BULLEN - BOY OR GIRL?

Har glömt att redovisa resultatet av den lilla gissningsomröstningen jag hade för någon vecka sedan. Det var ganska jämt må jag säga men ni 55% av er tror att det blir en grabb!




Vi har som ni vet våra aningar - främst Martin och era gissningar överensstämmer med med hans.
Jag själv har bara föjt med på hans bana eftersom han varit så övertygad från dag ett att jag också säger "han" numera istället för "bebisen" eller "den". Fast oftast säger vi Bullen... :-)

Ska bli så spännande att sen få veta vad Bullen visade sig vara för en filur... :-)

Det är ju just detta som är så roligt med att inte veta könet innan tycker jag! Gud vad man (alla!) spekulerar fram och tillbaks. Det ser likadant ut hemma hos mig och min fästis, han är övertygad (han tror att det är en tjej) och jag liksom hänger på honom, men utan någon större övertygelse. Hoppas f.ö att du piggar på dig snart! HF är ju inget att leka med direkt :/ Kommer du bli igångsatt i veckan tror du? KRAM

När jag väntade första barnet (son) så när vi var på UL så talade de inte om könet där, det var deras policy...o vi ville ändå inte veta. Men jag minns att jag tänkte till när hon drog runt den där på magen att "hmmm kan det där ha vart en snopp". När vi kom ut därifrån sa min Martin (haha, de heter likadant våra karlar) JAG VET VAD DET BLIR!! JAG SÅG SNOPPEN!!

Grejen va att min kusin o hans tjej fått sitt första barn ett halvår innan oss. De hade fått sitt UL med hem på film, de fick inte veta va det var men var helt säkra på att de såg en snopp. De fick en tjej.

Vi däremot hade verkligen kill-känsla heeeela tiden. Inte bara för vad vi sett, för jag hade ju ändå kusinens story att hänvisa åt. Det kändes bara KILLE! Så när han kom ut var det liksom inget tvekan. Där ÄR HAN ju liksom :)

Två år senade väntade jag hans lillasyster. Lika ovetandes då om könet. MEN, jag hade sån tjejkänsla. Var nästan tvungen på slutet att intala mig att det ju KAN bli en kille...började oroa mig för att jag kanske skulle bli besviken (??) annars. Vilket jag såklart inte blivit, men det var liksom en dotter därinne, det kändes. Sen hade jag lite andra symtom, o fick bara tjej-vibbar (Dessutom tjejår, ALLA fick tjejer)

Ser såååå fram emot er få se er färdigbakade bulle :)

Stor kram

Snubblade in här på din mysiga blogg idag och ler igenkännande åt euforikänslorna efter förlossningen. Det är magiskt. Kallade också min lilla Alma för Bullen (ypperligt namn på en hoprullad varelse av okänt kön!) i magen och hittade till och med en söt liten body med kanelbullar på för någon månad sedan. :)
Lycka till med Tuvaliten!