som en stock i ett par timmar.
• Städar upp lite snabbt kommer på tvätten i maskinen.
• Hänger upp tvätten ute på strecket, hela proceduren tar en halvtimma.

Imorgon ska jag till jobbet, det ser jag fram emot.

Två ord: Ilska och sorg.

Jag är riktigt nöjd och glad över mina nya svarta coolingar. Riktiga "Sofie pjucks", helt i min stil. Helst skulle jag vilja ha ett par svarta Doc Martins men dessa duger mycket gott och väl! Snörningen sitter kvar när man tar av och på sig dem och blixtlåsen går lätt att dra upp och ner, detta var viktigt för mig eftersom jag nu numer är i ett uppluckrande tillstånd vilket ibland får mig att verka invalid och inte kommer i mina skor... ;-)



TIPS TIPS TIPS:


Nu: fortsatt valvaka.

Idag har vi haft en liten photoshoot i skogen för att dokumentera graviditeten so far men lite fina bilder.
Senast vi gjorde det var i början av sommaren, då Tove fotade oss mitt ute i ett blommande rapsfält. SE BILDERNA HÄR.
Den här gången blev det tyvärr bara enskilda foton på bara mig eftersom karl min (den blivande fadern) fick agera fotograf. Vi hade väldigt roligt när vi gjorde detta, vi fick klättra över och under ett staket med elstängsel för att ta oss in i en vacker hage (ja, min idé såklart). Ännu mer skratt blev det under fototagningen då vi fastnade i taggbuskar, trampade (nästan) i koblaja och fulade oss i hagen. Har bara redigerat en bild (den ovan) ska ta tag i resten senare ikväll, då kan jag visa hur de andra blev om ni vill? :-)




Nu ska jag svänga ihop en pasta!

Ett bälte som man värmer i mikron. Kan nog vara skönt när det värker och eller krampar. Bältet kommer från LUNDMYR. Någon annan "foglossare" om testat?

Jag gillar brillorna mamma ska beställa till sig själv från Favoptic. Är bra sugen själv att beställa ett par.
Kostar inte mer än några hundringar för ett par med enkelslipad glas. Otroligt billigt!

Den här dagen har varit riktigt angenäm, värken har varit hanterbar, förmodligen tack vare all denna vila. Vi har haft trevliga saker för oss dessutom, röstat, fotat, storhandlat och jag har shoppat mig ett par stövlar.

Vilken härlig söndag!

Synd bara att jag inte får gå till mitt jobb imorgon. Har svårt att hålla mig borta, bara under dessa lediga dagar tror jag att jag haft kontakt med jobbet i säkert närmare två till tre timmar. Det kunde inte vara ett sämre tillfälle än nu att vara borta på. Vi har i alla fall rekryterat en ung tjej som ska vara vikarie för mig de dagar jag är borta.
Nog pratat om jobbet, det lämnar vi utanför. Nu ska jag lägga mig och vila en stund.

Godmorgon! Vaknade imorse av att jag kände små tassar komma smygande över mig för att sedan landa spinnandes på magen. Idag är Tintin mycket bättre, både piggare och stödjer mer på tassen. Dessutom så äter hon äntligen vilket är ett gott tecken! Idag har jag en bra känsla i kroppen, kam bero på en liten bebis som gör sig påmind om sin existens i magen. :-) Vi får se vad den hör söndagen har att erbjuda, rösta ska vi självklart göra.
I torsdags var jag och hämtade ut ett paket från HM, men si det enda paketet innehöll till mig var servetterna ovan, som sagt, man får vara glad för det lilla.. ;-) Resten var till mor min, vi brukar sitta och webshoppa över telefon tillsammans. :-)

Nu blir det frukost.
Ciao!

Jag har fått pippi på barnstrumpor! I ett tidigare icke gravid tillstånd har det varit servetter, plåtburkar, tändsticksaskar och andra små ting som hägrat men nu har min viss maniska samlartendens hittat sig till bebishyllan. Jag kan helt enkelt inte få nog av söta små babysockor, av alla dess slag! Spana in de ovan från märket TRUMPETTE (finns att beställa från 229 - 299 kr på www.bluebox.se). Är dom inte helt underbara så säg!


Nedan är ett litet urval på min lilla "samling" hitintills...

I och med detta inlägg skapar jag en ny kategori som får heta "Babyshopping & sånt", känns som om det förhoppningsvis kommer blir mycket av den varan framöver.

(Jag vet, mitt hår, det är avskyvärt fult.)

