#frostgate (oredigerad)

Nu kommer det bli upprörda känslor för nu ska vi prata allvar om Frost. Dra av silkesvantarna som omgärdat denna film. Frost har ingen rekommenderad åldersgräns utan går som barntillåten men jag skulle vilja att ingen under 7 år bör se filmen.

Visst, filmen är banbrytande i den mening att det är två kvinnliga karaktärer som leder historien och filmens kärna är inte baserad på att en kvinnans lycka och välmående är beroende av en mans bekräftelse. Det är bra. Själva storyn håller för ett genuskritiskt öga. Men inte utförandet. Och det är därför jag vill barnförbjuda den. Okej, nu tycker ni nog jag överreagerar om jag likställer den med skräckfilmsnivå, men jag har i många ögonblick önskat att jag kunde förbjudit Frost för yngre barn. För trots att storyn anses normbrytande och många även talar om ”feministisk disneyfilm” så menar jag att när små barn ser den så är det inte en stark och oberoende prinsessa som är det som främst lämnar avtryck utan det är samma sak som det alltid varit när det kommer till Disney. En vacker prinsessa. För det är vad de små barnen ser. Det är vad de möts av, med vit hud, ljust blont hår, stora sminkade ögon, en liten smal midja och långa slanka ben. Tyvärr, men let´s face it. En utseendemässigt stereotyp bild av idealkvinnan. När jag ser barn vilja vara Anna och Elsa är det inte för att de kämpar ”för att slå sig fria” utan för att få vara den vackra. Och med det sammantaget, när olika budskap så tydligt ges huruvida en pojke eller flicka förväntas vara blir Frost till syvende och sist bara ytterligare ett budskap om att en flicka bör vara fin och vacker. Jag vet att jag skiter något i det heliga blå skåpet och att även många feminister hyllar filmen men ta ändå en fundering över vad små barn egentligen tar med sig från filmen. Och fundera även varför säljs det så få Anna kläder när det egentligen är hon som kan ses som den stora hjälten? När det väl kommer till kritan handlar det om utseende och jag tror att det dessvärre är det som barnen främst tar med sig. Visst, ett steg i rätt riktning vad gäller dramaturgi men i övrigt: Let it go. #frost #frostgate

Del2:

Låt oss snacka mera Frost för jag märker att ni inte är helt övertygade. Nu ska vi fundera över Disneys stora paradnummer i Frost och vad den ger för signaler. Elsa har under hela sin barndom levt inom stängda dörrar, bortom all gemenskap i skydd för att hennes krafter inte ska komma att skada andra eller sig själv, att hon inte ska uppfattas som avvikande. När hennes krafter av misstag synliggörs väljer hon att fly från stängda dörrar och anpassning och bygga sitt eget slott där hon får vara som hon är, att slå sig fri.

Detta sker tillsammans med vad jag tror är Disneys mest sålda ballad. Men vad är det mer som sker? Under Elsas frigörelse förändras även hennes kläder och utseende. I en huvudskakning åker hennes tidigare uppsatta hår ut i en lång blond fläta. Ansiktet blir sminkat. Hennes tidigare mer anspråkslösa klänning förvandlas till en åtsittande glittrig sak med hög slits. Frigörelsen demonstreras genom att hennes yttre förändras till en ytterst stereotyp idealbild av kvinnan med stort k. En riktig beautyqueen. Här handlar inte längre Elsas magiska krafter att kunna skapa snö och is utan även om att kunna förtrolla sig själv vacker.
Egentligen är denna förändring helt onödig för historien. Den hade aldrig behövt att ske. Men Disney är inte dumma för de vet att skönhet säljer. Disney sitter på stor makt och även om de i Frost utmanar könsrollerna så väljer de ändå att fortsätta reproducera snäva skönhetsideal.