Idag har jag inte gjort många knop. Har tagit en riktigt lång varm dusch och sen har jag bara varit inne och tagit det lungt i myskläderna ovan. Håller ständig koll på Tintin och har ringt både Agrias vetrinär och Bagarmossens Djursjukhus för råd om hur vi ska göra. Vi fortsätter att avvakta och är nu glada över att hon ätit lite. Funderingarna har gått fram och tillbaka vad det kan vara, eventuellt ett ormbett men då borde benet vara mycket mer svullet än vad det är. Som sagt, vi avvaktar.

Nu har vi precis varit ute och handlat, det är riktigt ruggigt ute så nu ska jag krypa upp i soffan med kanelbullar värmda i ugnen och ett glas mjölk. Huset är helgstädat och brasan brinner för fullt, höstmys!

...den enorma längtan efter julen. Ni som följt bloggen eller känner mig vet att jag är komplett julgalen. Redan nu går jag i tankar om julen. Väntar på att IKEA och övriga affärer ska få in sitt julpynt, det borde vara dags snart?
(Ja, jag sa ju att jag är julgalen)... ;-P


Längtar efter att få pynta...


Längtar ni med mig? :-)

Tintin bara vilar och vilar, äter inte och har inte varit på toaletten på över tolv timmar. Hon kan knappt stödja på ena baktassen. Vi väntar ett tag med om vi ska åka in med henne, har försökt att känna på benet men vad vi kan känna så märker vi inget avvikande mer än att hon har riktigt ont.

Vi avvaktar.

Tintin är skadad, först trodde vi inte att det var så farligt men det har bara blivit värre. Det är något med benet. Vi väntar och ser hur det är imorgon men det gör så ont i oss att se henne ha ont. Stackars vår lilla älskling, vad har du råkat ut för?

Uppdatering från soffan i soffan. Ligger här och äter kola och har ont, ont, ont. Värk är numer vardag.
Nålar i rumpan och oförmögen att röra ryggen för att underlätta för rumpan. Så, nu har jag klagat klart för dagen.
Kvällen närmast ser ut som så att det blir tournedous med västerbottencigarrer och till det Martins smarriga rödvinssås. Lite sparris till det vore inte helt fel, ska se om vi har några spaggar i frysen. Idol på fyran och eventuellt en film om man orkar.

Happy friday folks!

Det här är katastrof. Mamma befinner sig just nu i skrivande stund på Vingåkers Factory Outlet och rinegr och berättar att det finns massor av P.o.P kläder och om det är något speciellt vi vill ha. Vad händer då?
Jo, mottagningen försvinner hela tiden så jag hinner aldrig få fram vad hon ska kolla efter. Jag blir galen!
Synd att hon inte har en modernare telefon så hon kunde surfa in på min blogg, då kunde hon se dessa bilder och därmed veta vad vi vill ha...

Det kanske inte är en så dum ide' ändå att vara hemma och vila upp sig. Kroppen säger verkligen bestämt ifrån vid minsta ansträngning och det jag märker är att jag mår bättre av vila. I skrivande stund sitter jag på en stol på biblioteket, väntar på Martin som är på en av dagens två arbetsintervjuer för ett extrajobb. Skriver från hans mobil. Har precis vaggat runt i stans få butiker, en liten påse med en pluttgrej blev det på busfröt. Dessförinnan fikade vi med min mamma, moster, mosters man och kusin. Trevligt! Får se vad den här dagen bjuder på mer. Ni vet väl om att det är nationell trafikvecka och polisen har extra insatser på främst bälteskoll men även hastighet och rattonykterhet. Kryllar av kontroller i lilla Trosa idag. Jag ska försöka hålla mig från flaskan och bilkörning idag... ;-) Nej, om man ändå skulle ta och rösta nu när jag är på biblioteket och allt! Fast vill helst göra det på söndag, för känslans skull.

Nu måste vi köpa en veckokalender. Åkte 6 mil i onödan imorse för att min kaotiska hjärna förvirrat ihop tiderna hos barnmorskan. Var bara att vända av hemåt och tillbaka ca 4 timmar senare. Jag som ska hålla mig undan från att köra bil, det blev ändå en tolv mils tripp idag. Ingen dag är värdelös men pga mitt misstag på förmiddagen så blev hela dagen upp och ner vänd och fortsatte i samma förvirrade läge. Tvätten jag hängde innan jag åkte iväg i då strålande solsken och härlig blåst, den hänger nu kvar på strecket helt dygnsur av skyfall. Ibland orkar man bara inte. Annars gick det bra hos läkaren, bad om att få halvtidsjukskrivning istället för heltid.

Kikade in hos H&M här på morgonkvisten och konstaterade glatt att de fått in en massa nyheter, hela 16 sidor nyheter på damavdelningen. Inte illa pinkat! Även en hel del HOME och herr, samt barn. Några få saker hamnade i shoppingkorgen resten är bara att drömma och önska... Satte ihop ett litet collage här nedan.



Blev av detta påmind om H&M paketet som väntar på att hämtas ut på Konsum.. Vet inte vad det är, spännande värre!

Måste erkänna att det är väldigt skönt att vara hemma idag eftersom jag totalt körde slut på mig och kroppen igår efter den långa dagen på jobbet som avslutades med ett långt föräldramöte till halv åtta. Nu är jag mest lite smånervös inför läkarbesöket som jag strax ska ge mig av för. Saknar att ha någon med mig, hade kännts betydligt tryggare men jag är glad att min barnmorska är med mig eftersom det är hon som drivit på och bestämt detta. 



Har tagit bort sommarpastellerna i köket och ersatt med lite murrigare färger.
Nu är hösten här på riktigt och det glädjer mig gott, i natt har det regnat och blåst otroligt mycket men för en höstälskare som jag så är det enbart mysigt!

I söndags hade vi besök av min enda tjejkusin och hennes man och deras 8,5 månader gamla dotter Hedda.
Man hör bara på namnet att det ska vara en underbar unge och om hon var! Ett stort charmtroll med det allra underbaraste och hjärtligaste leendet! Så lik sina föräldrar och så obeskrivligt go och söt!

Hon fick ett litet paket, en pippi/skärgårds tröja att växa i. Min mamma håller just nu (säkert även i skrivande stund) på att sticka en egen liten pippi tröja till vår lilla bulle/hennes blivande barnbarn. Jag hävdar att det både är billigare och mindre tidskrävande (och smärtfriande -hon har Artrós) att istället köpa. Men hon hävdar att det här är något han alltid velat göra och väldigt speciellt så det ska jag inte stå i vägen för. En blivande mormors första önskan. ♥

Vi fick även vi fina presenter i härliga starka färger! 


Pippitröjan finns på Åhlens, VARFÖR DÄRFÖR tror jag märket hette och det gröna setet vi fick kommer från Lindc som jag i övrigt kan rekomendera då de har underbara färgstarka barnkläder.

Bebis:

• Lämnar urinprov, för mycket vitablodproppar as always. Får se vad det utvisar. Antagligen ingen urinvägsinfektion.
• Mäter symfus/fundus mått, helt enligt kurvan och hamnar även lite högre. Right back at ya! Alla som påpekat: "men gud vilket liten mage du har för att vara i vecka/månad ...".
• Däremot ligger min livmoder väldigt långt in, nära ryggraden (precis som Marcus och Sandra trodde:), och därför uppfattas magen som liten.
• Till följd av detta hade hon väldigt svårt att hitta hjärtljuden, men till slut så fick hon fatt på rackaren så i några korta sekunder fick vi höra (tror ej hon han mäta). Men enligt henne så kunde hon bara se tecken på att allt stod rätt till.

Jag:

• Hon klämmer och känner och konstaterar att jag har "kraftig foglossning".
• Hon vill att jag från och med nu ska sjukskriva mig själv och vara hemma veckan ut. Jag blir skräckslagen och nekar till detta. Då kommer vi överens om att jag jobbar full dag (ca 11h pga föräldramöte som jag måste vara med på) imorgon och hemma tor + fre + mån. Ordinerad: vila.
• Torsdag, läkarbesök diskutera eventuell sjukskrivning (eller med hennes ord: sjukskrivning med minst 50%, mina ord: eventuell sjukskrivning med max 50%).
• Måndag och onsdag, akupunktur.
• Målbild: Eventuell sjukskrivning på max 50 % i kombination med vila, akupunktur och sjukgymnastik ska leda till en såpass positiv inverkan på kroppen att jag därefter kan gå tillbaka till 100% både i arbetskraft samt fysisk rörlighet och välmående. You have to stay positiv...

Vi får se, vi får ta en sak i taget, först samtal med arbetsgivare imorgon, sen läkarbesök på torsdag, då även barnmorskan följer med. Tack Hanna som skrev och varnade mig för att gå ensam till läkaren, jag blev riktigt nervös där när jag visste att min sambo verkligen inte kunde följa med till läkaren. Men lugn och trygg när jag fick höra att hon följer med och med hennes ord: "Jag följer med och hjälper dig att föra din talan, jag kan vara lite som en extramamma". Jag har verkligen hamnat rätt hos en urgo och vad jag upplever det som väldigt kompetent barnmorska, tack alla som uppmuntrade mig till att byta!

Kramar på er allesammans!