Som med allt som Disney producerar så ligger det en ytterst kommersiell och kapitalistisk grundtanke bakom varje film och hur den som bäst ska tjäna in pengar på bästa sätt. Därför producerar Disney det ena samlarobjektet efter det andra. Allt från pappersmuggar till cyklar. Allt ska finnas i deras varumärke med karaktärer från olika filmer. Och för att tjäna maximalt så kan de rikta in sig på två kategorier; flickor och pojkar. Genom att skilja dem åt kan de ännu mer öka sin omsättning. Skönhet och prinsessor på den rosa sidan och bilar och hjältar på den andra, blåa sidan. För skönhet säljer och därför valde Disney att föra vidare stereotypa skönhetsideal. Därför var Elsa tvungen att bli sexig.#frostgate

Ingen är skyldig att visa tacksamhet mot grundläggande rättigheter

Angående flyktingarnas protester mot förflyttningen till Grytans flyktingförläggning skrev jag ett kort inlägg på Facebook för någon dag sen om min irritation på människor som upprörs över flyktingar brist på ”tacksamhet”. Jag tycker det är fruktansvärt och vittnar om en vidrig människosyn. Att folk inte ens har förmågan att se sina egna privilegier utan ser ner på när andra, de som står längst ner i samhällsklassen och när de ställer samma grundläggande krav som vi annars tar som självklart.

Nu ser jag i mitt flöde att det är en del i min bekantskapskrets som tar tillfället i akt och stämmer in i kören om att flyktingarna är otacksamma och hyllar dem som av utländsk härkomst kritiserar flyktingarna genom att dela artiklar från rasistiska sajter så som ”hade jag sagt det här hade jag kallats för rasist”. Meddelande till er som gillar och delar den typen av åsikter: din åsikt är rasistisk och när du gillar och delar dessa utför du en rasistisk handling när du genom din åsikt motstrider att inte alla människor ska ha rätten att säga ifrån om de anser att de blivit felbehandlade.

Tillbaka

Någonstans mellan skrivuppgift fyra och fem tappade jag bort mitt lösenord till bloggen. Två månader senare fick jag hjälp av min goda vän Jane som återställde ett nytt på bara några minuter. Det nya innehåller dock hela två versaler och en siffra så vi får se hur länge det stannar i minnet.

Nytt år, men samma gamla liv. Ett mycket gott sådant. Men ett intensivt sådant. Nytt jobb, företaget, We Do Weddings, mitt nya engagemang i stadens nystartade tjejjour, och plugget är bara några av de saker som jag försökt balansera under hösten. Det har blivit lite mycket. Men jag trivs ändå med det så länge det inre är i balans. Jag anser mig själv vara mästerlig på att hantera stress, jag trivs i kaos och presterar bra i kaos. Då har jag lätt att prioritera men ändå samtidigt bemästra flera saker samtidigt. Det som arbetat emot mig är dock sömnen, och det krävs någon ingen längre utbildning för att räkna ut att dålig sömn kommer an på stress. Så det är ett litet gissel det där för under hösten har sömnen varit min största fiende, eller bristen på sömn. Jag ligger ofta vaken halva nätter och får sedan ingen chans att ta igen sömnen så jag kan gå under lång tid på bara fem veckors sömn per natt. Det gör mig inte gott. Så till nästa år, eller det här året hoppas  jag på sömn. Eller knark. Som kan leda till sömn.

I övrigt är livet riktigt gott vilket gör mig så orolig iför det här året. Det är så många bekanta eller som jag hör om som drabbas av livsomställande och vidriga sjukdomar så jag tänker dagligen, är det i år som det händer. Är det i år som drömmen tar slut. Ibland försöker jag komma på mig att filma mer vardagliga situationer med kameran för att bevara på oss inför att någon skulle gå bort men det ger mig samtidigt sån ångest så hjärtat knyter sig. Nu pratar vi inte om sånt.

Idag blåser det storm och vi tänker oss en promenad ner till stan och fika. De väntar praktiskt tagit på mig i detta nu, fullt påklädda ute i stormen. Bäst att hoppa ur nattlinnet och lämna dödsångesten. Jag ser fram mot en kopp varm choklad på Marsipangården. Gott liv.