Har jag varit en duktig flicka nu som lyssnat på alla era råd och gjort som ni sagt? ;-)

...på väg till jobbet. Det blir en kort dag på jobbet idag för sen ska vi (Martin följer med:) till barnmorskan, precis så som ni bad och rådde mig. Jag hoppas besöket kommer gå bra, och att hon verkligen kommer lyssna på mig utan att jag behöver känna mig som en sjåpmaja och klagoberta!

...på mitt hår. Torrt, rassligt och risigt. Därför har jag hällt olivolja över hela pallet. Det ska tydligen verka stärkande och återfuktande. Huruvida det blir stärkt eller återfuktat återstår att se, just nu är jag mest bekymmrad över att det inta ska gå ur i shamponeringen och att jag istället måste använda Yes diskmedel. Då snackar vi verkligen torrt, rassligt och risigt och då är bristningsgränsen nådd. Apperåpå bristningsgräns, i natt fick jag bara sova fyra timmar.

I tisdags när jag kom hem efter min tolvtimmars dag på jobbet så låg det ett silvrigt paket på sängen.
Även om innehållet var tänkt att göra oss båda glada och nytta så visste Martin att jag ändå skulle bli
så himlans glad. Och det blev jag, för i det fanns ett bäddset från Moln serien som jag pratat länge om att jag velat ha!

Igår var vi på middag hos våra vänner och åt supergod pizza och hade det allmänt trevligt. Blev inte så mycket foton, fotade mer med deras nya superproffs kamera än med min. Är just nu ganska ovän med min kamera, vi kommer inte riktigt överens. Men tillbaka till kvällen, vi hade en supermysig kväll och efter mycket om och men så vill jag nog säga att jag tog revansh på efterrätten! Får lägga ut receptet någon dag. Dessvärre tog jag nog ingen bild...

Martin tar båda brickorna och slänger ner innehållet i soporna.

Martin: "Oj"

Jag: "Vad?"

Martin: "Jag råkade slänga telefonen"

Som tur var hade städerskan precis tömt hela sopsäcken och satt dit en helt ny. Hade vi ätit lite snabbare, kanske några minuter tidigare så hade han fått gräva efter sin i-phone i en proppfull sopsäck full med snabbmatsreser.

Well done baby!

Nu skynda till affären, idag får vi finbesök!

Ska det vara meningen att veckodagarna går åt till att jobba asset av sig och på helgen när man äntligen kan göra något annat trevligt som en liten utflykt t ex så ska det inte gå för att jag måste ligga hemma och vila?
-Hell no.


Idag har vi vankat fram i längs Nyköpings gator, några affärer och några kassar senare så gav vi upp pga värk men jag är ändå glad att vi genomförde dagen! Jag kan ju faktiskt inte ligga hemma och vila ända fram till jul...
Efter vår promenad på stan så åkte vi ut till Mc Donalds och när jag skulle resa mig upp så såg ett äldre par att jag hade det besvärligt varpå de frågade: "Ajdå, är det långt kvar?". Annars brukar hösten gå rasande snabbt men nu känns tiden fram till jul som en evighet...

Vi var inne på Vita Rum och spexade till det lite..

Ikväll är vi bjudna på middag och jag har erbjudit mig att fixa efterrätten (jag behöver en efterrättsrevansh då jag gjorde en liten egen tolkning sist på ett paj recept och använde 400g smör istället för 50, jag hoppas allt är glömt och förlåtet). Dessvärre är jag rädd att även detta kommer misslyckas såvida de inte har en superfrys som kan frysa hemmagjord glass på ett par timmar...? ;-)

Har legat i soffan och vilat ett par timmar. Nu ska jag gå upp och göra Martin sällskap i köket och svänga ihop en basillika sås, eller "skum" som kocken i köket hellre vill kalla det. Fredagen är äntligen här, har överlevt veckan och med en alvedon i kroppen som för tillfället tagit bort det halsonda (ja, jag har åkt på en ny förkylning) så känner jag mig glad och harmonisk! Brasan brinner för fullt och livet är gött...

Nu ska jag bara försöka ta mig upp ur soffan... ;-)


Nedan ett blandat och uppiggande collage på diverse grejer jag tycker om eller gör mig glad.

Tack för era både peppande och förmanande kommentArer i föregående inlägg. Jag behövde verkligen höra era åsikter kring detta TACK! Ni skrev inte för ett "dövt öra" utan jag lyssnade på er och ringde min mvc mottagning och ska dit på tisdag. Jag har aldrig väntat barn tidigare så jag vet inte vad som är "normal" eller "onormal" värk. Bestämde mig tidigt i graviditeten att ta det "coolt", och inte ömka mig eller ringa eller oroa mig för "minsta lilla". Tack för att ni fick mig att ta mitt förnuft till fånga! Nu hem, vila och fredagsmys!

(Ett inlägg med enbart klagomål)

• Vaknar av att klockan ringer, råkar röra på benet, konstaterar att värken är här och den är inte barmhärtig.
• Är sprängkissnödig och måste verkligen på toaletten fast nedre delen av kroppen är helt låst av smärta. Drar mig i madrassen för att komma till ena sängkanten. Får sakta över båda benen ner över sängen. Ropar på hjälp av Martin. Han försöker på inräkning, ett, två, tre lyfta mig sakta till stående. Konstaterar att jag är helt oförmögen att lyfta vänstra benet det allra minsta. Skjuter vänstra benet framför mig som en skridsko och tar mig på det sättet mig sakta fram till toaletten.
• Tar mig sakta ner sittande på toaletten, det värker ännu mer och jag tror att jag nästan ville gråta. Men kunde hålla mig. Är klar på toaletten. Ska resa mig, reser mig, fastar halvt stående, halvt sittande av extrem smärta. Kommer varken upp eller ner. Trosorna sitter en bit på låren. Inser att jag inte kommer någon vart, och kan inte heller sträcka mig ner den korta biten till låren för att dra upp trosorna. Blir tvungen att ropa på Martin så han får dra på mig mina trosor. Man brukar säga att man får släppa all värdighet när man föder barn, jag skulle säga att den värdigheten är som borta med vinden redan nu.  Martin lyfter sakta min ena fot över tröskeln och sen föser jag mig sakta till sängen och lägger mig ner i en konstig ställning och sen serverar min älskling mig frukost i sängen.
• Ska klä på mig, Martin får trä på mig underkläder och byxor. Likaså skorna.
• Är på jobbet, är idag inne på en småbarns avdelning och har satt mig ner på golvet med barnen. Blir tvungen att resa på mig, gör detta genom att rulla över på sidan, sen fram på alla fyra och sen sakta upp. Smidig som en flodhäst. Så får jag även göra resten av dagen när jag ska upp från golvet. Försöker därför att undvika att sitta ner på golvet och marken.
• Klär på de små barnen, en pojke vill ha hjälp med skorna. Jag kommer inte ner till golvet för att få på honom skorna. Försöker öppna skon så mycket det går för att han själv ska kunna sätta på sig skon.
• Ute på gården. Sitter ner i sandlådan och ser saker jag borde resa mig upp för att rätta till (ej akuta) men undviker och försöker be kollegor på ett smidigt sätt (t ex "om du ändå ska in kan du hämta ****s jacka").
• Försöker med att bara gå runt eftersom det inte fungerar att sitta. Det fungerar ännu sämre.
• Tar en toalettpaus. Det gör så ont att gå på toaletten så och allt är just då bara så ont och besvärligt att jag stannar en längre stund på toaletten och gråter över situationen som är.
• Byter blöjor, kommer på mig själv med att bara vara "tyst och spänd" under bytet för att värken är så besvärlig och bara minsta lilla gör ont. Stackars barn.
• Lunchsamling, berättar min Mors lilla Olle saga. Är nere på golvet igen, sagan min kräver det och det är mycket, mycket besvärligt. Hela samlingen är mycket, mycket besvärlig pga värken. Min kollega som är med på samlingen säger när den är slut "imorgon får du sitta vid ett bord och berätta sagan". För hon ser hur besvärligt det är.
• Har ätit lunch, ska gå och hämta frukt och har igen hamnat i ett "fast läge". Kan med nöd och näppe ta mig upp för att hämta frukten. Skjuter ena benet framför mig och rör mig sakta framåt. Barnen tittar förbryllat på mig.
• Ska direkt efter lunchen ut på gården med barnen, är fortfarande i ett "fast läge" och det gör väldigt, väldigt ont. Märker hur hela mitt ansikte är ihopskrynklat av värken och vill inte visa barnen hur ont jag har. Försöker få på mig skorna, det gör så himla ont och går så sakta, en pojke berättar samtidigt något spännande han var med om dagen innan, jag försöker lyssna uppmärksamt men sköter det hela inte särskilt snyggt. Tror jag bad honom att gå ut och istället berätta det för mig senare. Rör mig i extrem superslow snigeltakt ut på gården. Varje steg gör så förbannat ont, som om kroppen håller på att gå sönder. Min kollega säger "imorgon tar jag med en krycka till dig". Innan när hon tagiit upp det där med krycka har jag bara slagit bort det och sagt "aldrig i livet" eller "än är vi inte där". Minns inte att jag svarde henne för jag hade full koncentration på att ta mig framåt. Nu "är vi nog där".
• Blir senare så smått lite lättare att röra sig ute på gården, går hela tiden runt sakta, sakta och med tiden så släpper det "fasta läget" och gör inte lika smärtsamt ont.
• Äntligen rast, vilar liggande ner i 30 minuter.
• Kommer ut på gården igen, några flickor kommer fram och berättar att en pojke sagt att jag åkt in på sjukhus och är jättearga på det "dåliga skämtet". Gör ont i mig att se att barnen blir otrygga av att se mig gå runt och vagga och grimasera.
• Mellanmålssamling: "Sofie går som en snigel" säger en pojke. Och sen kommer frågorna om varför jag går så sakta, var jag har ont, om det är bebisen som gör att jag har ont, och om bebisen har ont osv.
• Ska åka hem. Får inte på mig skorna, får åka hem i mina foppa tofflor. Blä, fult.
• Undviker in i det längsta att bromsa när jag kör hem för det värker så mycket att flytta högerfoten till vänster.
• Åker hem till mamma, duschar hos henne. Hon får hjälpa mig av och på med kläderna. Mamma ser hur ont jag har och hon tycker inte om det hon ser... "Men Sofie...." säger hon flera gånger med sin fina underbara trygga "mamma röst". Jag beklagar mig och fnissar bort det samtidigt.
• Ligger i soffan. Martin får lyfta upp mina ben i liggande ställning. Är igen fast i låst position. Det gör så himla ont. Men måste ändå kissa. Försöker ta mig till toaletten. Det gör så satans förbannat in i helvete ont, då kommer det, tårarna. Bara gråter och gråter men det gör ont att gråta, hulkrörelserna hugger även dem som knivar i fogarna och jag tar mig sakta med hjälp av Martin in på toaletten.

Nu i skrivande stund har jag precis kommit tillbaka från toaletten. Martin har lyft upp benen så att jag ligger ner i soffan och har precis ätit upp hans goda chilli con carne. Nu ska jag se på halv åtta hos mig och sen på Idol. Imorgon är det fredag och då hoppas jag att jag vaknar upp och får en bättre dag än denna. Hade ett behov av att skriva av mig för just nu är värken och den situation som den försätter mig i så absurd att jag var tvungen att få det på pränt. Vi får ta ett steg (i ordets rätta bemärkelse) i taget och fortsätta att tänka positivt och skratta och gråta på samma gång. Förhoppningsvis blir det bättre och blir det inte det så kommer allt att ha varit värt det trehundrafemtiotusen gånger om när vi äntligen fått vår älskade bulle. ♥

(Jag i tisdags morse)

PS. Ja, jag har självklart på mig bältet och alvedon hjälper föga.

...eller vad den kommer få för inverkan på mitt liv. Men nu är det ett faktum.
Jag ska bli med i-phone. Jag som vägrat och förkastat. Men nu var det dags.

Jag får alltid ett överdrivet köpsug på hösten på allt, möbler, inredning, kläder, smycken, skor, allt vill jag köpa nytt och byta ut på hösten. Men nu är det andra bullar som gäller med en bulle i ugnen och en karl som plötsligt börjat studera och krympt hushållskassan med mer än 50%. Men begäret finns likt förbannat ändå där.
Just nu går jag och suktar efter låga shoes till ankeln med kilklack, och då gärna dessa:

600:- på Bianco.

Perfekta gravidskor, i know. ;-)

Vad roligt att så många hade tips och åsikter ang pyamasinlägget!
Nu vet jag alltså att knappar längs ena benet är "bra skit" och allra bäst tyckte Hanna att det var
med pyamas med dragkedja. Tack för era tips!

Fler tips mottages gärna, t ex hur får man ett barn att inte dö? ;-)

PS! Har svarat er som skrev utan blogg i föregående inlägg. =)

Jag blev alldeles tårögd när jag såg den hänga den på Lindex galgen.
Det är självklart att vi ska ha just den pyamasen.
För vår bebis går ju under arbetsnamnet "Bullen" som ni säkert redan vet.


Men är det inte lite konstigt med knäppning på bara ena sidan av benet?

Dagarna då jag var sjuk och hemma från jobbet gjorde verkligen underverk för min kropp. Har sen dess haft betydligt mindre värk. Verkligen stor skillnad mot föregående vecka. Känns underbart, hoppas bara det håller i sig. Vill slå ett extra slag för foglossningsbältet som verkligen underlättar och fördelar belastningen eller hur man nu kan förklara det. Jag upplever att det ger ett stöd och bidrar till att jag orkar mer och längre och gör mig lite mindre begränsad av värken. Mitt tips - har du känningar i fogarna, tveka inte att använda eller prova bältet.
(Men det ska självklart göras i samrådan med barnmorska eller sjukgymnast). Fast jag är ju jag och gör såklart tvärtom och har inte tagit det i samråd med barnmorskan, utan på eget bevåg. :-)
(Jag var helt enkelt tvungen, har såna besvär och inte tid hos BM för ens i slutet av september och jag är inte den som ringer i tid och otid och "beklagar" mig).

Vaknade och gick på toaletten strax efter 3.00 i natt.
Sen gick jag och la mig. 05.50 föll jag in i någon slags halvsovande dvala.
06.10 ringde väckarklockan.

Min arbetsdag började 7.30.
19.50 slutade personal konferansen.

Slutsats: Jag känner mig lite trött. . .

Har inte sovit en hel natt sen april.

Behöver kanske inte tillägga mer än vad som ovan framkommer i collaget. Efter jobbet mötte jag upp Jenny i mitt närliggande köpcentrum. Babyshopping, stövelshopping (not for me dock) och lite annat smått och gott. Italiensk glass och lite gravidsnack om kolik, försäkringskassan och andra trevliga saker som får en att vilja använda preventivmedel för resten av livet... Vi avslutade diskussionen såhär:

Jag: Nääääe Jenny nu får du sluta jag deppar ihop.. Nu får du säga något positivt!

Jenny: Okej, såhär då, vad jag har hört... så ska det tydligen komma något gott också som tydligen ska vara värt det!

Skönt att ha en medsyster som tänker och känner hyfsat lika kring allt i denna gravidkarusell! :-)

Nu väntar mannen, broccolisoppa, ciabatta och halv åtta hos mig!

Har haft en alldeles underbar helg tillsammans med nära och kära, Jenny och Daniel har varit här hos oss från igår till idag. Tacos, sällskapsspel (TP, jag och Martin var i samma lag och vi torskade rätt hårt), och en hel del gravidsnack och ännu mera ätande... UNDERBART!

Vi iscensatte även min goda idé som jag slogs av i fredags, en gravidfototagning! Så jag släpade ut det stackars höggravida paret ( två veckor till BF) ut på spångar till en ö med en massa mygg och tiograder. Dessutom tvingade jag dem att slänga av sig sina kläder... (jag kan vara väldigt övertygande när jag är igång och har en rktigt bra idé).

Jag älskar att leka fotograf! Vi hade så roligt och jag måste säga att bilderna blev helt underbara, men det är inte min förtjänst någonstans, jag bara klickar och klickar och är alldeles för exalterad för att kolla resultatet eller ändra med inställningar. Sen behövs det inte några vidare fotoegenskaper när man har ett sånt underbart motiv med så mycket kärlek att fota...

Här är några av de 200 bilderna som blev...



Minne♥

Tack Jenny & Daniel för att ni ställde upp på min stolliga idé!
Ni får ge tillbaka på oss i minusgrader och elände i December... ;-P

Roligt att läsa att så många läser, värmer mitt hjärta att höra era vänliga ord. Även om det bara var en enda i min närhet (och som jag dessutom redan visste om sedan länge) som faktiskt skrev att den brukade läsa.. ;-)
Funderar allt mer och mer på att låta vänner få ta del av det lilla intresset, men bara det inte sprider sig till allmän kännedom, facebook, arbetskamerater osv.

För ungefär två och ett halvt år sedan började jag att blogga. Anledningen var nyfikenhet och allra främst ett överflöd av tid då jag arbetade deltid. Bloggen har varit mitt längsta intresse som jag lyckats upprätthålla med någon slags kontinutet. Inte för att jag någonsin haft något utstakat syfte eller inriktning med bloggen men målet har alltid varit att genom bloggen uttrycka mig personligt, men aldrig privat. Dela med mig av min vardag, och tillsammans med andra fantastiska bloggare skapa en dialog och dela erfarenheter och små anekdoter ur tillvaron. Små vardagsbetraktelser som annars skulle passera helt obemärkt förbi. På vägen har jag enbart träffat på så fina människor som berikat mitt liv på många sätt. Något som varit viktigt för mig från första start har varit att ha bloggen för mig själv och därför hålla människor i min närhet ovetandes om bloggen. Något som man kanske borde ha förstått efter två och ett halvt års tid och med ett stigande besöksantal rätt omöjligt. Fler och fler har hittat hit, ibland av en ren slump, ibland av en felsägning. Jag har verkligen kämpat med att hålla den "hemlig" och därför ibland rent av ljugit när jag svarat på frågan om jag har en blogg. Jag försöker alltid väga in varje ord jag skriver och varje namn jag lämnar ut, jag har aldrig velat skriva något för privat och utlämnande om mitt liv i något kryptiskt inlägg som lätt skulle kunna misstolkas av någon närstående. Det är inte därför jag bloggar för att avreagera mig i något slags öppet dagboksformat.

Ibland funderar jag på att låta fler få tillgång till min bloggadress för jag har hört önskemål om detta och vet att det finns vänner som skulle uppskatta att få följa med i vår vardag och speciellt nu under graviditeten. Men jag är fortfarande osäker och väldigt kluven inför detta. Det känns som jag hamnat i ett vägskäl vad gäller bloggen, antingen sluta eller fortsätta. Men fortsätta i så fall på vilka grunder? Tankarna går i banor som att antingen lösenordsskydda bloggen eller att starta en helt ny där anhöriga får tillgång till en ny men kanske lite mer avskalad variant. Jag vet inte, som jag skrev, jag står i ett vägskäl.

Som jag skrev tidigare har med tiden allt fler och fler hittat hit och jag har inte längre koll (kontroll?) över vilka i min närhet som hittat hit. Därför ber jag er nu att öppet och ärligt att skriva i kommentarsfältet och berätta att ni då och då eller ofta är här och läser.


Vill ni inte skriva här utan vara mer anonyma så kan ni väl maila mig, mailadressen kan man tyvärr inte missa då den står alldeles för övertydligt här ovan. Skämt och sido vi tar den igen; litendelavmig@hotmail.com. Eller så kan ni alltid ringa eller skicka i väg ett sms, ni lär ju ha mitt nummer... ;-)

Uppdatering: Riktar mig främst och uppmanar vänner i min närhet att höra av sig och ge ifrån sig ett litet livstecken. Men jag blir som alltid superglad av att höra från er bloggare och anonyma läsare runt om i landet att ni är här och läser.. :)

Har gjort om alla grundinställningar till bloggen och resultatet blev helskumt. Har ingen aning om vad min e-mail adress gör uppe i headerfältet i en ful rostbrun nyans. Men kan ni läsa alla inläggen nu?

Är det bara jag men är det inte lite blandade känslor det där med sparkar?
Mysigt och underbart men även lite småcreepy på samma gång?

Återigen är jag för öppen med mina funderingar kring graviditeten och föräldraskapet därför får jag säkert skylla mig själv om jag får stämpeln: bmtb - bad mama to be.

Jag undrar hur katten kommer reagera på en liten familjemedlem. Tänk om hon går totally bananas av svartsjuka? Har för mig att jag läst att man aldrig ska lämna en katt och en bebis i samma rum. Hur sant är det? Och hur sjutton ska det gå i detta lilla minihus utan dörrar? Äh, det får helt enkelt bara funka, inte göra så stor sak av det.


Några erfarenheter av det?

Någon som vet hur eller kan hjälpa mig att laga bloggen? Tydligen många som bars kan läsa typ yre inlägg o jag har ingen aning om vad som kan ha hänt..

Bara för att jag så sent som en vecka sedan basunerade ut att; "jag har inte ont någonstans, jag mår precis som vanligt, och jag har fått världens starkaste imunförsvar jag har inte varit sjuk på ett halvår, jag är född för avel!!" Har därför självklart fått tillbaka med diverse krämpor såsom, foglossning, odefinerbar smärta i rumpan (är det också foglossning?), halsbränna och nu en dunderförkylning. Attans, tji fick jag!

Åkte hem två timmar tidigare från jobbet (min första frånvaro under graviditeten) för att vila upp mig. Men istället för att skriva om ryggsmärtor, bäckenvärk och snor och slem så tänkte jag fokusera på något betydligt gulligare nämligen innehållet på bilderna ovan. Sweet va? Lite babyshopping från vår butik Busfröt i stan. Väl värt ett besök på hemsidan då hon även har en webshop www.busfrot.se.

Vet ni vad? Baby"kistan" är redan full... :S
*hihi* ;)

PS
Idag har jag haft samma jobb i två år (och dessvärre samma lön) men det borde ändå vara värt en liten fanfar!

Ser bloggen knasig ut för er?

Att arkiv- och menyraden inte syns är något man tyvärr får leva med då datasnillet (my self)
inte kan lista ut hur det funkar att få tillbaka den. Scrolla längst ner så ska den finnas där.

Däremot har jag fått höra att det bara går att läsa ca tre inlägg för sen tar det stopp,
stämmer det för alla?